Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Lucy Dillons tredje hundbok Och så levde de lyckliga håller inte riktigt samma nivå som de föregående.

Visst är den ok, det är samma miljöer, samma sorts människor och ibland samma människor men det är något som gör att jag inte riktigt engagerar mig i denna bok. Förutom i Annas roll i livet. Jag blir verkligen arg på hennes man och på henne själv. Take your bags and leave tänker jag. Men hon stannar förstås och det slutar som väntat ändå gulligt. Det är ju en feelgoodbok trots allt.

Michelle flyttar så långt bort hon kan från sin man och startar en heminredningsbutik i Longhampton. Där blir hon vän med Anna - numer arbetslös bibliotikarie - som sköter om sin man, en hund och tre rätt jobbiga bonusdöttrar.

Dulse av Alice Munro

Vad?  Ett tillfälligt stopp längs vägen, tillfälliga bekanta som gör intryck och livet går vidare
Vem? Ensam kvinna, inte ung, inte gammal
När? Lite förritiden
Var? Ett pensional på avlägsen en ö
Och? Eftertänksamt
Detalj? Sjögräset
Vilken? Nära hem av Alice Munro 

Min numer sporadiska novelläsning fortsätter 2014

Urban fantasy, dystopier, sci-fi, skräck etc...

Onekligen är de många och de olika subgenrena blandas befriande i en rad aktuella ungdomsböcker - eller snarare ungdomsserier. De har omskrivna surrat runt på bokbloggar de senaste åren och jag har läst en del av dem. Det handlar om böckerna som inte är Hungerspelen. Nu känner jag ett behov av att lista dem. Mest för att få koll på vilka jag kan ta tag i, om jag får lust, någon gång då de är tillgängliga på mitt bibliotek.

Boklördag i DN var just i går inne på samma tankar med sina tips - men med fokus på skräck.

Tyvärrr går de (ännu) ej översatta serierna bort på min lista, detta då jag satsar på bibliotekslån och där finns det främst titlar i subgenrena på svenska.

Jag vet jag läst om fler som skulle kunna kvala in på nedanstående lista, men jag minns dem inte just idag.

Cassandra Clare -  The Mortal instruments - Stad av skuggor, Stad av aska, Stad av glas...
Veronica Roth - Divergent - Divergent, Insurgent, Allegiant, Four...
Jessica Spotswood - Systrarna Cahill - Farlig förmåga, Stjärnmärkt...
Marie Lu - Legend - Legend, Prodigy, Champion...
Laini Taylor -Mörk ängel...
Holly Black - Berörarna - Den vita katten, Den röda handsken, Det svarta hjärtat...
Kami Garcia och Margaret Stohl - Beautiful Creatures - Mörka drömmar livsfarlig kärlek, Svåra val magiska hemligheter, Det högsta priset det största offret
Lauren Oliver - Delirium, Pandemonium, Rekviem
Michael Grant - Gone - Övegivna, Hunger, Lögner, Smitta... 
Sofia Nordin - En sekund i taget, Spring så fort du kan

Bild lånad från Aftonbladet; Rio 2096 A Story of Love and Fury -
en tecknad dystopi jag är mycket nyfiken på...

Mer längdskidåkning!?

Silvermedaljerna regnar över de svenska längdskidåkarna borta i Ryssland. Och jag kan bara inte låta bli att tipsa om Gabriella Ekströms bok om den ryske längdskidåkaren Sacha som jag läste för ett år sedan.

Om Kära Sacha skrev jag här.  Kära Sacha rekommenderas till dem som vill ha mer längdskidåkning och mer Ryssland än de pågående längdtävlingarna i Sotji. Men i trygg romanform. En bok från ett litet förlag som är värd att upptäckas av många fler. Inte bara sportintresserade.

Och med det hejar jag vidare på de svenska och de ryska längdskidåkarna.

Bland idrottare och atleter av Ulf Sindt

Vi läser just nu familjefavoriten Ulf Sindts faktabok Bland Idrottare och Atleter -från jägare till OS-medaljörer. Lägligt med tanke på de pågående olympiska vinterspelen.

Bland idrottare och atleter är en  bok om idrottens historia för barn. Om de antika olympiska spelen, om vikingarnas tävlingar och om olika idrottsgrenars historia. Löpning, kastsporter, skidor, segling, hästsport, skridskor mm mm. Ibland börjar idrottsgrenens historia redan på stenåldern, ibland senare.

Det är en bok som rekommenderas, till vetgiriga barn och till föräldrar som får frågan vem som uppfann sport.

Ulf Sindt har skrivit en rad lättlästa fakta böcker för barn i 6-12 års åldern. Lämpliga både att läsa högt och att läsa själv. En del är mer typiska faktaböcker som en om riddare och en om sjörövare men även faktaböcker med lite udda vinkling, som den här - om idrottare och atleter och en annan om äventyrare och våghalsar.

En varm vinter av Christina Waldén

En varm vinter av Christina Waldén är en ungdomsbok som värmer i vintermörkret. Absolut är den att rekommendera till dem som längtar till Sydostasien eller framförallt till Australien. Eller till dem som känner för att bara dra.

För drar är precis vad 18-åriga Alex gör. Hon drar så långt bort hon bara kan. Till Australien. Från sina nyskilda föräldrar. Föräldrarna som lämnat henne ensam hemma för att finna sig själva, bråkande på varsitt håll. Då tycker Alex att hon kan göra likadant. Hon lämnar en lapp på köksbordet. Alex har ett år kvar på gymnasiet men hon tar ut sina sparade körkortspengar och reser bort. För även om målet är att gå en surfkurs så är syftet med resan framförallt bort.

Väl framme i Australien hittar hon jobb på en bondgård där även många andra backpackers jobbar. Bl.a Ed från Sydney som blir hennes vän och aboriginern Dawn och hennes lilla dotter Chrystal som också blir hennes vänner.

Surfkursen går hon på Bali, men efter några månader där återvänder hon till Australien, till Sydney och till Ed.

Genom mötet med Dawn får Alex även uppleva den aboriginska kulturen och Alex funderar mycket över den rasism hon möter och den värld som är aboriginernas.

Boken känns väldigt enkelt skriven med korta meningar och funderingar. Men jag kommer tyvärr aldrig Alex riktigt nära trots att boken är skriven i jagform. Det är nog det enda jag har emot boken. Eller kanske snarare hade önskat annorlunda. Christina Waldéns skildring av Australien, frihetskänslan och hela grejen som Alex gör, är desto bättre.

Som sagt det är en bok som värmer. Och en bok om att inte kunna åka från sig själv, men att ändå kunna bli friare och kunna skapa sig något nytt, något eget, genom att vara på resa.

Diamenter är för evigt av Lauren Weisberger

Det känns stundtals som om jag läst Diamanter är för evigt förut. Jag tror inte jag har det, men det är helt klart en bok som är väldigt lik väldigt många andra böcker.

Tre kvinnor i 30-års åldern på Manhattan. Och så vidare. Underhållande.

Lauren Weisberger kommer ut med en uppföljare till Djävulen bär Prada i år. Det är ingen bok jag längtar efter, men det kan mycket väl bli att jag ändå läser den, någon gång i framtiden, när behovet av lättsmält och lättläst tar över.

Kockskola för ensamma hjärtan av Marita Conlon-McKenna

Utläst. Kockskola för ensamma hjärtan blev den första i den lättsmälta lättlästa högen jag lånade på biblioteket häromdagen. Jag har nog inte så mycket att säga om den här boken mer än att den exakt uppfyllde mina förväntningar.

En frånskild medelålders kvinna startar en matlagningskurs i hemmet i Dublin och vi får följa både henne och en del av deltagarna privat. Det är mysigt och gulligt och det ordnar sig till slut för det flesta.

Det intressanta med boken  är att Marita Conlon-McKennas Irland har förändrats. I den förra boken jag läste av henne (jag tror det var Bröllopsfixaren?) var det ekonomisk högkonjuktur med östeuropeisk arbetskraftsinvandring. Nu har Irlands ekonomiska bubbla kraschat och irländarna är utan jobb och emigrerar. Att Marita Conlon-McKennas böcker är de irländska vardagliga förutsättningarna trogna och låter historien påverkas av detta tycker jag är ett plus.

Helena Thorfinn här och där

Förra veckan dök hon upp som ny krönikör i Sidas  Omvärlden  och denna vecka ar det ett reportage i Naturskyddaföreningens Sveriges Natur om henne.

I Omvärlden skriver även Henning Mankell läsvärda krönikor. Helena Thorfinn lovar att i sina krönikor "varsamt att försöka komplicera bilden av något som redan är extremt komplext". Något att se fram emot.

Jag uppskattade verkligen Helena Thorfinns bok Innan floden tar oss. Vad jag skrev går att läsa här. Det jag framförallt uppskattade var  "trovärdigheten, fördjupningen av karaktärerna och försöken till förklaring av komplexiteten i biståndet". Därför glädjer det mig att läsa i Omvärlden att Helena Thorfinn skriver på en uppföljare. Hon är på väg tillbaka till Bangladesh för att göra research.

Dessutom är det en TV-serie på gång, utifrån Innan floden tar oss antar jag. I Sveriges Natur läser jag att i processen med TV-serien har Helena sett till att vara med själv. Frågorna är så komplexa att hon inte vill riskera en negativ bild till t ex bistånd eller muslimer. Intressant att läsa är också att boken är på väg att översättas till bangla...

Om mottagandet till Innan floden tar oss kommenterar Helena i Sveriges Natur att det mestadels varit positivt men att hon är förvånad över att så många recensenter hade svårt att se det breda och politiska i romanen utan bara kommenterat relationer, karaktärer och dialog. Någon tyckte hon kunde skrivit en rapport istället... Men vem hade läst den? Frågorna är ju inte nya för de redan insatta. Själv uppskattade jag verkligen hur det breda och politiska smögs in i romanformen. Det var det som gjorde boken för mig.

I Sveriges Natur läser jag dessutom att hon är på väg att flytta med sin man till Burma som fått FN-jobb där. Jag hoppas naturligtvis att det mötet kan ge inspiration till fler romaner.

Helena Thorfinn har en hemsida här; http://www.helenathorfinn.com

Bild från www.norstedts.se

Nytt försök med lättläst och lättsmält

Förra veckan gav jag till min förvåning upp tre böcker, vilket jag skrev om här. Mitt behov av lättläst och lättsmält fanns dock kvar. Ett besök på biblioteket denna vecka och jag gick hem med den här högen:

Det måste väl ändå gå vägen med ovanstående hög...

Livet efter dig är förresten min bokklubbs val. Vi var (nästan) alla eniga om att januari kräver en feelgoodok. Och Livet efter dig kändes som ett säkert kort. Åtminstone var den iallafall älskad både här och där i bokbloggerivärlden förra året...

Tematrio: Vinterväder

Det var länge sedan jag bidrog med en tematrio. Men vinterväder inspirerar mig...så det blev oemotståndligt. Och nedan kommer faktiskt en återanvändning av ett tidigare inlägg på Böcker emellan. Jag ville minnas att jag faktiskt redan gjort en tematrio med inte bara vintervädertema utan helt enkelt riktigt snorkallt vintervädertema. Det tog ett tag innan jag hittade igen inlägget men 2 december 2012 skrev jag nedanstående. Samtliga utspelar sig norr om polcirkeln. Där det är kallt på riktigt...

Vintrig iskall spänning

I helgen kom snön, i veckan kommer kylan. Några spännande iskalla böcker jag verkligen rekommenderar kommer i detta inlägg. Alla böckerna är bra böcker, men dessutom utspelar de sig på nordkalotten och i dem fångas iskylan i ord och handling.

Kautokeino, en blodig kniv av Lars Petterson läste jag tidigare i höst och skrev om här. Boken utspelar sig i Kautokeino och fjällmarkerna däromkring. En deckare helt i min smak. Och fruktansvärt kallt är det hela tiden.

I vargars följe av Stef Penney läste jag förra vintern och skrev om här. Mord på en pälsjägare. Jag fascinerades av denna historiska roman i Alaskas utmarker. Och om vi med våra moderna dun- och goretexkläder fryser nuförtiden, vad de måste frusit om vintrarna i Alaska i mitten av 1800-talet.

I isens grepp av Gay och Laney Salisbury - den dramatiska jakten på difteriserum, Alaska 1925 är det riktiga guldkornet i denna samling iskalla spänningsromaner. En sann historia jag läste för några år sedan. En difteriepidemi bryter ut mitt i vintern i den lilla isolerade staden Nome i norra Alaska. För kallt för alla andra transportmedel än hundspann. Närmsta difteriserum finns 100 mil bort. Staden räddas genom att man lyckas arrangera en hundspannstafett, en helt fantastisk historia och bragd

Mathieu cyklar vidare

Förra veckan skrev jag om Gabriella Ekströms fascinerande cykelroman De som inte vann. Läs om De som inte vann här. Igår damp de båda efterföljande delarna i trilogin ner i brevlådan från SE förlag. För trots mitt relativa ointresse för cykel så känner jag mig riktigt lockad att läsa vidare om Mathieu och cykelvärlden. Böckerna ligger nu i tryggt förvar i att läsa högen. Visst är de snygga?

De som inte vann har jag för övrigt lånat ut till någon mycket mer cykelintresserad än jag. Efter någon dag frågade jag hur det gick. Och jo då. Mathieu hade fullföljt etapp två av Tour de France och det lät på ett ungefär så här:

Den är rätt bra...Helt klart kul att läsa från insidan...Man känner igen sig...Blir sugen på att cykla racer igen...Det känns lite som att det går för fort fram i boken. Man vill läsa mer om vad de tänker under själva loppet. Men de kanske inte hinner tänka mer för de är så trötta...Ser fram emot när de kommer till bergen. Det är där det händer...mm mm

Ett gott betyg således.