Bönbok för en vän av Joan Didion

Så till ett bottennapp. Joan Didions Bönbok för en vän var verkligen astråkig läsning. Jag bara genuint ogillar hela romanen (fel: den första halvan, för sedan orkade jag inte längre), och har jag någonsin tidigare intresserat mig för glädjelösa liv, kontaktlöshet och påstådd terrorism i 70-talets Latinamerika så har jag tyvärr tappat det intresset nu. Jag tvivlar inte på att Didion är en strålande reportageförfattare med gudabenådad språklig precision, och jag tog starkt intryck av hennes självbiografiska bok Ett år av magiskt tänkande - men det här, nej, det gick bara inte. Jag förstår ingenting och jag orkar inte ta reda på varför.