Augusti, oktober är verkligen en annorlunda bok. Jag tror aldrig jag läst en vuxenbok med en fjortonårig tonåring som huvudperson. Och där huvudpersonens känsloliv är så uttömmande beskrivet. Andrés Barba vänder verkligen ut och in på stackars Tomás, som inte har det lätt i pubertetens agressiva växlande självande känsloliv.
Tomás, hans syster och föräldrar, åker som alltid från Madrid en månad till havet på semestern. Byn är en gammal fiskeort, men numer en semesterort som lever upp på sommaren. Familjen hyr en lägenhet. Olika varje år. I byn vid havet bor även Tomás faster. Denna sommar blir faster Eli dödssjuk. Och Tomás har samma sommar gått från pojke till man.
Tomás söker sig detta år till killarna i hans ålder som bor året runt i byn. Tidigare somrar har han hängt i utkanten av gänget av sommargäster. Men i år söker han något annat. Spänning, farlighet, våld, sexualitet, otrygghet, något som tvingar honom att ta steget.
Augusti går och den allra sista kvällen händer något. Något som Tomás får mycket svårt att leva med tillbaka i Madrid. Han måste göra något i oktober. Tomás är varken sympatisk eller osympatisk. Framförallt är han oerhört självcentrerad. Kanske för att han är där han är i tonåren, men mer tror jag det är ett karaktärsdrag. Mest sympatiskt är han i sin kärlek till sin syster och sin familj. Han håller på att frigöra sig, men familjens gemenskap och kärlek betyder mycket fortfarande.
Augusti, oktober ger mig precis det jag sökt i denna vårvinterns spanska litterära resa. Boken är ny och utspelar sig i dagens Spanien. Dessutom är det en riktigt bra bok. Kort som en lång novell, välskriven och med ett målande språk fångas alla de känslor som far runt i Tomás.
Jag skulle verkligen vilja läsa mer av Andrés Barba. Andrés Barba är född 1975 och anses vara en av den spanska samtidsprosans viktigaste författare. Augusti, Oktober är hans första och hittills enda bok som översatts till svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar