Dimma över Darjeeling av Mikael Bergstrand

Det är med vissa förväntningar jag tar mig an Mikael Bergstrands uppföljare Dimma över Darjeeling. Delhis vackraste händer överraskade mig positivt och frågan var hur den här boken skulle hålla. Och efter att ha läst ut Dimma över Darjeeling så konstaterar jag att den håller.

Det puttrar på, på ungefär samma vis som i förra boken. Mr Gora är ungefär likadan. Han känner sig lika misslyckad som vanligt och är väl ungefär lika misslyckad som vanligt. Mr Yogi är tack och lov också likadan som i förra boken. Positiv ordvirtuos som ställer till det för sig själv och Göran och som alltid landar rätt.

Min favorit i den här boken är dock fenomenet till chaufför Gaga, som från ingenstans tillsammans med sina bröder, blir nyckeln till teplantagets uppryckning ur sin dvala. Tråkigt nog får man inte lära känna Gaga, han förblir tyvärr ett anonymt indiskt fenomen.

Görans indiske vän Yogi ska gifta sig. Men det stundande bröllopet skjuts fram av astrologiska skäl, vilket medför att Göran går in i en av sina gamla vanliga depressioner. Att få åka tillbaka till Indien och sin vän Yogi var det som höll honom igång. Men Göran komer naturligtvis iväg ändå till slut.  Väl i Indien får han hjälpa Yogi att reda ut den härva Yogi hamnat i. Detta genom den blivande svärfaderns inte helt genomtänkta investering i ett teplantage utanför Darjeeling i norra Indien. Förvecklingar, komplikationer, lurendrejare och oväntade händelser. Däremellan tibetanska momos på en immig restaurang i ett kyligt Darjeeling.

Dimma över Darjeeling överraskar mig dock inte positivt denna gång, för den här gången hade jag ju till skillnad från inför första boken, vissa förväntningar. Det blir naturligtvis svårare då. Men som sagt det puttrar på och roades man av Göran, Yogi och Indien i den förra boken så borde man göra det även i Dimma över Darjeeling. Dessutom är det väldigt uppfriskande att få komma upp i Himalaya.

Boken är ett recensions ex från Norstedts.