Mellan rött och svart av Jan Guillo

Jag ligger lite efter i största allmänhet med att läsa den här bokserien känns det som. Jag har inget behov för den delen av att ligga i framkant. Men det som är slående är dock att trots mitt ljumma intresse för Det stora århundradet har jag otroligt svårt att hålla mig i från serien. När Mellan rött och svart var utläst blev jag till och med direkt sugen på att läsa nästa och tänkte plocka på mig den på nästa biblioteksbesök. Men tji fick jag. Det var makalöst lång kö på alla de inhandlade exemplaren inklusive alla filialbibliotek. Förstås. Ja ja.

I Mellan rött och svart är det en intressant tid som skildras tycker jag. Åren i Tyskland som ledde fram till andra världskriget. Dessa år som vi vet så mycket mindre om än krigsåren. Onekligen tycker jag också det tyska perspektivet är styrkan med denna serie, ty det är segrarnas perspektiv som annars skildrats. Hur kunde det ske? Det går inte att förstå utan det tyska perspektivet. Med det sagt går det ändå inte att förstå.

För övrigt har jag sagt det mesta jag tycker om karaktärsskildringen och annat i  inläggen om de två tidigare böckerna.

Om Brobyggarna skrev jag här. Om Dandy skrev jag här.