Om

söndag 15 september 2013

Mayas dagbok av Isabel Allende

Maya är 19 år gammal och skickas i bokens början av sin chilenska farmor till ön Chiloé i södra Chile. Mayas unga liv är ovanligt dramatiskt och struligt. En trygg uppväxt hos farföräldrarna rämnade då hennes älskade styvfarfar dog av cancer när Maya var 16 år. Mayas liv gick därifrån rakt utför. Botten nåddes på en offentlig toalett i Las Vegas tillsammans med dåligt heroin. På Chiloé får Maya bo hos sin farmors gamle vän Manuel. Manuel är antropolog och författare, en gång i tiden, efter miltitärkuppen 1973, förvisad till Chiloé. Mayas egen farfar fängslades och försvann efter militärkuppen. Mayas farmor flydde med sin son via Kanada till Californien.

Detta är en dramatiska ramen kring berättelsen i Mayas dagbok. Isabel Allende sätter dels upp denna historiskt intressanta och relevanta ram kring Maya, samtidigt som boken följer Mayas stillsamma liv på Chiloé. Sakta återfår hon sin självkänsla och kärlek till livet och försonas med sin älskade Popo, styvfarfadern som dog ifrån henne. I dagboken, som vi läser, berättar hon om barndomen, revolten och livet i Las Vegas undre värld.

Jag tycker om att läsa Mayas dagbok. Detta trots att det finns en hel del jag känner mig rejält skeptisk till i boken. Jag har vid det här laget läst ganska många böcker av Isabel Allende och även om ingen av dem kan matcha Andarnas hus så gillar jag de flesta, åtminstone de som knyter an till Chile. Och det gör Mayas dagbok. Bokens stora behållning för mig är vardagslivet på Chiloé och hur Maya anpassar sig till och införlivas i det livet. Grannar och bybor och livet i allmänhet med sina goda och mindre goda sidor skildras med stor kärlek och jag tycker mycket om den läsningen. Dessa passager har jag ett behov av att läsa långsamt och smälta med pauser mellan styckena. Kanske har det med dagboksansatsen att göra. När jag kommer till tillbakablickarna till livet i Californien och Nevada ner i missbrukarträsket, återgår jag till mitt normala snabbläsartempo.

Det som jag är skeptisk till i boken är framförallt Maya själv. Hon känns helt enkelt lite väl osannolik. Att gå ner sig så i botten och sen ändå vara en så klok, förnuftig och insiktsfull person ett par månader senare. Jag tror helt enkelt inte på det. Det behövdes bara ett samtal till den trygghet och räddning som hela tiden fanns hos den älskade och stöttande familjen. Dessutom är detta inte en dagbok skriven av en omogen om än litterärt begåvad 19-åring. Det håller inte. Berättelsen hade nog blivit bättre i tredjeperson eller om den inte utgett sig för att vara en dagbok.

Behållningen i boken är förutom Chiloé, kopplingarna till Chiles moderna historia, militärkuppen 1973 och liksom kluvenheten hos befolkningen. De som var för och de som var emot. Och hur de idag lever sida vid sida. Mayas dagbok ger ett möte med dagens Chile.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Mayas dagbok är väldigt läsvärd för Chiles och Chiloé skull och för den som vill läsa en feelgood med lite annorlunda och större perspektiv.

Boken är ett rec ex från Norstedts. Dessutom den andra boken i min tre på tre utmaning med 3xIsabel Allende denna höst. Och naturligtvis en del i min Latinamerikaläsning 2013 .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar