Om

torsdag 12 juli 2012

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Jellicoe Road. En bloggsnackis just nu, och vilket inbjudande mystifikt omslag sedan. Jag tog med den hem direkt ur den senaste boksändningen till biblioteket.

Det visade sig snart att inte bara omslaget är mystifikt; boken tycks skriven just för att läsaren till en början ska känna sig förvirrad av alla namn, företeelser och händelser i det förflutna som omnämns lite i förbigående. Men jag hade läst att början skulle vara trög, så jag gav inte upp. Språket har också ett driv som för berättelsen framåt och efter halva boken blir detta faktiskt något av en bladvändare.

Miljön är nutid, en internatskola i en liten håla i Australien. Berättaren är en tjej som heter Taylor och är ledare för ett av elevhemmen. Mellan de olika skolorna i staden pågår en sorts låtsaskrig. All den där krigsjargongen (som tar rätt stor plats i boken) har jag svårt att förstå mig på. Men som tur är finns det en hel del som händer bakom kulisserna. Det hela utvecklar sig till en rätt klassisk finna-ditt-ursprung-berättelse, där det ska läggas ett pussel av personer och händelser i det förflutna och i nutid. Det är supersorgligt, smart, lite roligt och romantiskt på sina ställen, med rapp dialog och många referenser till tv-serier och annan populärkultur. Här finns bland annat ett mystiskt manuskript, en misstänkt mördare, en försvunnen mamma, en tragisk olycka, en tragisk olycka till, omöjlig kärlek, livsviktig vänskap och starka känslor av alla de slag. Själv är jag nog lite ljumt inställd, men jag kan verkligen förstå om många älskar det här, särskilt bland de yngre läsare som boken väl är skriven för.

3 kommentarer:

  1. Stod och fingrade på den på biblioteket i måndags...men det blev inte denna gång iallafall...

    SvaraRadera
  2. Ja blir någon i sommar ;) Garanterat!

    SvaraRadera
  3. Jag var också ljummet imponerad. Jag kan förstå kärleken men den drabbade inte mig.

    SvaraRadera