Dreams from My Father – A Story of Race and Inheritance av Barack Obama

Barack Obama, USAs president som just nu går in i sin omvalskampanj, skrev denna bok långt innan han blev president, vilket jag tycker ger ett intressant perspektiv. Boken är skriven när Barack Obama i slutet av sina studier på Harvard fick möjlighet att skriva om sin uppväxt och bakgrund. Det är alltså en relativt ung Barack som vi möter. Boken gavs ut första gången 1995.

Vi får följa honom från barndomens Hawaii och Indonesien, åter som ungdom till Hawaii och vidare till Los Angeles och New York i den första delen av boken. Han växer upp med sin mamma och morföräldrar. Pappan från Kenya drar relativt snart vidare i livet efter Barack har fötts. Han ser inte sin pappa igen förrän i tonåren och fadern blir en mytiserad och glorifierad figur. De håller sporadisk kontakt genom brev. Mamman finner en ny kärlek som för familjen vidare till Indonesien där Barack lever under sina unga år och bland annat går i muslimsk skola.

Så småningom återvänder han till morföräldrarna på Hawaii för att gå i skola medan mamman stannar kvar i Indonesien. Tonåren präglas av att befinna sig med ett ben i morföräldrarnas vita USA och det svarta USA. Dessutom har han med sig en del av den Indonesiska kulturen. Barack flyttar vidare för nya skolor i Los Angeles och New York, men han får ingen ro och stabilitet i livet. Mitt i detta nås han av beskedet att fadern omkommit i en trafikolycka.

I bokens andra del kommer han till Chicago eftersom han vill engagera sig i något viktigt. Han jobbar som ”organizer” för en organisation som kämpar för att förbättra levnadsförhållandena i en av stadens fattigaste förorter i en stad där industrin är på nedgång. Det är medgångar och motgångar och fortfarande ingen riktig ro i livet. Men han börjar få kontakt med sin Kenyanska familj och beslutar sig till slut för att hälsa på. Resan till Kenya bildar bokens sista del, där vi får följa Barack i möten med en stor och brokig familj. Bilden av fadern får fler sidor än den mytiserade figuren som han växt upp med och vi får ta del av Kenyas historia genom Baracks förfäder.  

Barack har bra flyt i språket och det är en intressant historia han berättar. Om svårigheterna att höra hemma och inte höra hemma. Om att söka sina rötter och sin identitet. Om rasmotsättningar och klasskillnader. Om syskonkärlek och familjefejder. Om gemensamma drag och kulturella skillnader. Om kall och övertygelser. Om livet och döden. Om USA och Kenya.

Det är bra och känns äkta. Kanske framförallt för att den är skriven innan han på allvar gett sig in i det politiska spelet.

(Finns även i svensk översättning: Min far hade en dröm)