De imperfekta av Tom Rachman

Om jag ska sammanfatta den här boken med ett ord så blir det faktiskt tråkig. Inget särskilt gott betyg således. Åter förvånar det mig att en "succé" inte är bättre eller åtminstone intressantare. Åter råkar det vara en bok i min bokklubb som förvånar mig på detta vis. Några särskilda förväntningar hade jag inte på boken, eftersom jag aldrig hört talas om den innan den valdes i bokklubben. Men den lät ju intressant, trots allt, när jag läste på baksidan. Jag undrar om den blivit en succé för att den utspelar sig på en tidning; journalister som läser den, känner igen sig, gillar den, skriver positivt om den?

Boken är en roman men består egentligen av ett antal kortare berättelser, noveller om ett antal -imperfekta- människor som arbetar på engelskspråkig tidning i Rom. Kanske hade det blivit bättre om man fått fördjupa sig i någon eller några av karaktärerna, dvs om boken varit en roman istället. Några karaktärer känner jag trots allt starkare för och skulle gärna vilja veta mer om, tex Arthur Gopal som skriver dödsrunor och Craig Menzies med sin vänstrande fru. Men nu lämnar man ju karaktärerna just som det börjar bli intressant och givande.

Måste dock tillägga att boken tar sig lite mot slutet, när alla karaktärerna på någotvis ändå bildar en helhet och berättelserna på så vis bildar något som mer liknar en roman. Men lite beklagligt att behöva ha tråkigt på vägen dit.