Drömhjärta av Cecilia Samartin

Drömhjärta utspelar sig före under och efter revolutionen på Kuba och handlar om de båda kusinerna Nora och Alicia. Alicia blir kvar på Castros Kuba. Nora flyr med sin familj till Californien. De båda flickorna och senare unga kvinnorna står varandra nära, mycket nära även genom de censurerade brev som skickas dem emellan.

Det är en bok om vänskap, familjeband och kärleken till Kuba. Om att lämna och om att vara kvar.
Det är mycket som ryms i den här boken. Varmt och kärleksfullt beskrivs även det tragiska som Kuba och dess folk går igenom.

Ändå är det något som inte riktigt griper tag i mig i Drömhjärta. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. För i mångt och mycket är det en typisk bok jag borde tycka mycket om. Varm och lättläst men ändå allvarlig och en skildring från en exotisk värld under en turbulent tid på andra sidan jorden.

Men det är lite senimentalt och klyshigt alltihop, både karaktärer och händelseförlopp. Den politiska situationen i Kuba och därmed regionen är dessutom rätt onyanserat skildrad. För att få perspektiv på det "paradisiska" Kuba före revolutionen skulle jag velat ha mer från den värld den stora massan fattiga kubaner levde i, innan revolutionen men även efter, när det gick snett. De skymtar främst förbi som välvilligt tjänstefolk. Men de var trots allt fattiga analfabeter och de blev inte  hjärntvättade över en natt. Alicias man får representera dem, men vi följer honom på alltför långt avstånd.