Kärlek, uppror och kardemummakärnor - Berättelser från Indien (noveller)

I höst har jag läst ut Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Sedan tidigare hade jag läst nära halva denna novellsamling från Tranan förlag. Jag fortsätter där mitt bokmärke legat stilla en tid.

En novell, av de jag redan läst, som står ut, som jag minns väl och som jag ibland tänker på är Oppol av M T Vasudevan Nair. Den är så fruktansvärt sorglig. Om den lilla pojken och hans Oppol. För honom och omgivningen är hon storasystern Oppol. Läsaren förstår att hon är hans mamma. Och Oppol måste lämna honom för att kunna gifta sig. Den lilla pojken blir kvar hos mormor. Historien är skildrad ur den lilla pojkens perspektiv och det skär fortfarande i hjärtat när jag tänker på den här novellen. 

Lata av Binapani Mohanty handlar om en fattig ung kvinna i en liten by på landsbygden. Ett tragiskt levnadsöde. Men ändå andas det hela någon slags hoppfullhet, trots de grymma strukturer som omger henne. 

En sorts kärlekshistoria av Mrinal Pande är en sorts kärlekshistoria, men grym, sned och svårförståelig. Den ger även läsaren en djupdykning i klassisk indisk musik. 

Mrs Ganapathys blygsamma triumf av Manjula Padmanabhan är en skön humoristisk feelgood om arrangerade äktenskap och tradionella roller hos unga och gamla. 

Den inneboende av Bharati Mukherjee är den immigrerade akademikern i centrum. Frånskild och ensam och vilsen, med ett ben i USA och ett ben fortfarande i Indien söker hon efter kärlek. 

Yatra av Indira Goswami tar oss till Assam en mörk kväll. En färd tillbaka till flygplatsen. Oro för terrorister, en god kopp te och ett möte med ett äldre par som förlorat nästan allt.

I Drottningen av Paneshwar Nath Renu skildras en dramatisk eftermiddag och kväll i den lilla byn. Ett häftigt och ombytligt hunör. Avundsjuka. En oxkärra eller inte till dansen i grannbyn. 

I Risskörden av Mogalli Ganesh får vi vara med om ännu ett svårförståeligt svek mot en oberörbart samhälle. 

Jakten av Mahasweta Devi är skrämmande men befriande på något sätt med den unga anglo-indian kvinnan Mary i huvudrollen. Mary ärinte som andra. Stark och egensinnig med sin machete i sitt stamfolk utanför Daltonganj. 

Gul fisk av Ambai symboliserar ett litet liv och fisken kastas tillbaka i sjön. 

Savitri av P.S. Rege är lite längre och en samling brev från en ung kvinna till en ung man. Studier, utlandsresor och andra världskriget kommer dem emellan. Vid novellens slut känner jag att jag gärna läst en hel roman om dem.

På det hela taget är det här en fantastisk bra samling noveller och underbar för den som, genom en berättelse då och då, vill stanna till en stund i Indien. Berättelserna berör och spänner djupt och brett över hela Indien.Varje novell berikar och kompletterar annat jag redan läst och sådant jag känner till om Indien. Jag tycker mycket om Kärlek, uppror och kardemummakärnor. 

Denna novellsamling är mitt sista åtagande inom min noveller 2013 utmaning.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -