Sanning och skvaller av Curtis Sittenfield

Naturligtvis måste jag läsa den här. En amerikansk modern Stolthet och fördom. Och den roar mig verkligen. Liten besvikelse att Wickham inte gick att få till i samma person bara. Men tänk man vill verkligen veta även denna gång om Liz & Darcy ska få till det. Så helt klart fungerar Curtis Sittenfields version.

Näktergalen av Kristin Hannah

Frankrike under andra världskriget. Två systrar. En går med i motståndsrörelsen. En försöker överleva med sin dotter  med mannen vid fronten och en nazist inkvarterad i huset.

Boken griper aldrig tag i mig men den är nog helt ok egentligen.

Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Jag gillar Catrin Ormestads debutroman Det nionde brevet. Framförallt för den fina beskrivningen av livet på Gräsö, så som det en gång var och så som det blivit idag.

Vad gäller huvudpersonerna så blir det inte så som det initalt antyds, avsiktligt eller ej, vet ej, men det blir bra ändå.

Bokklubbens val. Tack för det. Vi hittade en hel del att fundera kring.

Snöfall, Mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy

En s.k jul-lit? Inte riktigt min bok. Bl.a lite för mycket av katolsk synd. Jag konstaterar åter att jag borde läsa färre av denna sort. Men jag kan liksom inte låta bli. För att jag vet att det finns bra chic-lit-feel-good-romance-böcker. Och jag letar efter dem. Men de flesta av dem är inte översatta. Så jag lär i såfall läsa dem på engelska, vilket i sig inte är något problem, det är bara att då hittar de väldigt sällan hem till mitt bibliotek. Och det är där böckerna jag läser i första hand kommer ifrån.

En väktares bekännelse av Elin Säfström

I början är jag road men ändå lite skeptisk. Road är jag framförallt av huvudpersonen, väktaren Tildas befriande självklara framåtattityd, men skeptisk till tillståndet att hon och mormor är de enda väktarna i hela Mellansverige. Det ska tydligen räcka trots att det händer saker med rådare på var och varannan gata, var och varannan dag. Något Stockholmsfokuserat. Min skeptism vänder sig alltså mot sanningshalten i en urban fantasy full av tomtar, troll och älvor...?  Hm. Men mot slutet av boken knyter Elin Säfström snyggt ihop hela berättelsen och jag inser att jag tycker riktigt bra om det hela. (Det där med resten av Mellansverige får passera.) Och till råga på allt inser jag att Tilda skulle gått riktigt bra ihop med Percy Jackson. Jag tror det skulle gillat hänga med varann. De har i allfall helt klart sin attityd gemensamt. Det finns mer att skriva om för Elin Säfström i den här världen, som hon skapat, om hon vill... Riktigt roligt med ännu en författare som skriver fantasy där det är våra nordiska väsen som gäller.