Nattens väktare av Sergej Lukjanenko

Samtidigt som jag läste denna bok gjorde min medbloggare ett inlägg vid namn Fantastik och Dystopier. Så ytterst vältajmat att man skulle kunna tro att vi synkat våra inlägg och vårt läsande...

I vilket fall lärde jag mig i inlägget att boken jag läste är en bok i genren Fantastik. Ett begrepp jag inte visste existerade...Fantastik är tydligen - om jag fattat det hela rätt- samlingsbenämningen på böcker i fantasy, science fiction och skräckgenrena samt de som glider däremellan. Själv grubblade jag, medan jag läste Nattens Väktare, över varför boken var placerad bland vanlig skönlitteratur på biblioteket och inte fantasy eller science fiction. Förklaringen är förmodligen att Nattens väktare är en typisk glida-emellan-genrer-bok. Kanske också att den inte ustpelar sig i en fantasivärld utan i dagens Moskva. Men ändå. Är Nattens Väktare något är det väl ändå mest fantasy, med alla vampyrer som som styker runt Moskvas gator om nätterna? Eller hur tänker bibliotekarier...?

Nattens väktare utspelar sig i ett samtida Moskva och ganska ofta nere i tunnelbanan. Huvudpersonen Anton tillhör De Andra. De Andra lever bland människorna. Nattens Väktare, De Ljusa skyddar människorna, styrs av altruism och kämpar för Det Goda. Dagens Väktare, De Mörka tillhör också De Andra men de styrs av egoism och Det Onda. Mellan Nattens Väktare och Dagens Väktare rådet Avtalet. Hela tiden måste balans upprättahållas mellan Det Ljusa och Det Mörka. En regelrätt öppen kamp skulle förinta världen och mänskligheten. Det är inget som varken De Ljusa eller De Mörka vill. Men balansen är skör och De Andra tycks hela tiden vara inblandade i långa strategiska maktkamper och tjuvknep. Uppblandat med skildringarna av kampen mellan Det Goda och Det Onda skildras lite av det liv De Andra lever i dagens Ryssland.

Jag har av en vän, med koll på fantasy, förstått att grundläggande för en bra fantasybok, är att reglerna och ramverket som fantasyförfattaren bygger sin värld kring, måste stämma och vara konsekventa. I Nattens väktare tog det väldigt lång tid för mig att få grepp om vad som gällde. Förmodligen för att det här verkligen finns mycket nya regler, som jag inte känner igen från andra böcker i genren -åtminstone inte i den begränsade mängd fantasy jag läst. Dessutom pytsas kunskapen om reglerna ut pö om pö i boken, precis som för någon ny, som ska initieras bland De Andra.

Boken är del ett i en trilogi. Jag tyckte det var frän och fascinerande läsning. Men jag kastar mig inte över tvåan direkt. Det finns alltför mycket annat där ute som jag vill läsa. Samma bok, samma idé men i tex Los Angeles eller London, hade jag nog inte ens övervägt att läsa...

Boken filmatiserades 2006 och nominerades till en Oscar för bästa utländska film. "Rysslands största filmsucce någonsin". Även böckerna har, vad jag förstått, blivit dundersucceer i Ryssland. Klart intressant.