Krönikan om Ismarken av Stuart Hill

Äntligen fick jag åter läsa några fantasyböcker jag tycker om. Och helt klart är att det är ungdomsfantasy som gäller för mig - förutom Tolkien då förstås. Jag undrar varför. Kanske det hela inte måste vara så pretentiöst och tillkrånglat då?

Ismarkens krona tycker jag är bättre än Klinga av eld. Men jag gillar ändå helheten. Och jag gillar att det gått 20 år mellan att sagorna utspelar sig. Man får veta hur det gick sen. Utan att det är en oändlig serie där alla detaljer tjatar ned och tröttar ut idén.

Vidare gillar jag blandningen av nordiska myter och asatro, romarrikets krigföring, grekiska dramer, upplysningstiden, Venedigs köpmän, arabiska ökenriken och afrikanska krigarfolk. Allt blandas i en härlig röra med sagans rättighet att skapa den helhet som ramar in Ismarkens verklighet.