Bombay Rains Bombay Girls av Anirbar Bose

Bombay Rains Bombay Girls var en oväntat trevlig bekantskap. Inköpet, från en framträdande plats på en indisk internationell flygplats, indikerade någon slags storsäljande egenskap hos boken. Men jag visste absolut ingenting om den utan tyckte bara det verkade bra att få läsa något nutida lättläst om unga som utspelar sig i Indien, av en indisk författare.

Nutida är egentligen inte Bombay Rains Bombay Girls. Boken utspelar sig under 80- eller 90-talet. Tydligt för mig då det är före mobiltelefonernas tid. Tydligt för en indier av säkerligen en hel massa andra skäl.

Boken har blivit liggande hemma ett bra tag, men nu behövde jag på en kortare resa, något lättläst men ändå inte snabbläst. Då är en engelskspråkig pocket perfekt.

Adi från Bihar kommer oväntat in på läkarlinjen i Bombay. Han känner sig som en riktig lantis, precis som alla de andra killarna i hans gäng. Förrutom att dela studentkorridor delar de alla andra vedermödor med att vara ung och ny i Bombay och ny på läkarlinjen. Adi växer under tiden från sin osäkerhet och blir alltmer en ledare i gänget. Kärleken i form av Bombay Girls finns där också genom de kvinnliga läkarstudenterna, som Adi och hans kompis trasslar till det med i all sin Bollywoodska oskyldighet.

Det är en hel del Bollywood över storyn, särskilt när handlingen speedar upp den sista tredjedelen.  Men det gör inget för min del. Det är väldigt trevlig läsning och språket är ritkigt elegant. Mötet med Bombay, miljöbeskrivningarna,  karaktärerna och skildringen av Indiens mångfald som ofrånkompligt t.o.m i kompisgänget blir politisk, är fängslande och jag skulle mycket gärna läsa fler av den här sortens romaner. Men frågan är om det krävs ett besök på en indisk internationell flygplats  eller  för den delen indisk bokhandel, där någon redan gjort ett urval åt mig, för att jag ska hitta något liknande Bombay Rains Bombay Girls.