Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid är en vemodig och ömsint skildring av det förflutna lika mycket som det nutida på släktgården Storgårda i Jämtland.

Hanna flyr Stockholm och en kärleksrelation som tär på henne. En gift kollega. Hon flyr hem till barndomens Jämtland. Till Storgårda. Gården där hon knappt varit, men som nu står tom. Hon behöver ta tag i sitt liv, men också bara komma bort. Stillsamt liv på besparingar. Försöka måla igen. Sakta närmar hon sig sin släkt och människorna kring Storgårda. Och det outsagda som hänt på gården

Pappa Bosse som bor i villan nere på byn. Farmor Sigrid som hon knappt träffat, som nu finns på vårdhemmet Solbacken. Farbrodern Åke som hängde sig i köket. Och Kalle på byn med sitt goda humör som blir närmsta granne där han nu bor på nyundantaget. I samtal med de levande och i kortare tillbakablickar förstår vi alltmer av det som varit. Sigrid, Åke, Bosse, Kalle. ”Hur långt räcker kärleken, Sigrid?”

Då tänker jag på Sigrid är en bok som berör. Det bruna höstlandskapet när Hanna åkt norrut. Det nedgågna Storgårda, en gång störst på bygden. Sakta blir Hanna starkare, sakta närmar hon sig det outsagda i det förflutna. Kaffe på verandagruppen på gårdsplanen i den livgivande vårsolen.

Det är mest vemod i boken. Men det är finstämt. Och det är ett vackert språk. Det är en bok jag tycker om. Som får mig att tänka på alla de många slitsamma liv som levts på gårdar och småbruk runt om i vårt land. Gårdar som kämpade och försökte trots att de redan var dömda. Som får mig att tänka på den landssorg, som på något sätt fortfarande råder, en knapp generation tillbaka. Det är inte det boken handlar om, men jordbrukens icke längre vara, bildar ramen kring handlingen i Då tänker jag på Sigrid.

Boken är ett recensions ex från Wahlström &Widstrand.

Mer om Elin Olofsson går att läsa på hennes hemsida här.