I vargars följe av Stef Penney

Året är 1867 och det är sen höst i norra Kanada. I den lilla byn Dove River i den stora Vildmarkens utkant har ett mord på en franskättad pälsjägare skett.

Boken är väl en deckare eftersom handlingen stillsamt strävar fram till de sista sidorna där mördaren avslöjas. Men för mig är boken en roman och mordgåtan är som av underordnad betydelse. Språket är vackert. Det är kallt, stort, ödsligt och vintervitt.

Det är många historier som nystas upp och många människor som har viktiga biroller. Och jag tycker att alla bihistorierna, som ändå hänger ihop, bidrar till huvudspåret. Alla historierna är relevanta och det som gör boken bra. De ger mig helhetsbild av det liv levs. Det är ett vackert landskap som skildras i tundrans gränsmarker. Människorna är nybyggare, pälsjägare, halvblod, indianer...

Huvudpersonen är Mrs Ross, eftersom hon är den endas historia som skildras i jagform. (Men hon kunde lika gott skildrats i tredje person hon med, eftersom flera andra personer är lika intressanta eller t o m intressantare att följa) Efter mordet försvinner Mrs Ross son Francis norrut. Och därefter vandrar den ena efter den andra ut i vildmarken för att fly, söka, finna.

Boken har eller håller på att filmas, hoppfullt nog av samma regisgör som filmat Bleak House och The other sister Boleyn. Jag hoppas jag kan få tag på den filmen såsmåningom. För trots att jag vet hur det slutar, blir jag riktigt nyfiken på hur allt detta vackra och dessa människor kommer att skildras på film.