En bok jag finner både fascinerande och irriterande. Fascinerande då jag dras in i de makalöst tillspetsade eländesförvecklingarna. Irriterande pga frossandet i de makalöst tillspetsade eländesförvecklingarna. Alltså hallå. Och hopskrivningen av egennamnen gillar jag inte. Samtidigt. Jag håller det inte osannolikt att jag läser fortsättningen. För det var ju just fascinerande.
Atlanta 1948. En annan värld. Det segregerade rasistiska södern. En jobbig och intressant bok att läsa. Och bra. Som deckare var det inte så intressant i den mening att vem som utförde mordet var nära oväsentligt. Det är tiden boken skildrar som är det viktiga. Två svarta poliser patrullerar det svarta Atlanta. Darktown. Två poliser ur Atlantas första svarta polisstyrka. Den tredje huvudpersonen är en vit icke korrupt snut.
Ett historisk drama. Japan i mitten av 1800-talet. Den siste shogunen, den siste konkubinen och edoperioden är över. En bok som var ganska långsam och beskrivande. Men samtidigt gav mig boken det jag ville. Kunskap genom en roman om den här perioden i Japans historia.
