Om

onsdag 6 juni 2012

Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins

Så var den utläst. Hela trilogin. Inför varje del fick jag snällt vänta i reservationskön på biblioteket. Men det var ok, annars hade jag väl bara sträckläst ut dem. Ty det är böcker som lockar till hetsläsning. Fascinerande, lättlästa och aktuella.

Jag brukar inte i mina blogginlägg fördjupa mig alltför mycket i handlingen i de böcker jag läser. För just dessa böcker känns det än mindre nödvändigt. De är tillräckligt omskrivna som de är, särkilt i och med vårens filmpremiär.

Jag gillar Hungerspelstrilogin, och då framförallt då ettan. I ettan är det väl också nyhetens behag som spelar in, en ny fascinernade idé och värld introduceras. Ettan bildar liksom en mer komplett helhet än de efterföljande delarna. Både tvåan och trean har en del upprepning i sig. De når inte upp till ettans nivå.

Det som gör Hungerspelstrilogin till något extra, något utöver en vanlig ungdomsfantasy, är den samhällskritik och omvärldsanalys som Susanne Collins låtit hela trilogin växa fram ur. Det imponerar.

Det jag dessutom kan konstatera är att 14-åringen med koll, som jag förra sommaren fick en lista fantasytips av, hade verkligen koll. Jag har kommit igång i genren ungdomsfantasy och nu har jag bara Kristin Cashores De Utvalda kvar från den listan. Men det finns fler som väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar