Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick

Inget att avundas är onekligen otroligt läsvärd och intressant. Jag hade sneglat på Inget att avundas ett tag och att läsa den blev av när jag före sommaren skapade mig ett läsprojekt Korea. I juni läste jag Ta hand om min mor av Kyung-Suuk Shin. Precis som jag misstänkt vet jag mycket mer om både Nord- och Sydkorea efter detta lilla projekt.

Inget att avundas är skrämmande läsning. Genom åren har jag hört en hel del om detta slutna land, men det har varit brottstycken, svåra att verkligen ta in, svåra att vilja ta in. Men aldrig tidigare har jag fått en så bra genomarbetad skildring, som ger mig verklig förståelse för hur det är att leva i Nordkorea, som i Barbara Demicks bok. De grå skuggorna, de svältande massorna och de färglada koreanerna på propagandabilderna blir synliga, tydliga och verkliga.

Barbara Demick har framförallt intervjuat avhoppade nordkoreaner. Nordkoreaner som via Kina lyckats ta sig till Sydkorea. De innanför går inte att nå. Genom sex människoöden ger hon oss bilden av Nordkorea ända sedan folkrepublikens bildande. Skildringarna av vardagslivet varvas med Nordkoreas overkliga historia. 

Jag kommer ha den här boken med mig när nyheter om Nordkorea och för den delen Sydkorea rapporteras i media. Nästan bara fokuserar media på på det militära hotet, ibland på svält och undernäring och nästan  aldrig på det vrkliga livet bakom, för dem som lever där, nu. 

Efter 90-talets svältkatastrofer (som blev följden efter murens fall och det sinande stödet från andra kommunistiska länder som då genomgick reformer) och de då oundvikliga spirande svarta marknadskrafterna, anades vissa svaga tecken på förbättringar men det var kortvarigt. Nordkorea består. Nordkorea tycks leva vidare. Hur kan det fortsätta.

Boken är lättläst och mycket gripande. Läs!

Bok läst under bloggsommarlovet.