Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman

Plommonträdet utspelar sig i en liten sydtysk stad under andra världskriget. Vi följer en  vanlig, inte särskilt välbeställd, tysk familj.Mamma, pappa, mormor, morfar och fyra barn.

Den unga Christine Bölz som är vår huvudperson älskar Isaac, sonen hos den rika judiska familj som hon och hennes mor arbetar hos före kriget. Genom Christine och Isaac får vi även de tyska judarnas värld före och under kriget. Till en början gör det mig lite besviken, eftersom det trots allt mest kommit ut böcker om livet under andra världskriget utifrån alla andra perspektiv än just de helt vanliga tyska familjerna. Men samtidgt är skildringarna från Dachau väldigt bra och hur de tyska människorna förhåller sig till sina drabbade judiska landsmän en del av historien.Chrisitines och Isaacs kärlekshistoria blir den röda tråden i Plommonträdet.

Det är bra bok som kompletterar andra tyngre skildringar av andra världskrigets fasor. I början kände jag att Plommonträdet kanske snarare var en ungdomsbok, men väl utläst konstarar jag att det nog ändå är en lättläst vuxenbok.

Ellen Marie Wisemans förebilder för karaktärerna i Plommonträdet är framförallt hennes egen mamma och mormor. Deras upplevelser och uppoffringar under andra världkriget är det som inspirerat. Skildringen av den lilla pittoreska sydtyska staden är kärleksfull och färgas av författarinnans egna intryck vid sin barndoms besök. Det märks att hon njuter av att beskriva de kullerstenslagda gatorna.

Boken är ett recensions ex från Massolit.