Om

onsdag 28 december 2011

Om inte nu så när av Annika Thor

En bok jag plockade på mig på biblioteket, eftersom jag fick syn på den. Jag gillar verkligen att hitta böcker sponant och läsa dem spontant, trots de långa listor och de många högar med böcker jag redan sedan länge tänkt läsa. Kanske var det det vackra omslaget som lockade. En riktigt snygg bild, svensk stadsmiljö, 40-tal, som ur en film. Kanske var det omslaget som också gjorde att romanen kändes som ur en film.

Romanen skildrar svensk utlänningspolitik före och under andra världskriget. Lite nytt men inte förvånande är det för mig att tyskvänliga Sverige var så stängt som det var för flyktingar under krigets första år. Åtminstone fram till att det vänder. Vi får följa några personer vars vägar korsas under dessa år. Tyska flyktingar och svenska anställda på Utlänningsbyrån.

En annan bok som behandlar samma tid och samma tema är Lena Einhorns bok Handelsresande i liv. Det är en mer omfattande dokumentär. Det är några år sedan jag läste den, men jag vill minnas att den framförallt skildrar räddningen och spelet bakom räddningen av judiska liv ur koncentrationslägren alldeles före krigsslutet.

torsdag 22 december 2011

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Ungdomsbok och/eller Fantasy är helt klart ett tema det senaste halvåret för mig. Nu har det blivit en till. Cirkeln. Bra att jag tex läst Törst av Richelle Mead först, så att jag kan sätta in den här boken i sitt sammanhang; Det första svenska bidraget till den magiska tonårsvärlden.

Jag har inte så mycket att säga om de magiska inslagen i boken. Orkar inte riktigt engagera mig och tycker aldrig det är särskilt spännande. Däremot blir jag överraskad flera gånger. Det är positivt.

Det jag däremot verkligen gillar med den här boken är skildringen av personerna och dess relationer samt hela skolvärlden. Förvisso tycker jag mobbningen och intrigerna mer känns som högstadienivå, men kanske är det mer så på en mindre ort, där alla fortsätter på samma gymnasieskola. Jag tycker denna skildring har hög igenkänningsfaktor, trots att den är schablonartad och tillspetsad. Klart mest läsvärt i boken.

Sen gillar jag skildringen av Bergslagen och det tröstlösa livet i en liten f.d ort. Engelsfors som fått sitt vackra namn av Engelsberg och är något slags Norberg-Fagersta-Skinnskatteberg. Stora skogar, en nedlagd folkpark, en misslyckad galleria och kanelens svarta vatten.

tisdag 20 december 2011

Operation Oden av James Holland

En riktig, och enligt omslaget Hollywooodsnygg, brittisk krigshjälte pulsar runt i djup snö i skogarna och på fjällen norr om Lillehammer. Med sig har han ett gäng meniga från brittiska armen, ett gäng franska bergsjägare, tre norska officerare och så den mystiske norske civile person han måste eskortera till den allierade fronten. Jack är en riktig hejare på att kriga och sikta och överleva. Och naturligtvis hinns det med lite romantik också, en norsk bonddotter hänger på som vägvisare. Om man ska tro förlaget är Operation Oden historiskt trovärdig, knappast Jack Tanners person och äventyr, däremot beskrivningen av kriget runt själva romanen. Britternas insats i Norge var högst medioker. Tillsammans med norrmännen höll de emot ett par månader. I södra Norge gick det dock fortare, men evakueringen ifrån Molde var, enligt författaren, välplanerad och lyckad. Författaren är historiker och har skrivit ett flertal fackböcker om andra världskriget. Det finns nog många läsare som vill följa Jack Tanners äventyr. Efter Anthony Beevors Stalingrad har det exploderat av populärhistoriska böcker om andra världskriget. Det här är en roman i samma anda. Även jag kan tänka mig läsa fler böcker. Det gäller bara att ta den här boken för vad den är. Karaktärerna är ytliga och schablonartade. Men det är en underhållande äventyrsbok som ändå utgår från verkliga händelser under andra världskriget. Och den går otroligt fort att läsa... I nästa bok kommer Jack Tanner bland annat evakueras från Dunkerque. Boken efter det ska han utföra hjältedåd på Kreta. Han kommer hinna vara hjälte lite här och var innan den här serien tar slut.


söndag 18 december 2011

Tess av D'Urberville av Tomas Hardy

Lite svårt har jag allt för böcker där jag vet att det slutar illa. Som om jag inte vill engagera mig alltför mycket i personerna, som jag redan före vet dör, sviker eller gör något dumt innan boken är slut.

Tess av D'Urberville är en sådan bok. Men jag har också kännt att jag borde läsa några fler av de riktiga engelska 1800-tals klassikerna eftersom Jane Austens värld fascinerar mig så. Så denna höst har jag gett mig ikast med Tomas Hardys stora verk.

I jämförelse med Tess av D'Urberville är alla Jane Austens böcker feelgoodböcker. Det är dock intressant att läsa om de fattigare lantlivet i 1800-talets England, skildrat då det begav sig. Det är en annan värld och andra levnadsförutsättningar. Jag lider med Tess och tycker nästan lika illa om Angel som Alec.

Närmare recencion än så vill inte jag göra av en sådan här klassiker! Men jag konstaterar att jag är glad jag tog mig an den.

söndag 11 december 2011

Dolda Djup av Ann Cleeves

Det var dags för en deckare. Har läst allt färre deckare på senare år. Men Ann Cleeves Shetlandsserie kunde jag inte motstå. Miljöbeskrivningarna av Shetlandsöarna var bara så lockande. Därtill tyckte jag deckarintrigerna höll god klass i all sin stillsamhet. Feelgoodläsaren i mig fick också sitt. Fram till sista boken. Mer än så om det avslöjar jag inte här.

Med Dolda djup går Ann Cleeves vidare. Nu håller vi till kring Newcastle i norra England. Huvudpersonen som ska utreda mord är denna gång den orginella kommissarien Vera Stanhope. En något äldre kvinnlig polis som innehar de där egenskaperna som vanligtvis i deckare innehas av en något äldre manlig polis, med typ Wallander i spetsen. Skicklig, ensam, lite för tjock, lite för benägen att dricka etc etc.

Men jag får liksom ingen tydlig bild framför mig av Vera Stanhope. Hon är originell och folk i hennes omgivning reagerar på henne men jag som läsare får aldrig egentligen veta varför. Jag får bara veta reaktionerna. Och det stör mig. Jag vill ha mer att gå på vad gäller karaktären.

Här tar jag ett paus i mitt inläggsskrivande. När jag googlar på boken för att lägga in bilden dyker en recencion upp hos Hyllan. Plötsligt förstår jag. Hyllan vet något jag inte vet. Dolda Djup är del tre i serien om Vera Stanhope. Känslan som är så stark av att något saknas, vad gäller karaktärsskildringen, har sannolikt sin förklaring i detta. Dåligt Albert Bonniers! Att översätta och marknadsföra del tre i en serie först, bara för att den är aktuell i en TV-serie.

Vad det gäller pusseldeckarstoryn är den av samma stuk och klass som i Shetlandsserien. Men det går ju inte att komma ifrån att Dolda djup inte utspelar sig på Shetlandsöarna och därmed kommer Vera Stanhope deckarna inte vara lika lockande för mig som Jimmy Perez deckarna. Detta oavsett om Vera Stanhope blir mer levande för mig genom att jag läser fler böcker.

onsdag 7 december 2011

No I'm from Borås av Ola Wong

Att jag ville läsa den här boken berodde på att jag fann Ola Wong´s När tusen eldar slickar himlen: Kinas väg till framtiden väldigt intressant och läsvärd. No I'm from Borås är hans första bok. Böckerna är på sitt sätt ganska lika. Det är reportageböcker. Så är också Ola Wong journalist. Men No I'm from Borås är även en biografi över Ola Wongs rötter. Som finns i Kina och Rumänien.

Klart bäst och intressantast tycker jag biografin över Ola Wongs farfar är. Det är också den längsta berättelsen. Ola Wong lyckas verkligen fånga farfarderns röst, åtminstone verkar det så för mig. Jag hör en äldre asiatisk man berätta om sitt liv. Och vilket liv. Född av opiumberoende föräldrar i Pekings fattigaste kvarter i början av 1900-talet, därefter soldat, ständigt på den förlorande sidan i Kinas alla krig och konflikter. Men vilken överlevare.

söndag 4 december 2011

Det här med ljudböcker

Tänkte jag skulle testa det här med ljudböcker...Jag fick nu i höst en anledning när jag under en period behövt pendla med bil till och från jobbet. Jag kunde snabbt konstatera att det inte var något för mig. Tankarna fladdrar och jag tappade ideligen bort mig i berättelsen. Att "spola tillbaks" i bilen är hopplöst. Kanske var det fel berättelse jag lyssnade på som inte fångade mitt intresse. Men jag tror inte det. Tacka vet jag P1 morgon och Studio Ett.