Amerikauret av Vibeke Olsson

Amerikauret strävar på, liksom Bricken själv, liksom de tidigare tre böckerna i serien om Bricken på Svartvik. Om de böckerna skrev jag här.

Bricken har hunnit bli 30 år gammal, fött sex barn och bär sitt sjunde. Hon är trött och sliten såsom man blir av att arbeta hårt, men hon är fortfarande stolt och stark. Hon har det gott med sin man Natan, sina barn och sin far i det lilla rummet på Svartvik. Kostkarlarna behövs för att få hushållsekonomin att gå ihop. Det enda är väl att Natan har svårt att låta bli brännvinet. Och att Jorma kommer på besök från Amerika. Och så det där att äldste sonen enligt magistern har läshuvud. Och om Nikanor skulle läsa vidare skulle Bricken förlora honom och han skulle bli främmande för den arbetarvärld han kommer från. Och det sätter sig Bricken emot. Hon är verkligen bakåtsträvande ibland och samtidigt räddhågset och eftertänksamt framåtsträvande i annat

I Amerikauret är det sorg och glädje i livet men framförallt fortsatt strävsamt. Brickens tankar mal fram och tillbaka, upprepar sig och återberättar ofta det som skett i de tidigare böckerna.

Böckerna om Bricken är en genuin arbetarromansvit som når ut och sprider kunskap om vår svenska historia och om början på slutet för Fattigsverige. Det var inte så länge sedan. Det är mycket vi nu tar för givet. Det är fint, rakt och ärligt. Bricken är nu en gammal bekant jag följer genom livet. Hur går det för henne? Hur kommer det gå för hennes barn? Och hur går det för Sverige? Arbetarrörelsen, Väckelserörelsen, Nykterhetsrörelsen....

Jag ser fram emot nästa bok. Sex eller sju blir det läste jag i en intervju med Vibeke Olsson i Litteraturmagazinet.

Boken läste jag under mitt bloggsommarlov.