Om

söndag 6 april 2014

Dödsmantrat av Eliot Pattison

En man i dyra västerländska kläder hittas utan huvud i närheten av ett vägbygge högt uppe bland bergen i Tibet. Kroppen upptäcks av ett arbetslag av tibetanska fångar från ett kinesiskt arbetsläger. Shan är en av få kinesiska fångar och i hans tidigare liv var han utredare bl.a av korruptionshärvor i Beijing. Då åklagaren är bortrest anses Shan vara den ende som har de rätta kvalifikationerna att utreda vad som hänt. Eller åtminstone skriva en rapport till Beijing på rätt sätt. Det är bråttom eftersom en amerikansk turistgrupp är på väg till området.

Men det är en mycket oviss och trasslig historia, med kinesiska byråkrater och politrucker, tibetanska munkar och herdar och amerikanska investerare och gruvingenjörer, i en hel massa biroller.

Dödsmantrat är en ovanlig deckare eftersom den utspelar sig i Tibet och att den som agerar utredare är en kinesisk lägerfånge. Det är en väldigt intressant deckare av just ovanstående anledning. Och den lyfter verkligen det trauma som Tibets befolkning gått och går igenom.

Men samtidigt upplevde jag läsningen ganska seg och jag hade svårt att hänga med vad som egentligen hände. Varför jag inte hängde med  grubblade jag en del över när jag läste boken och jag kom fram till att det berodde på att jag inte riktigt är med Shan i de steg han tar i utredning. Jag befinner mig istället plötsligt och ständigt i nya situationer, där Shan får fram ytterligare en ledtråd eller sidospår. Men jag får inte veta varför Shan valde att ta sig till den situationen. Jag får ingen förklaring till hur han tänker i förväg och varför han planerade göra olika saker. Åtminstone inte tillräckligt mycket. Jag följer bara efter. Därtill är det som jag upplever det ovanligt mycket mellan raderna i den här deckaren.

Men likväl, det är intressant men då mest för Tibets, buddhismen och den kinesiska byråkratins skull.

2 kommentarer:

  1. Låter intressant då det är ett område man inte läser om så ofta. Allra helst inte deckare.

    SvaraRadera
  2. Definitivt är det miljön som gör boken. Deckarhistorien hade dessutom intekunnat vara någonannanstans, då det hela bygger på tibetanska demoner och kinesiska byråktrater...

    SvaraRadera