Om

torsdag 26 september 2013

Heidi av Johanna Spyri

Inför Alpresan i juli blev valet för sommarens högläsning självklart: Johanna Spyris klassiker Heidi. Den tog sin tid att läsa ut och boken fick följa med en bra bit in på höstkanten. Förvånande nog tvingades högläsningen avbrytas en månad, då någon annan också ville läsa denna bok. Vi tvingades återlämna Heidi till biblioteket ett par veckor.

Jag har inte läst Heidi tidigare, bara hört om henne. Därför var det med stor glädje och nyfikenhet som jag tog mig an detta högläsningsprojekt.

Och jag tycker riktigt bra om boken. Det är så skönt att läsa "långsamma" traditionella böcker som ändå fångar barnens intresse. Vi pratar om förr i tiden och om det där med "fint folk". Det är en annan värld och en annan tid som skildras. Och - viktigt - boken är inte skriven idag med dagens syn på vår omvärld, något som ofta kan prägla historiska skildringar på ett i mitt tycke negativt sätt, tex genom att huvudpersonerna blir alltför moderna. Heidi skrevs 1880.

Heidi håller. Så jag tänker att man får inte låta äldre barnböcker skrämma bort dagens yngre lyssnare och läsare. Barnen från Frostmofjällen får bli ett framtida projekt.

Jag känner nästan inte till någon annan Schweizisk litteratur. Hur kan det egentligen komma sig att Schweiz är en nästan vit fläck? Heidi är däremot välkänd. Och stor i Schweiz. En hel region har fått namnet Heidiland för att locka turister.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar