Häxans tid av Arni Thorarinsson

Jag har sett fram emot den här boken hela sommaren, främst då jag varit sugen på fler isländska deckare av andra författare än Indridasson.  Det är ofrånkomligt att inte låta bli att jämföra. Jämförelsen faller dock ut väl för båda. Jag tycker om både Indridasson och Thorarinsson.

Det här är inte den första boken om journalisten Einar. Det märks i boken. Men det är den första som översatts till svenska. Jag läser mycket hellre böcker i kronologisk ordning, även deckare. Men vad göra.

Häxans tid utspelar sig befriande nog i Akureyri, Islands andra stad. Förmodligen den enda stad på Island som kan kallas stad utöver Reykjavik ?  Jag gillar skildringen av Landsbygdsisland och Akureyri skarpt. Särskilt när det kommer som i en bisats genom storstadsjournalistens ögon. (Om nu Reykjavik kan kallas en storstad...) Det är förändringarnas tid, före finanskrisen. Häxans tid gavs ut 2005 på Island. Storindustrin och arbetskraftsinvandringen till den lilla fiktiva (?) hålan Reydargerdi skapar konflikter. Företagarna i Akureyri tar med sina anställda på event med forsränning.De unga påverkas av nymodigheter från Reykjavik.

Einar har blivit förvisad till Akureyri av något oklara skäl. Det framgår förmodligen i tidigare böcker. Tillsammans med en kollega ska han dra igång lokalredaktionen. Eftermiddagsbladet verkar vara en lite mer kvällstidningsaktig lokaltidning. Åtminstone beskylls Einar ibland för att vara den typen av journalist. Genom att rota runt lite i några nyheter -några gymnasieelevers uppsättning av en gammal teaterpjäs vid den gamla kyrkan i Holar, en ung manlig försvunnen karismatisk huvudrollsinnehavare, en forsränningsolycka och slagsmål på den nyöppnade krogen i Reydargardi - dras Einar in i något han vill ha svar på.

Deckarintrigen är bra och upplösningen oväntad. Men jag har lite svårt för dialogerna i början. Jag känner ju inte personerna, i och med att det är den första boken om Einar jag läser. Einar känns som en ok huvudperson att följa. Han är åtminstone en fd suput. I de tidigare böckerna är det dock kanske mer av det som jag har så svårt för i svenska deckare (ensam medelålders drickande manlig polis i storstadsmiljö...?).

Jag hoppas på fler till svenska översatta böcker av Thorarinsson. Främst för miljöbeskrivningarna och för att få lära känna Island bättre. Isländska deckare vill jag dock inte läsa på engelska. Det är något med språket, att svenskan som språk ligger närmare isländskan. Det kan inte bli bättre på engelska.