Jag har lite svårt att beskriva vad jag tycker om den här boken. Jag tycker om den. Men varför vet jag inte riktigt, kanske för att närvaron är väldigt stark rakt igenom hela boken. Trots att personerna är så udda, så är de så levande. Samtidigt är det svårt att få grepp om dem. Men det är väl så det är i verkligheten. Inga människor är enkla.
Lo växer upp i ett stort hus utkanten av ett mindre samhälle någonstans i Skåne. Hennes vän är den sju år äldre Lukas. En åldersskillnad som definierar vänskapen till något väldigt skumt i andras, framförallt Lo's familjs ögon. Boken följer Lo's uppväxt och vänskapen med Lukas, parallellt med kortare snuttar ur hennes vuxna liv.
Och mitt i boken dyker ett slangord upp. Pryl. Först tänkte jag, prygel ska det väl vara. Sen kom jag ihåg att det var ju så det hette. Man sa verkligen "Ska du ha pryl, eller?" Åtminstone i Skåne på 70-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar