Tematrio: Äventyr

Tematrio Äventyr hos Lyran. Jag inser snabbt att det är ett tema som går att smala av till tema klätteräventyr.

Snudda vid avgrunden av Joe Simpson. Originalets titel är Touching the Void vilket också är namnet på en dramadokumentär som gjorts på Joe Simpsons & Simon Yates epic på Siula Grande i Anderna i Peru 1988. Boken står ut i genren, framförallt för att den är så välskriven. Dessutom är det oerhört dramatiskt och med ett lyckligt slut. En osannolik överlevnadshistria. Joe blir efter ett fall hängande fritt i luften i repet. Simon säkrar honom uppifrån. Simon tvingas ta beslutet att kapa repet annars dör de båda.

Freedom Climbers av Bernadette MacDonald läste jag för ungefär ett år sedan. Oerhört intressant skildring av ett stycke polsk klätterhistoria tillika polsk nutidshistoria. Jag skrev bl.a så här i mitt inlägg:  Freedom Climbers berättar historien om polsk klättring och framförallt polsk högalpinklättring från andra världskriget och framåt. Det som gör boken så intressant och unik är att klätterframgångarna sätts in i sitt historiska och politiska sammanhang under kommunisteran och i förhållande till övrig västeuropeisk klättring. Under de polska gyllene åren, på 80- och 90- talen dominerade polackerna i Himalaya. De var många och de klättrade svårt, hårt och fort. Och de var långt före alla andra att klättra de allra högsta topparna på vintern. Läs hela inlägget här.


Om Begravda i himlen - en extra ordinär berättelse om K2:s dödligaste dag av Peter Zuckerman och Amanda Padoan skrev jag att boken skildrar bland annat de hemska dagarna på K2 i augusti 2008 då 11 människor dog till följd av en rad olyckliga omständigheter. Men boken skildrar händelserna ur ett helt annat perspektiv än det vi vanligtvis möter i den här typen av skildringar. Det som skiljer Begravda i himlen mot alla andra Himalaya Epic böcker jag läst är att det är höghöjdsbärarna och deras liv och bakgrund som är i fokus. Läs hela inlägget här.

Bokgeografi: Afghanistan (retro)

Här kommer en retroaktiv bokgeografi enligt O. Jag missade av någon eller annan anledning följa med när det begav sig. Men nu blir det av och det bär av till Afghanistan.  

 1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Afghanistan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Fem reseskildringar vill jag berätta om. De två första utspelar sig under Afghanistans fredliga 70-tal. Då kunde västerländska hippies resa folkabuss genom landet på ett skosnöre på sin väg till Indien. Och en fantastisk indisk man kunde cykla genom landet bort men hem till sin kärlek i  Sverige.

Läs Vi drog: Jorden runt med 68-generation av Jan Svante Vanbart och New Delhi - Borås av Per J Andersson.


Den tredje skildringen är Diana Janses skildring av sin tid som diplomat i Kabul. Om En del av mitt hjärta lämnade jag kvar av Diana Janse . skrev jag bl.a så här:

Jag läser inte den här boken för att lära mig om Afghanistan, jag läser den för att jag vill läsa om livet som ung kvinnlig UD-anställd i fält. Och det lyckas Diana beskriva. Därtill förmedlar hon en bild, sin bild av det komplicerade landet Afghanistan. Svårt att leva i som diplomat och biståndsarbetare, men svårast att leva i för Afghanistans kvinnor.

Dessutom finns förstås Åsne Seierstads bokhandlaren i Kabul som fick stort genomslag när den gavs ut.

Den femte reseskildringen från Afghanistan fås genom Sigrid Kahles första delbiografi Jag valde mitt liv. Tillsammans med sin man John gjorde hon en resa till Afghanistan på 50-talet.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Afghanistan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag tyckte oerhört mycket om Nadeem Aslams Den förspillda vakan som var en av de första böckerna jag skrev om på Böcker emellan. Jag citerar mig själv igen.

Vackra och sorgliga utspelar sig historierna och de är lika fruktansvärda, blodiga och hopplösa som Afghanistans egen historia. 

Nadeem Aslam är en brittisk författare som ursprungligen kommer från Pakistan, bor i England. Nadeem Aslam skrev utkastet till Den förspillda vakan hade han aldrig varit i Afghanistan men reste runt i landet när han arbetade med boken.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Afghanistan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam. Med tanke på att jag tyckte så mycket om Den förspillda vakan och att det är just den typ av böcker som fastnar hos mig på riktigt, så tror det kan vara en Boelbok.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Afghanistan.

Sigrid Kahle gav 1994 ut en bok som skildrar resan till Afghanistan 1953. Från Indus till Hindukush. Sigrid Kahles två biografier Jag valde mitt liv och Att vilja sitt öde - trots allt ger mycket om Centralasien, islam och orienten. Tyvärr gick Sigrid Kahle bort tidigare i år och hennes tredje del från världens alla hörn som tysk diplomathustru och 1900-talets historia genom den, kommer vi aldrig få. Den saknas mig. Det får bli Från Indus till Hindukush som avsked och avslut istället.

Klicka på Afghanistan för samtliga Afghanistanrelaterade inlägg på Böcker emellan.

Den vita frun av Frida Skybäck

Helt klart har jag snöat in på historisk romance för tillfället... Det har väl delvis med årets utmaning hitintills: att låta lustläsningen styra. Det blir lätt hänt lättläst då. Jag läser andra böcker parallellt, men romance- och feelgoodböckerna letar sig liksom överst i högen  hela tiden...

Nåväl, om Den Vita frun kan jag säga att den var trevlig och lättläst och det var romance och exakt precis vad jag förväntade mig. Det är 1700-tal och den unga Maria kommer från Stockholm till Borgeby slott i södra Skåne som kammarjungfru till Juliana. På Borgeby slott finns även tre unga ogifta herrar och en förlovning är vad Julianas mor har som mål åt sin dotter. Men saker och ting är inte riktigt som de verkar. Spökerier och hemligheter. Och det blir romantik även åt Maria. Naturligtvis.

Jag gillar att Frida Skybäck i sitt efterord berättar lite om Borgeby Säteri och hur hon förklarar en del historiska detaljer. Gärna mer av det. Åtminstone vill en historieintresserad som jag ha det...

Det jag dock inte kan låta bli att fundera kring är hur fideikomissen fungerade på Borgeby slott. Jag har ju läst Björn av Kleens Jorden de ärvde, men minns främst att det är helt makalöst otroligt att detta fortfarande tillåts existera i Sverige. I Jane Austens Stolthet och Fördom krävdes en manlig arvinge. Hur förhöll det sig i Sverige? Jag hittar lite fakta hos Kammarkollegiet "De flesta fideikommiss inrättades på 1700-talet och innebär oftast att egendomen ska ärvas av äldsta manliga bröstarvinge inom en eller flera släkter. Det förekommer även att fideikommisset följer kvinnolinjen"

Tillägga kan jag att jag gärna läser Frida Skybäcks nästa roman, Norrsken, som kommer ut senare i år.

Bokgeografi: Italien

Här kommer en som oftast sen bokgeografi enligt O. Denna gång bär det av till Italien.  

  

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Stål har nämnts i flera andra bokgeografier och det är onekligen den bok jag senast läst som fört mig närmast det jag tror är det riktiga Italien. Utanför det som är enklast att se och ta in. Utanför det vi lämnar vår verklighet för, för att njuta av, när vi är på semester.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Sicilianske Andrea Camilleri är en av mina absoluta deckarfavoriter. Sen jag började bokblogga har jag läst tre Camilleri, varav en var omläsning...; Utflykten till Tindari, Vattnets form och Krukmakarens åker. Det glädjer mig verkligen att det tycks som att Modernista valt att ge ut - eller åtminstone många av - hans deckare igen och att fler översätts.  Jag citerar mig själv från inlägget om Vattnets form:

Jag läser inte Camilleris deckare för själva deckarhistorierna. Jag läser dem för karaktärerna, miljöerna och den goda maten skull.

Jag har inte sett TV-serien men bilden av skådisen som spelar Montalbano har ändå etsat sig fast, så det är så han ser ut även i mitt huvud... Eftersom jag ine sett TV-serien vet jag inte om maten har den andra huvudrollen där? Jag blir iallafall alltid så otroligt sugen på riktigt vällagad italiensk mat när jag läser Camilleri.

När jag läste den spanske deckarförfattaren Domingo Villar visade det sig att även han hade Camilleri som favorit. Jag citerar mig själv i mitt inlägg om Nattens mörka toner. (Kan tilläggas att även hos Villar har maten en framträdande roll)

På mordoffrets nattduksbord ligger ett exemplar av Andrea Camilleris Terrakottahunden... En hyllning från ett spanskt löfte till en italiensk mästare...

Andrea Camilleri, född 1944 har enligt wiki gett ut 16 Montalbanodeckare, varav en handfull finns på svenska.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag ville för några år sedan i min TRE på TRE utmaning med 3xItalienska deckare läsa Carofiglio, Guittari & Leon. Michele Guittaro fanns inte på mitt bibliotek och jag har således En florentinsk fälla kvar. Jag lyckades med min TRE på TRE utmaning ändå. Andrea Camilleri hade just fått en ny deckare Uflykten till Tindari utgiven på svenska som fick ersätta Guittaro...

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien.

Dagsaktuelle Zlatan får illustrera den italienska fotbollen. Han var ju ändå del av den ett antal år. Men roligare hade varit att illustrera italiensk idrottskultur med en cyklist. För de cyklar ju precis överallt i Italien. Åtminstone på alla alltför branta vägar i Dolomiterna.

Klicka på Italien för samtliga Italienrelaterade inlägg på Böcker emellan.

När döden kom till Pemberly av P.D James

Det var med stor tvekan jag plockade på mig När döden kom till Pemeberly av P.D James när jag senast besökte biblioteket. Jane Austen är ju trots allt Jane Austen. Är det inte hädelse att skriva fan fiction på Stolthet och Fördom? Det förvånade mig dock inte att den slank med. Jag har nog innerst inne haft det på känn att förr eller senare skulle jag inte kunna hålla mig från den här boken. För boken ger mig ju trots allt en chans att vistas en liten stund med Darcy, Elisabeth och hennes systrar igen. Och P.D James skriver ju trots allt bra.

Så jag läste boken. Och konstaterar att P.D James gör det bra, under förutsättning att man tar det för vad det är. Det går inte att få en uppföljare av Stolthet och Fördom eller något annat som Austen skrivit. Jane Austen levde trots allt för 200 år sedan. Men kan få sånt här och man kan få olika filmatiseringar... Och man kan läsa om hennes böcker...

Handlingen då? En inte särskilt spännande deckarhistoria i början av 1800-talet. Det rika herrskapet ska hålla sin årliga höstbal på det magnifika godset Pemberly. Sent den stormiga kvällen innan stormar fruns yngre syster in och utbrister att hennes man blivit mördad. Hennes man som blivit förskjuten från Pemberly sedan han genom åren och återkommande betett sig långt från gentlemannamässigt man kan göra. Ett mord på Pemberly. Därtill lite återblickar och resonerande kring vad som hände för 6 år sedan då Stolthet och fördom utspelade sig.

När döden kom till Pemberly är förmodligen inget för någon annan än de som är frälsta på Jane Austen. Men vi är är å andra sidan ganska många.

Vi läser Laura Trenter

Jag ville verkligen läsa en eller flera Laura Trenter när nu 10-åringen ansåg dem vara SÅ bra och SÅ spännande. samt har deklarerat sin avsikt att läsa alla hennes böcker. Valet föll på Fotoalbumet och Det brinner! . Hjälp! Rånare! såg vi på film för några år sedan.

Laura Trenter skriver deckare för barn i den yngre mellanåldern.Och de är bra. Ett lagom steg upp när Lassemajaböckerna läses ut alltför fort. Men om Lassemaja är sagor så är Laura Trenter på riktigt. Det gillar jag. Men med deckarhistorier på barnens nivå, farligt men överkomligt farligt.

I Fotoalbumet hittar Gilbert ett märkligt fotoalbum som tycks förändras mellan gångerna han tittar i det. Kan fotoalbumet hjälpa honom förstå vad som hänt hans pappa som dött. Pappan jobbade som journalist. Journalist på jakt efter sanningen. Och vem är den mystiska gamla damen Greta som tycks veta vem Gilbert är? Och den grå katten. Till sin hjälp har Gilbert klasskompisen Linn.

I Det brinner! följer vi Frida och hennes vänner och familj några dramatiska dagar då det brinner lite här och där. Det värsta är att Frida är övertygad om att hon orsakat en av bränderna, den i ödetorpet. Boken är riktigt spännande.

Kalkonsäsongen av Alice Munro

Vad?  Ett möte med vuxenvärldens olika sorters människor genom extrajobb på jullovet på bygdens kalkonfarm
Vem? Ung kvinna/skolflicka
När? Lite förritiden
Var? På en kalkonfarm
Och? Tilltalande
Detalj? Gemenskapen på arbetsplatsen
Vilken? Nära hem av Alice Munro 

Min numer sporadiska novelläsning fortsätter 2014

Den förtrogne av Hélène Grémillon

Den förtrogne av Hélène Grémillon är en ganska kort roman Den handlar om en kvinna, Camille, på 70-talet som efter sin mammas död får anonyma brev skickade till sig.  Camille tror till en början breven skickas av misstag, innan hon inser att de tycks beröra hennes eget liv och framförallt hennes mammas. Boken förflyttar sig mellan nutid (70-tal) och några år före och under andra världskriget.

Den förtrogne är en bok som gör mig lite besviken. Jag blir liksom aldrig gripen av berättelsen såsom jag förväntade mig att att bli. Jag blir också lite förvirrad av alla berättarjag i boken, i nutid och genom breven. Oklarheter, lögner, svek, besatthet och olycklig kärlek är det som nystas upp genom breven från det förflutna.

Den förtrogne får betyget sådär. Men den var så kort, så trots att jag tyckte sådär, var den absolut väl värd att läsa ut.

Jag kan tillägga att boken blivit en stor succe i Frankrike, så kanske är den egentligen bättre än jag upplevde den...

Bokgeografi: Ryssland

Jag gillar Enligt O's olika bokgeografier. Det är inpirerande att leta i minnet efter böcker relaterade till vissa länder. Jag tänker alltid böcker gografiskt, vilket också är anledningen att våra inlägg på den här bloggen blivit taggade med land och ofta världsdel. Av någon anledning missade jag  att bidra till de första bokgeografierna Frankrike, Finland, Kanada, Afghanistan... men det kanske kan ordnas retroaktivt...det visar sig i såfall...

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Ryssland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Alltså. De ryska klassikerna som jag läste under gymnasietiden gav intryck. Dostojevskijs Brott och straff, Gogols Döda själar (Gogol är från Ukraina förvisso),  Tolstojs Anna Karenina och Körsbärsträdgården. Då tänkte jag att jag bara måste läsa fler. Det här är så bra. Trots alla oändliga namn och smeknamn... Ändå har det genom åren mest blivit och fortsätter mest bli en massa anglosaxiskt dravel...

 2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Ryssland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Nix.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Ryssland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag är nyfiken på exakt den typ av böcker som Bokmoster tipsar om:
http://bokmoster.blogspot.se/2000/01/de-som-dor-forst.html
För de där glimtarna av ryskt vardagsliv skrivet av en rysk författare.

 4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Ryssland.

Jag såg relativt nyligen om Doktor Zjivago. Och då menar jag storfilmen från 1965.  Storslagen är bara förnamnet. Intressant att filmen spelades in i Spanien... Boken läste jag även den under gymnasietiden men Pasternak räknas väl inte in bland de ryska klassikerna även om Dr Zjivago är en rysk klassiker. Men Pasternak författade ett halvt sekel efter de klassiska klassikerna.

Klicka på Ryssland för samtliga Rysslandsrelaterade inlägg på Böcker emellan.

Samtliga bilder i inlägget är snodda från Enligt O eller wikipedia.

Den vita katten av Holly Black

Så har jag då gett mig in i ännu en urban fantasyserie. Efter att ha läst första delen Den vita katten i serien Berörarna så känns det sisådär 50/50 att jag kommer fortsätta läsa ut hela trilogin. Jag har påbörjat andra liknande serier utan att kännt något behov att fortsätta. Det krävs något extra för att jag ska känna suget efter hela serien, som t ex i Hungerspelen och De utvalda.

I Holly Blacks berörarserie är Cassel Sharpe vår unge huvudperson. Han tillhör en berörarsläkt men är själv inte berörare. Eller Surprise! är han kanske ändå en berörare? Berörare finns det lite olika sorter av, dödsberörare, minnesberörare, turberörare, känsloberörare, tranformationsberörare... Beröringen är en slags magi och utövandet har förbjudits i USA varför alla måste bära handskar... Roligt historiskt sidospår är att berörandet är tillåtet i Australien, eftersom Australien grundades av en straffkoloni av berörare...!

Cassel går på en internatskola men blir avstängd när han går i sömnen uppe på ett tak. Jag fattar faktiskt aldrig riktigt varför. Cassel har två berörarbröder som intrigrerar om makten i en av de maffiasläkter som Casels släkt är knuten till. Detta maktintrigrerande är orsaken till det spännande i berättelsen. Annat innehåll i romanen är ung obesvarad kärlek och vänskap ungdomar emellan.

Överlag tycker jag karaktärerna är ganska platta och det tog en lång stund att komma in i boken eftersom allt som rör det där med hur berörandet fungerar måste förklaras först. Intressantaste karaktären tycker jag oväntat är morfadern...

Blodläge av Johan Theorin

Blodläge av Johan Theorin når inte riktigtupp till samma nivå som de båda tidigare Skumtimmen och Nattfåk tycker jag.

Men det är Öland, skrönor, älvor, troll och Gerlof som bidrar från sin stol sittande i vårsolen i trädgården i Stenvik.

Nyinflyttade grannar till Gerlof står för det dramatiska i historien. En av dem har en dryg porrkungspappa, vars leverne även drabbar nästa generation och den andra vill åter vandra med älvorna, som när hon var barn och växte upp på en bondgård i utkanten av Alvaret.

Med detta har jag Rörgast kvar i Ölandskvartetten!

Coraline av Neil Gaiman och P. Craig Russell

Coraline och hennes familj har nyligen flyttat till ett stort hus på landet. I huset finns även andra hyresgäster. Det är de sista dagarna på sommarlovet. Coraline har tråkigt. Hennes föräldrar tycker hon ska sköta sig själv. Coraline finner en väg genom en låst och igenmurad dörr till en annan värld. I den andra världen finns en parallell värld till hennes egen. Där finns den andra mamman som ser -nästan - likadan ut som hennes egen mamma. Den andra mamman älskar henne väldigt mycket. Mellan de båda världarna vandrar även en katt, som kan tala i den andra världen, men inte i den riktiga. Det hela är väldigt läskigt, för den andra mamman är uppenbart inte god. Coraline måste själv rädda andra barns själar och även sina egna föräldrar som rövas bort av den andra mamman. Coraline är helt klart en väldigt modig flicka!

Jag har läst P. Craig Russells tecknade serieversion av Neil Gaimans Coraline. Jag skulle vilja läsa fler serier men jag är nöjd med att det åtminstone blir då och då. Coraline är en ungdomsroman, klassad 9-12.

Coraline som serie är lättläst och jag tycker om den precis som jag gjort med allt jag läst av Neil Gaiman. Det tecknade medför att det blir tydligt och det övernaturliga, onda och mystiska kanske något avdramatiserat.

17 timmar härifrån av Cilla Naumann

Tom får följa med sin kompis Kalle, Kalles mamma och Kalles mammas man Juan till Colombia under tre veckor en jul. Juan ska leta efter och försöka träffa sina försvunna släktingar.

Jag tycker mycket om den här skildringen av en tonårings möte med en annan värld, landet Colombia och de förutsättningar som råder där. Tom växer verkligen under resan. Han inser att allt inte är som man först tror. Och han konfontreras med farligheten. Den farlighet som Tom möter är inte det Bogotá som en av världens farligaste städer, våldet, kokainet, kidnappningarna. Nej farligheten för Tom blir något helt annat, små fattiga barn, att tappa bort sig, att dö av konstiga insekter.

Att dessutom vara långt hemifrån, att sakna familjen men att sen komma hem och inse att de inte förstår vad han varit med om. Allt det här är mycket fint och trovärdigt skildrat i all sin enkelhet genom Toms ständigt reflekterande tankar. De finns stor dramatik i de tankarna och Toms första möte med omvärlden.

När Tom kommer tillbaka till Bogotá, efter att de tillbringat en tid vid den karibiska kusten och Colombias djungel, inser han att nu är han mitt i farligheten. men det känns inte farligt. Och i det ligger det även något med resandets natur. Att vänja sig vid något annorlunda, att det okända känns bekant och blivit vardag.

Jag har inte läst tidigare böcker med Tom (Värsta brorsan, 62 dagar och Kulor i hjärtat). 17 timmar härifrån lockade mig framförallt för att det var till Colombia resan var ägnad. 17 timmar härifrån är en fristående berättelse och den fungerar bra ändå. Toms möte med det okända och hans tankar och intryck om fattiga och rika står för sig själva. Förmodligen hade jag känt Tom bättre och kunnat sätta hans tankar i relaton till resten av hans liv och hans person om jag läst de föregående böckerna. Men i Colombia är Tom och kompisen Kalle framförallt svenska gringoungdomar som möter något helt annat än den vanliga svenska verkligheten.

Cilla Naumann är en författare jag skulle vilja läsa mer av. Jag har  inte läst så mycket av henne, men det jag har läst har jag gillat och det har varit böcker som fått mig att tänka. Dem oss skyldiga äro har jag t.ex  länge sneglat på.

Tove Jansson 100 år

Att det är 100 år sedan Tove Jansson föddes i år vet nog de flesta med Tove Jansson intresse. På mitt bibliotek firades Tove i helgen med en kort barnbarnteaterföreställning av Vem kan trösta knyttet? Vi gick naturligtvis dit.

Tove Jansson är och förblir en av mina absoluta favoriter. Hon var inte min favorit som barn, utan det är i vuxen ålder jag på riktigt tagit till mig hennes sagovärld. Snusmumriken var förstås en tidig favorit men det är mångfalden av små och stora, egensinninga och oerhört spännande karaktärer, jag älskar. Och hela deras makalösa muminvärld. Den trygga mumindalen är en sak men kanske framförallt det stora okända oförutsägbara utanför. Tryggheten och farligheten. I den nordiska storskogen och skärgården.

Hela serien  av 8+1 muminromaner är det centrala för mig, men lika viktiga är de tre av bilderböckerna Hur gick det sen? Vem ska trösta knyttet? och Den farliga resan.

I år är jag redo och det känns verkligen lägligt att påbörja omläsningen av muminromanerna. Förhoppningsvis kan det delvis bli ett högläsningsprojekt. Jag, som annars alltid föredrar bibliotek, har dem alla i min ägo.

Småtrollen och den stora översvämningen, 1945

Kometen kommer 1946 (1968)

Trollkarlens hatt 1948

Muminpappans memoarer 1950

Farlig midsommar 1954

Trollvinter 1957

Det osynliga barnet och andra berättelser 1962

Pappan och havet 1965

Sent i november 1970

Sommarboken från 1972 har också en särskild plats hos mig. Mycket på grund av omständigheterna kring att jag läste den just där och då - på andra sidan jorden...

Christina Björks biografi Tove Jansson - mycket mer än mumin (2003) har jag läst och rekommenderar. Finns gör även Boel Westins Tove Jansson - ord bild liv (2007) och Tuula Karjalainen - Älska och arbeta (2014). Det gav mig viktig helhet av Tove Janssons författarskap och konstnärsskap att läsa en biografi. Tove Jansson var och är så mycket mer än mumintrollet.

Livet efter dig av Jojo Moyes

Livet efter dig av Jojo Moyes var min bokklubbs val. När vi väl nådde fram till vårt beslut om vilken bok vi skulle välja till nästa gång kände vi alla att det krävdes en feelgood istället för de alternativ vi tänkt oss innan träffen. Vi googlade desperat på feelgood för att hitta något som alla kunde tänka sig. Någon hittade Livet efter dig och jag kunde bidra med att den  verkligen har varit omtyckt och omskriven i bokbloggsvärlden. Om något är upphausat i bokbloggsvärlden så har jag ofta koll på det. Upphausade böcker händer det dock ofta att jag instinktivt värjer mig mot, men Livet efter dig kunde jag tänka mig trots allt.

Och jag konstaterar att det kändes märkligt med en feelgood som handlar om något så allvarligt som dödshjälp. För det är en feelgood, om än en allvarlig sådan. Lättläst och sidvändarvänlig. Och en bok jag tyckte om att läsa. Ändå finns det en hel del jag inte köper. Och diskussionen i min bokklubb öppnade mina ögon för mer jag inte tänkt på, men instämmer i likväl.

Mest undrar jag från vilken planet skildringen av hennes pojkvän kommer. Det känns verkligen B att bara för han börjar träna så blir han totalt ointressant och ändrar personlighet. Dessutom till en personlighet som alla som tränar tycks besitta. Det köper jag inte. Det var bara så tydligt att  Jojo Moyes behövde hitta något som gjorde att de växte isär. Valet blev träning.

Och trovärdigheten i Wills karaktär, hans val och beslut har också mycket som återstår. Men det är en del i boken som sådan, att han är den han är, så det kanske ska få vara så helt enkelt. Ett Hollywoodslut hade inte blivit bra heller.

Den varma skildringen Lou och Lous familj är nog största behållningen.

Av Jojo Moyes har jag tidigare läst Brudskeppet. En bok jag minns de stora dragen från, men inga detaljer. En bok som ger mig en känsla av att jag faktiskt gärna skulle läsa den igen. Om nu inte livet var för kort och böckerna i det för många för omläsning.

Lejontämjaren av Gabriella Ekström

Jag fortsätter min läsning av Gabriella Ekströms cykeltrilogi om den franske proffscyklisten Mathieu.

Mathieu är lika snygg  i Lejontämjaren som i första delen i trilogin De som inte vann. (Om De som inte vann skrev jag här.) Men i Lejontämjaren han är ensam. Han har flyttat till Belgien där han cyklar för ett belgiskt lag med sikte på den belgiska cykeltävlingen Ronde Van Vlaanderens. Men det är som sagt ensamt. Det är kallt och underlaget de cyklar på dåligt. Mathieu kan inte förlika sig med kullerstenarna som tycks vara själva essensen i Ronde Van Vlaanderens. Men framförallt är Mathieu vilsen i Belgien. Han känner sig inte omtyckt av lagkamraterna, han har inget liv utanför cyklingen och han längtar efter sol och värme, sitt eget språk och den latinska kulturen...

Men Mathieu, som den snygging han är och van att få den han vill ha, hittar naturligtvis en kvinna i Belgien. Hans faller handlöst för den gudomligt vackra Elisande. Oturligt nog är hon exfru till en av hans konkurrenter inom cykelcirkusen. Och med det blir det drama.

Jag kan inte säga att jag tyckte lika bra om Lejontämjaren som De som inte vann. Lejontämjaren är lite segare, särskilt i början. I De som inte vann är hela boken uppbyggd kring Tour de France. När touren är slut, är även boken slut. Lejontämjaren spretar mer och Mathieus liv utanför själva cykeltävlingen - i denna bok Ronde Van Flaanderens - får mer plats. Jag saknar dock tävlingsmomentet, spänningen och dramtiken som var den röda tråden i den första boken. Den där känslan av att följa tävlingen live. I Lejontämjaren har jag svårare att hitta tråden när handlingen hoppar mellan dåtid och de olika kilometerpasseringarna i Ronde Van Flaanderens.

Tredje delen, som kom ut 2013, väntar nu på att bli läst. Jag känner mig dock lite avvakttande... Titeln i sig tyder ju på att det inte gått så bra för Mathieu: Vattenbäraren. Med två lästa cykelromaner så förstår jag att Vattenbärare inte är vad man eftersträvar att bli som proffscyklist... Och jag hejar ju förstås på Mathieu!

Boken är ett recensions ex från SE förlag. 

Rädda varje spillra av Jesmyn Ward

Rädda varje spillra av Jesmyn Ward är en bok som efter en något trög inledning plöstligt bara sög tag i mig och blev sådär himla bra som bara riktigt bra böcker kan vara. Sådär så man bara vill läsa mer men ändå inte för då närmar man sig slutet. Sådär så man vill veta mer men ändå inte, för tänk om det händer något man inte vill ska hända. Sådär så att en rad plöstligt och oväntat får boken att gripa tag än mer och man bara förundras.

I Rädda varje spillra är det framförallt syskonskarans och även de närmsta vännernas självklara samhörighet som griper mig mest. Randall, Skeetah, Esch och Junior lever med sin alkoholiserada pappa i den amerikanska södern i den svarta delen av Bois. Det är fattigt och trashigt. Orkanen Katrina närmar sig.

Pappan går omkring i sin onyktra värld, lite bortanför syskonen. Han oroar sig, spikar fast brädor och fyller flaskor med vatten. Randall 16 tränar basket med sina vänner. Basketen är hans enda möjlighet bort, till ett stipendie, till college. Skeetah 15 har sin älskade kritvita kamphund China som just dessa dagar får valpar. Han lever hund. Esch 14 är bokens jag. Hon iakttar och hon bär på sin hemlighet. Junior, minstingen, har dem alla som sina föräldrar, han är utanför och ändå med. Modern dog när Junior föddes.

Ruggigt bra.

Inbox (1) av Daniel Glattauer

Inbox (1) av Daniel Glattauer är en väldigt snabbläst och annorlunda bok, såtillvida att den helt består av en e-mailväxling mellan Emmi & Leo. Emmi & Leo lär av misstag känna varandra via e-mail när Emmi försöker avsluta en tidingsprenumeration till fel mailadress: Leos.

Mailväxlingen utvecklas till en slags kärlekshistoria. Men Emmi är "lyckligt gift". Kan man vara otrogen via e-mail? Absolut. Beroende på vad man lägger in i begreppet förstås. Jag begriper mig faktiskt inte på Emmi, som inte har för avsikt att lämna sin familj, som engagerar sig så i sin relation till Leo och som dessutom ställer höga krav på Leos trohet.

Samtidigt som romanformen e-mailväxling inte tilltalar mig, snarare tråkar den ut mig, så fascineras jag över hur Daniel Glattauer lyckas bygga upp en sådan dramatik mellan två personer som aldrig träffats. Skickligt. Och även om storyn i allra högsta grad känns osannolik så lämnar den kvar en stilla undran.

Någon feelgoodbok är det inte. Alla blir förlorare i det drama som utspelar sig.

Inbox (1) är en internationel bestseller men ingen bok jag rekommenderar. Ovanligt nog en österrikisk författare och jag antar boken utspelar sig i Österrike, men om Österrike får man intet.

Tigerporten av Christina Courtenay

Tigerporten av Christina Courtenay är en härligt lättsam historisk roman. Och inser jag efter ett tag historisk romance...Tigerporten är verkligen något för dem som gillar Simona Arnstedt . Men Tigerporten ger mig lite mer än Simona Arnstedts böcker. Till skillnad från att vara romance i en historisk roman är det här historisk roman med romance. Lite mer á la Elisabeth Nemert.

Tigerporten utspelar sig i Göteborg, i Edinburgh och i Kanton på 1700-talet. Jess van Sandt har blivit lurad på sitt arv av sin styvfar. Hennes nederländske far hade byggt upp ett handelshus i Göteborg. Till sin hjälp för att återta sitt arv får hon den unge attraktive skottske adelsmannen Killian. Killian är avlägset släkt med Jess styvfar och har kommit till Göteborg för att lära sig om handel och sjöfart. Killian får och tar sig möjligheten att följa med det svenska ostindiska kompaniets jungfuresa till Kanton i Kina. Men innan dess har han och Jess ingått ett hemligt skenäktenskap för att underlätta för Jess att återta sin förmögenhet.

En fortsättning kommer ut senare i år, där det verkar som om vi får följa nästa generation i Storm över Högländerna. Och historisk romance som utspelar sig in the Highlands kommer jag att vilja läsa mer än gärna...

Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Jag kan inte annat än konstatera att Till offer åt Molok är riktigt bra. En riktigt bra Åsa Larsson. Såsom de alla tidigare varit. Jag har alltid gillat Åsa Larssons lappländska deckare. När jag tröttnat på övriga svenska polisdeckare så har jag inte tröttnat på deckarna med Rebecca Martinsson & Anna Maria Mella. Det är något med Kiruna, skogarna och Norrbotten som drar. Förutom att de är bra.

Det glädjer mig att Krister Eriksson får en alltmer framträdande roll i den här boken. Den där Stockholmaren Måns var väl ändå rätt så ointressant...

I Till Offer åt Molok får vi även följa med 100 år bakåt i tiden till Hjalmar Lundbohms tid och Kirunas begynnelse. Ellen Key, framtidstro och ett Sverige som reser sig ur fattigdomen med malmfältens hjälp. Men de flesta är fortfarande fattiga och mot överklassens herrar står man sig slätt och man får bocka och buga, om man nu inte tar en stenkross till hjälp.

I Till offer åt Molok blir Sivvings vän Sol-Britt brutalt mördad. Är det en slump att även Sol-Britts son och Sol-Britts far nyligen dött? Det tycks vila en förbannelse över släkten. Det är därför vi får följa med tillbaka till Hjalmar Lundbohms tid. Och Solveigs sonson Marcus får flytta hem till Krister Eriksson.

Det är en smart berättelse och så imponerande hur Åsa Larsson knyter an till Kirunas historia (och på köpet upplysa hela svenska folket som ju läser Åsa Larsson om hur det var då det begav sig). Men det är detaljerna, karaktärerna och den Norrländska glesa bygden som gör den här och alla de andra av Åsa Larssons deckare.

Lady Almina och verklighetens Downton Abbey av Lady Fiona Carnarvon

Boken om Lady Almina av Lady Fiona Carnarvon lockade mig endast delvis pga Verklighetens Downton Abbey. Jag tycker om att läsa om den här tiden. Delvis handlar det om min fascination av samtiden i det koloniala Brittiska Imperiet men i detta fall främst för skildringen av förändringarnas tid för det gamla Englands överklass på sina gods och herresäten. Den tid som ju också Downton Abbey utspelar sig under. Dessutom gillar jag historiska biografier. När jag läste att Earl Carnarvon - Lady Alminas man - var den som upptäckte Tutankhamons grav tillsammans med Howard Carter i Egypten så fick jag svårt att motstå den här boken.

Att Highclere Castle är förebilden för Downton Abbey och det slott som TV-serien spelas in på är förstås en anledning för Lady Fiona att skriva boken. Likaså att Lady Almina är en förebild för Cora Crawley in TV-serien. Men jag tycker boken hade varit nog så intressant och fullt tillräcklig ändå. Men det är uppenbart att utan Downton Abbey hade boken aldrig nått ut, förmodligen aldrig blivit publicerad och kanske inte ens blivit skriven.

Att ha sett Downton Abbey medför att det är enklare att föreställa sig slottet framför sig, kanske framförallt tjänstefolkets miljöer som nere i köket tex. Men det underlättar också när man vill föreställa sig de olika skeendena i livet på slottet, tex de stora middagarna eller när de unga männen ger sig ut i det stora kriget.

Det är en lättläst och snabbläst biografi om den unga oäkta arvtagerskan Almina Wombwell som gifter in sig i familjen Carnarvon och blir grevinna. Pengarna hon för med sig i äktenskapet medför att den femte earlen av Carnarvorn kan fortsätta leva sitt bekymmerslösa överklassliv och att Highclere Castle kan renoveras och moderniseras. Under 1:a världskriget erbjuder Lady Almina Highclere Castle som krigssjukhus. Den driftiga Lady Almina får äntligen en riktig och vettig uppgift i livet och hennes administrativa och organisatoriska kunskaper kommer till sin rätt.

1:a världskriget och dess fasor får stor plats i boken och det är givande läsning då det levandegör en fruktansvärd tid i Europas och världens historia. 1:a världskriget är inte bortglömt, men 2:a världskrigets  överskuggar  det krig som ligger längre bort i tiden för oss.

Tutankhamons begravningsmask
från wiki

Efter kriget återvänder Earl Carnarvon till Egypten och utgrävningarna i Konungarnas dal. Paret Carnarvon har nu tillbringat många vintrar i Egypten och Earl Carnarvon har finansierat utgrävningar år efter år samt deltagit i det dagliga arbetet med vännen Howard Carter. 1922 upptäcks den fantastiska graven och det hela blir en världsensation. Earl Carnarvon dör tragiskt till följd av en blodförgiftning några månader senare. Lady Fiona säkrar tillsammans med Howard Carter Tutankhamons skatter till eftervärlden.

Författarinnan Lady Fiona Carnarvaron är gift med den åttonde earlen av Carnarvaron och bor på Highclere Castle idag.

Boken är ett recensions ex från Massolit.