Men boken skildrar händelserna ur ett helt annat perspektiv än det vi vanligtvis möter i den här typen av skildringar. Det som skiljer Begravda i himlen mot alla andra Himalaya Epic böcker jag läst är att de är höghöjdsbärarna och deras liv och bakgrund som är i fokus. Till skillnad från i alla andra böcker där det är västerlänningarna som bestiger Himalayas toppar, som är de som skriver historien. Rapporteringen i media efter K2 katastrofen 2008 handlade nästan bara om de överlevande och omkomna västerlänningarna. I några bisatser nämns de lokala klättrarna; höghöjdsbärarnas upplevelser och roller. De som trots allt, nästan alltid, är en förutsättning för att klätterturisterna ska kunna nå sina mål.
I Begravda i Himlen har Peter Zuckerman och Amanda Padoan i månader intervjuat och levt tillsammans med några av de nepalesiska och pakistanska klättrarna, som spelade avgörande roller under de ödestigra dagarna. De har även intervjuat en rad andra klättare som var inblandade i K2 tragedin.
Fyra höghöjdsbärare, två från Pakistan, två från Nepal omkom i augusti 2008. Men i en räddningsinsats i skymundan räddar Chhiring sin kollega Pasang nerför Bottleneckpassagen på K2. Pasang saknar sin yxa. Han har lämnat den längre upp för att andra efterkommande klättrare ska kunna ta sig ner. Väl nere vid Bottleneckpassagen har det fasta repet rivits ned av nedfallande isblock. Utan yxa är Pasang chanslös. Han har börjat förbereda sig på att dö. Chhirings räddningsinsats är något helt utöver det vanliga.
Boken skildrar framförallt Pasangs och Chhirings liv och bakgrund. De är båda nepaleser, Chhiring är sherpa, Pasang är bhote. Men vi får även veta om livet som höghöjdsbärare i Karakorum i Pakistan.
Att vara höghöjdsbärare är ett välavlönat - men livsfarligt - arbete både i Pakistan och i Nepal. Välavlönat om man jämför med att vara bonde. Men Chhiring är inte höghöjdsbärare på K2 sommaren 2008. Han har under många år framgångsrikt drivit ett företag i branchen och försörjer både sin familj och sina släktingar genom det. K2 får han, tillsammans med en amerikansk vän, möjlighet att klättra, som fullvärdig medlem i en internationell expedition. Pasang är däremot avlönad höghöjdsbärare och en av de mest erfarna klättrarna i en koreansk expedition.
Utöver skildringen av sommaren på K2 2008 så skildrar även Peter Zuckerman och Amanda Padoan historisk hur bergsklätterindustrin ur lokalbeflokningens perspektiv växt fram i Nepal och Pakistan. Boken ger en inblick i kulturen och vardagen för sherpas, bhotes och folket i Shimshal. Och det är detta som gör boken så intressant och läsvärd. Det är det som ger de dramatiska händelserna ett helt annat och nytt perspektiv.
Boken är ett recensions ex från ICA Bokförlag.
Läs även Greg Mortensens upplevelser och insatser i Karakorum i Tre koppar te. Om Tre koppar te har jag skrivit här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar