Bloggvinterlov

Bloggen tar lov igen, denna gång vinterlov.

Månadens val - november

Mitt val i november blir Eowyn Iveys Snöbarnet. För den nära magiska stämningen i Alaskas nybyggarland.

Min novellutmaning 2013

Tack vare Anna på ochdagarnagårs novellutmaning 2013 har jag i år läst fler noveller än året innan. Inte svårt eftersom jag ytterst sällan läser noveller. 

Jag läste mina fyra planerade novellsamlingar Alice Munroes Kärlek, vänskap hat, Annie Proulxs Vilda vägar, Nam Les Båten och den indiska antologin Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Dessutom ville jag läsa något franskt under semestern och det blev Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig.  På höstkanten blev det även barnboken berättelser från yttre förorten av Shaun Tan. En bok som i min värld får vara med bland novellerna.

Alla inlägg om novellutmaningen och novellerna jag läste 2013 återfinns genom ett klick här.

Alla novellsamlingarna var väldigt bra och jag är riktigt glad för att jag tog mig an denna utmaning. Att Alice Munro just i år vann nobelpriset var förstås extra roligt. Jag betvivlar att jag kommer läsa lika många noveller framöver som under detta år, men jag kommer förhoppningsvis oftare ge noveller en chans. Det skulle kunna vara att tex alltid eller åtminstone ofta ha en pågående novellsamling på gång, en samling som tillåts läsas långsamt.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -

Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa

Detta mitt första möte med Perus mest berömde författare tillika nobelpristagare faller väl ut. Jag gillar Tant Julia och författaren. Jag gillar Vargas Llosas prosa. Jag ville läsa något av Vargas Llosa och valet föll på Tant Julia och författaren då jag fann den i pocket. När jag sen läste på lite om boken fick jag förklarat för mig att denna bok tillhör en av Vargas Llosas lättsammare eller var det kanske lättilgängligare? Det var förmodligen bra som introduktion, för alltför tung läsning innebär ett visst motstånd. Nu är jag nyfiken på mer av Vargas Llosa. Till skillnad från Garcia Marques som jag faktiskt känner mig ganska klar med efter Kärlek i kolernas tid, så vill jag läsa fler av Vargas Llosa. Kanske Bockfesten?

Nåväl. I Tant Julia och författaren möter vi den unge Mario i hans kärleksförhållande till den ca 15 år äldre ingifta men frånskilda släktingen tant Julia. Mario är juridikstudent samtidigt som han jobbar som nyhetsredaktör på en radiostation och är aspirerande författare. Han skriver ständigt nya noveller som han förkastar. Kärleken till Julia börjar som en lek. Men blir snart allvar.

I boken varvas berättelsen med berättelser av den excentriske radioföljetongförfattaren Pedro Camacho som arbetar på systerradiostationen.  Vanligtvis föredrar jag när böckerna flyter på, utan avbrott i berättelsen men i den här boken går det bra. Radiosåporna lyfter berättelsen och berättelserna är närvarande i livet i Lima, hos Mario, hos Julia hos deras släktingar...alla lyssnar, alla följer dem.  De skruvade radioföljetongerna i form av noveller blir pauser i berättelsen och de har verkligen sin tjusning, trots sina absurditeter. Radioföljetongerna flippar alltmer ut i samma takt som Mario och Julia blir alltmer desperata i sin jakt på att kunna gifta sig.

Tant Julia och författaren är en läsvärd och riktigt underhållande roman!

En röd liten fågel i juletid av Fanny Flagg

Det här blir det tredje korta inlägget om en typ feelgood på några dagar. En röd liten fågel i juletid av Fanny Flagg har legat här hemma och väntat ett tag. Nu blev det av att jag läste den. Det gick fort. Den var lite väl puttenuttigt orealistisk gullig. Jag hade nog föredragit en Country Noir i samma lilla sydstatsby. Men nu var ju det här en feelgood. Det visste jag innan jag började läsa.

Oswald är en man i övre medelåldern i Chicago som får veta att han måste flytta till varmare trakter för att överleva julen. Hans dåliga hälsa sätter inom kort stopp annars. Han hamnar i Alabama i en liten by full av änkor och ogifta damer. I byns lanthandel har ägaren tagit hand om en liten skadad röd fågelunge och hela byns medelålders befolkning tar hand om en liten handikappad white trash flicka. Det slutar lyckligt.

Endera dan av Birgitta Stribe

Endera dan : en roman om en fulfoting av Birgitta Stribe är en kort och lättläst bok om en kvinna med fula knöliga fötter i ett litet sydsvenskt samhälle. Endera dan är humoristiskt skriven och kallas feelgood. Och det är den väl delvis. Kanske bara det att jag inte riktigt orkar bry mig i Britt-Marie och hennes knöliga fötter. Hon går och väntar på att endera dan kanske nått ska hända. Det känns bara så tråkigt alltihop. Hennes liv, hennes person, hennes vänner. Jag ser inte det roliga i det. Men visst lite dråpligt är det då och då och det drar iväg lite och saker händer, men det lyfter aldrig tillräckligt för min smak. Inte min sorts bok. Men så var det en bok som bara ramlade över mig och som jag inte gett mig på alls om den varit tjockare eller tyngre...

Portsättet av dig av Isabel Wolff

 Porträttet av dig av Isabel Wolff är en typisk Londonbaserad feelgood med en ung kvinna i 35+ års åldern som huvudperson. Ella är porträttmålare och vi följer hennes under några månader. Hennes syster ska gifta sig och en av Ellas kunder är systerns fästman.

Poträttet av dig är småtrevlig och lättläst. Det har redan gått några veckor sen jag läste ut boken och som alltid med den här sortens böcker börjar jag redan glömma vad den handlade om.

Nikkis dagbok #1 av Rachel Renén Rusell

När Nikkis dagbok damp ner i brevlådan kände jag mig först lite trött. Jag var behov av rec ex paus och hade flera pågående längre böcker jag föresatt mig att försöka läsa ut. Men Modernista blev snabbt förlåtna.  

Nikkis dagbok är en lättläst, snabbläst och rolig 9-12 bok. Det är glest mellan raderna och boken är illustrerad med massor av  teckningar som ger boken lite seriealbumskänsla. En hel serie böcker tycks vara på gång. Det kommer säkert att gå bra.

Nikki är en fjortonårig väldigt amerikansk 14-årig tjej på en väldigt amerikansk middle school. Hon har just börjat på en ny finare skola och känner sig allt annat än CSP (cool, söt & populär). Istället för en ny smart telefon får hon i bokens början en dagbok av sin mamma. Den dagboken är det vi läser. Och det är Nikkis egna teckningar som illustrerar dagboken.

Nikki har allehanda yngre tonårsproblem relaterade till CSP-gänget och framförallt den främsta CSP-tjejen MacKenzie som har skåpet bredvid henne. Nikki lyckas ständigt göra bort sig och har svårt att hitta nya vänner på skolan, men till slut hittar hon Chloe och Zoe. Två bokläsande tjejer, i CSP-perspektivet nördar, som precis som Nikki är volontärer på biblioteket. Chloe och Zoes passion för böcker får en bokbloggare att le och tjejerna visar sig vara riktigt bra vänner att ha.

Mycket stereotypt är det förstås men det är charmigt och roligt och temat är trots allt inte långt ifrån Sarah Dessens, vars böcker jag med glädje läser. Men det här är huvudpersonen några år yngre...

Boken är recensions ex från Modernista.

Att vilja sitt öde - trots allt av Sigrid Kahle

Att vilja sitt öde - trots allt är andra delen i Sigrid Kahles memoarer. Att vilja sitt öde -trots allt är en tegelsten, precis som första boken Jag valde mitt liv. Min läsning av boken har pågått hela hösten. Det är en utmärkt bok att läsa lite då och då i. 

Sigrid Kahles öde är att vara västtysk diplomathustru. I denna andra del är Sigrids man John Kahle stationerad i New Delhi, Washington, Munchen och Khartoum.

Sigrid slits ständigt mellan sina egna ambitioner och de obetalda plikterna som diplomathustru. Hennes liv ter sig omodernt idag och Sigrid var en föregångare att inse det redan på 50-talet. Hon väljer sitt liv. Hon väljer bort sina egna ambitioner. Hon får ett spännande liv i världen med stationeringsorter allt från Sudan till USA. Men är det värt priset? Sigrid vacklar och utvärderar detta kontinuerligt. Ibland förlikar sig hon med sitt öde, ibland försöker hon revoltera. Hon skulle så gärna velat bli någon form av erkänd politisk kulturskribent men når aldrig riktigt dit, även om hon då och då blir publicerad, framförallt i Svenska Dagbladet. Sigrid får aldrig tillräckligt tid över i rollen som s.k "lyxhustru". Hon har också insikten om att hon saknar förmågan att fullfölja sina goda idéer, vilket också gör det svårare att uppnå sina ambitioner i det splittrade pliktfyllda livet som diplomathustru.

Ovanstående är det genomgripande temat i dessa två första delar av memoarerna och det accentueras mer i del två när barnen blir äldre och Sigrid går in i medelåldern. Parallellt med dessa våndor skildras livet på de olika stationeringsorterna och resorna i länderna som hon gör. Dessa skildringarna finner jag väldigt intressanta. Det som egentligen inte intresserar mig är det ständiga namedroppandet. Men jag samtidigt förstår jag att det är viktigt. Alla dessa fantastiska möten och samtal med intresssanta människor är ju det som håller Sigrids intellektuella liv igång och som hon får på köpet med plikterna.

Boken är skriven i många kortare stycken, som dagboksanteckningar, eller...blogginlägg. Sigrid Kahle hade haft en blogg om hon varit diplomathustru idag. Det vill jag tro iallafall! Och hon hade då fått hålla i sig för att inte skriva alltför kontroversiellt, så att det inte skulle verka störande i de västtyska diplomatkretsarna....

Sigrid Kahles memoarer är inget man läser bara sådär i förbigående. Jag tror man måste vara genuint intresserad och leva sig in i Sigrids utmaningar. Detta då det är otroligt tjocka böcker med väldigt mycket text, detaljerade och ingående. Jag är helt och hållet med. Jag skulle varit en följare på Sigrid Kahles blogg. Nu får jag istället genom memoarerna del av Sigrids alla dagböcker. Och jag väntar nu på den avslutande del tre.

Läs en fin intervju med Sigrid Kahle i SvD här.

Gabriela Mistral i Spansk öppning av Knut Ahnlund

I min Latinamerikaläsning i höst var mitt mål att bekanta mig med de chilenska poeterna och nobelpristagarna Pablo Neruda och Gabrela Mistral. Häromdagen skrev jag om Pablo Nerudas Havsbävning

 

På mitt bibliotek hittar jag endast Gabriela Mistral i Knut Ahnlunds essäsamling Spansk öppning. Gabriela Mistral fick nobelpriset 1945 och Knut Ahnlund har skrivit en essä om hur hon fick nobelpriset. Det är ritkigt intressant läsning eftersom flera faktorer tycks samverka till att hon fick priset.

Hon lyftes fram av en enig kontinent. Gabriela Mistral var hela Sydamerikas kandidat. Till skillnad från många nobelpristagare blev inte Gabriela Mistral berömd genom nobelpriset. Hon var redan berömd - i den spansktalande världen. Hennes bakgrund var enkel med en början som lärarinna i hemstaden Vicuna i Elquidalen i öknen i norra Chile. Men hon blev något av en ungdomsledare och folkbildare och reste ständigt vidare hela livet, runt kontinenten, till Nordamerika och till det latinska Europa. 

Att blickarna vändes till Latinamerika överhuvudtaget berodde till stor del på kriget. Åren under kriget krävde neutrala pristagare långt från konflikternas centra.

Men det som tycks helt avgörande för att Gabriela Mistral till slut fick nobelpriset, hon var på tal under flera år, var när Hjalmar Gullberg kom ut med en översättning som gjorde hennes poesi rättvisa. De tidigare ordagranna översättningarna gav inget gehör hos komitten. Endast de komittemedlemmar som kunde läsa henne på originalspråk kunde förespråka henne.

När Gabriela Mistral väl får priset 1945 känner sig hela Sydamerika delaktiga.

Havsbävning av Pablo Neruda

I höstens Latinamerikaläsning var min tanke att även bekanta mig med de chilenska poeterna och nobelpristagarna Pablo Neruda och Gabrela Mistral.  

Pablo Nerudas mest kända verk Canto General kändes lite mycket, istället valde jag den mindre kända Havsbävning. Den fanns och såg trevlig ut på mitt bibliotek. Ett skäl gott som något annat. Min tanke var dessutom att endast bekanta mig med, inga djupgående åtaganden alltså. 

Artur Lundqvist skriver i Havsbävnings efterord ”Att Nerudas dikter i Havsbävning skulle vara oumbärliga vore väl för mycket att påstå. Men de bär mästarens märke och kunde lika gärna ingått i något av hans ordinarie diktsamlingar” 

Pablo Neruda skrev dikterna i Havsbävning inspirerad av bildkonstnären Karin Hjertonssons träsnitt. Det svenska diplomatparet Hjertonsson var kring 1970 stationerade i Santiago de Chile och goda vänner med Pablo Neruda.

Det är fina enkla tryck som tillsammans med Pablo Nerudas dikter för en till Stilla havets stränder. En havsbävning är en tsunami. Dikterna presenteras på både svenska och spanska. Havsbävning kom ut på svenska 2003.

När himlens stjärnor tröttnar på himlavalvet
och drar sig tillbaka för att sova om dagen,
då hälsar vattnets stjärnor
den i havet begravda himlen
genom att fylla sina plikter
i den nya undervattenshimlen

Att läsa och lära känna något av Pablo Neruda känns ofrånkomligt om man ska försöka sig på att lära känna den chilenska litteraturen och för den delen Chile. Isabel Allende citerar Neruda med ett flertal diker i sin bok Landet i mitt hjärta som jag skrev om i oktober. Nerudas vänsterengagemang och symboliska begravning några dagar efter kuppen förknippar honom förevigt med det Chile som gick förlorat 1973. Ulf Hjertonsson beskriver sitt eget förhållande till Pablo Neruda och dessa dagar väldigt fint i sitt förord till Havsbävning.

Hela tre av Nerudas hus är museer i Chile. Mest berömt är Isla Negra men även hans hus i Valparaiso och i Santiago är museer idag.

Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan

Shaun Tans berättelser är helt enkelt fantastiska. Obeskrivbara i den mening att man måste läsa eller snarare uppleva dem själv. Jag har fallit pladask för detta skapande i ord och bild.

Så även för berättelser från yttre förorten. berättelser från yttre förorten kan närmast betraktas som en novellsamling. En samling av berättelser i ord och bild, alla med utgångspunkt från förorten. I den yttre förorten där allt oväntat och fullkomligt överraskande kan hända, beskrivet som en självklarhet.

Unga och gamla - läs Shaun Tan, upplev och vidga vyerna.

Om Ankomsten och andra berättelser av Shaun Tan har skrivits på Böcker emellan här. (Inklusive om Outer suburbia.)

I undrens tid av Ann Patchett

Det är mycket jag tycker om i I undrens tid.

Äventyrsskildringen, djungelmiljöerna, den bra historien, karaktärerna mm.

Det är en rakt igenom gedigen roman. Med början, mitten och slut.

Jag dras in i djungelns värld och det som var självklart utanför är det inte längre väl inne - precis som för bokens karaktärer när de når expeditionens centrum, forskarcentret, mörkrets hjärta... I undrens tid är en roman som engagerar, fängslar, fascinerar och tillför mig något nytt.

Den enda besvikelsen är nog slutet. Berättelsen tog några vändor där som jag gärna varit utan, men ett bra slut är det likväl.

Doktor Marina Singh tvingas hastigt att besöka sitt läkemedelsföretags forskningscenter långt in i Amazonas. En kollega har omkommit under mystiska omständigheter. Marina Singhs uppdrag är dels att ta reda på på vad som hänt och dels ta reda på hur långt forskningen fortskridit. Chefen på plats är Marina Singhs gamla handledare från läkarstudierna. Den egensinniga Annick Swenson  kör sitt eget race och har gjort sig onåbar för omvärlden.

Ann Patchetts bok I undrens tid gav mig ett angenämt möte med en ny författare som jag tror jag kommer att läsa mer av. Av Ann Patchett har tidigare givits ut Någon vakar i natten och Bel Canto. Båda lockar då jag förväntar mig att de håller samma klass som I undrens tid.

Boken är ett recensions ex från Norstedts.

Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman

Plommonträdet utspelar sig i en liten sydtysk stad under andra världskriget. Vi följer en  vanlig, inte särskilt välbeställd, tysk familj.Mamma, pappa, mormor, morfar och fyra barn.

Den unga Christine Bölz som är vår huvudperson älskar Isaac, sonen hos den rika judiska familj som hon och hennes mor arbetar hos före kriget. Genom Christine och Isaac får vi även de tyska judarnas värld före och under kriget. Till en början gör det mig lite besviken, eftersom det trots allt mest kommit ut böcker om livet under andra världskriget utifrån alla andra perspektiv än just de helt vanliga tyska familjerna. Men samtidgt är skildringarna från Dachau väldigt bra och hur de tyska människorna förhåller sig till sina drabbade judiska landsmän en del av historien.Chrisitines och Isaacs kärlekshistoria blir den röda tråden i Plommonträdet.

Det är bra bok som kompletterar andra tyngre skildringar av andra världskrigets fasor. I början kände jag att Plommonträdet kanske snarare var en ungdomsbok, men väl utläst konstarar jag att det nog ändå är en lättläst vuxenbok.

Ellen Marie Wisemans förebilder för karaktärerna i Plommonträdet är framförallt hennes egen mamma och mormor. Deras upplevelser och uppoffringar under andra världkriget är det som inspirerat. Skildringen av den lilla pittoreska sydtyska staden är kärleksfull och färgas av författarinnans egna intryck vid sin barndoms besök. Det märks att hon njuter av att beskriva de kullerstenslagda gatorna.

Boken är ett recensions ex från Massolit.

Snöbarnet av Eowyn Ivey

Snöbarnet är som en saga men på riktigt. En fin historia som trots motgångar och vemodig stämning ändå har en aningens feelgoodkänsla över sig. Jag är hela tiden lite orolig att det ska hända huvudpersonerna något tragiskt. Och visst händer det saker. Händelserna som är svårförklarliga ibland, självklara ibland,  hemska och goda, onödiga och betryggande.

Vi befinner oss i Alaskas vildmark på 1920-talet. Tuffa nybyggartider. Järnvägen byggs ut för att staten ska kunna tillvarata Alskas naturtillgångar. Nybyggare söderifrån behövs för att producera mat. Jack och Mabel lockas att starta ett nytt liv i Alaska.

Jack och Mabels stora sorg är att de inte har några barn. De börjar bli gamla. Orkar de verkligen med det hårda nybyggarlivet? De vacklar i sin tro, samtidigt som sorgen över barnen som aldrig kom, tynger dem båda. Vänskapen till grannfamiljen Benson är ett ljus i mörkret.

En vinterdag när årets första snö faller kommer så en liten flicka till gården. Kvällen innan har Jack och Mabel byggt en snögubbe i form av en flicka. Snöskulpturen är på morgonen raserad och vantar och mössa är borta. Hon är skygg och tycks hålla till i skogen, men sakta vinner de hennes förtroende. Vem är flickan? Är hon verklig eller den sagofigur den belästa Mabel minns från en rysk folksaga.

Jag tycker mycket om Snöbarnet. Jag är svag för skildringar av nybyggare, särskilt i nordlig vildmark. Stämningen i boken är fin och oroande på samma gång.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marques

En nobelprisklassiker utläst. Två Garcia Marques har jag nu tagit mig igenom. Hundra år av ensamhet läste jag för några år sedan. Och jag kan konstatera att jag tycker att Garcia Marques är ganska tungläst. Men Kärlek i kolerans tid är iallafall klart lättsammare än Hundra år av ensamhet...

Det myllrar av karaktärer och sidoberättelser i det stillsamma livet i den fiktiva karibiska hamnstaden i norra Colombia. Cartagena och dess koloniala stadskärna sägs vara förebilden. Jag har lite svårt att gripas av berättelsen som sådan, även om den tar sig när jag får helheten.

Vackert hus i Cartagena från wiki

Månadens val - oktober

Månadens val i oktober blir 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye. Sträckläsning.