Om

torsdag 26 maj 2016

Det nästan döda trädet av Annah Nozlin


Annah Nozlins böcker är för dem som gillar äventyr i klassiska medeltida fantasymiljöer, ungdomsböcker som vänder sig till alla åldrar med väsen inspirerade av nordisk folktro och grekisk mytologi.

Det nästan döda trädet tillika Miras saga del 2 är fortsättningen på Annah Nozlins bok  Skugga över Månen, som jag skrev om här.

Den långa resan som började i Skugga över månen fortsätter. Vi lämnade Mira och hennes sällskap långt ner under jorden och det är kanske ingen direkt spoiler när jag avslöjar att det gick bra för våra vänner där nere. Men det som överraskar är däremot varför. Mira som inte är van att ta så mycket plats eller få så mycket uppmärksamhet visar sig ha starka krafter. Krafter hon inte fullt bemästrar men som i allra högsta grad finns och påverkar.

Om jag saknade lite av en omvärldsanknytning i Skuggan över månen så faller mycket på plats och genom att Annah Nozlin återknyter till Ekens dotter. 100 år har gått sen vi lämnade Kel och Esben men Miras väg är sammanflätad med deras. För mig lyfter boken när jag anar den röda tråden.

Mot slutet tar boken en lite oväntad vändning när förälskelsen slår till lite här och där. Gott, för lite spännande måste det vara även på den fronten. Och på det en klassisk slutstrid. Också välbehövligt för att kriga är ju trots allt en del av livet för trädälvorna.

Liksom i de tidigare böckerna är det detaljerna och miljöerna som är böckernas styrka. Jag ser Kels och Miras värld framför mig. Detaljerna, de tekniska lösningarna, alla fenomen som inte är magiska är realistiska. Annah slarvar inte med dessa. Det fungerar. Det håller ihop.

Inför att Annah Nozlin gav ut sina två första böcker om Kel i Ekens dotter gjorde jag en författarintervju, läs den gärna här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar