Krigarna av Mats Wahl

Fortsättningen  på Ryttarna håller måttet. Jag gillar verkligen denna svenska ungdomsdystopi. Fem delar ska det bli. Gott.

Från Spångkojan till Särna via Grundån, Burusjön och Idrefjäll.

Ringens gåta av Elisabeth Nemert

1200- och 1300-talen är onekligen intressanta århundranden i svensk historia. Jag läser alltid gärna om den svenska medeltiden. Både fakta och romaner. Det är dessutom inte för inte som de allra flesta fantasyskildringar utspelar sig i medeltida miljöer. Ringens gåta och den unge Birger Jarl uppfyller klart mina förhoppningar på en sådan roman. Men den där ringen förstår jag mig inte på. Det är en tillräckligt bra berättelse utan dylik  låtsasmagi.

Att inte vilja se av Jan Guillo

Intressantast är om att inte vilja se.

Jag följer väl med när nästa del kommer såsmåningom också.

En enda natt av Simona Ahrnstedt

Inga överraskningar...

Lättläst och småtrevligt...

Påminner om Denise Rudbergs böcker i liknande miljöer...

Under vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson

En feelgood, tillika en väldigt inspirerande skildring av en vandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Dessutom om att nästan ha gått in i väggen och om att finna sig själv. För en del kanske detta närmar sig en självhjälpsbok, för mig är den en fin reseskildring.

http://www.camilladavidsson.se/

Väkommen till LA, Baby av Moa Eriksson Sandberg

Ungdomsbok om två tjejkompisar som åker till San Fransisco och Los Angeles på sin drömresa. Den enes pojkvän hakar på vilket naturligvis ställer till det. Läsvärd, om slitningar i kompisrelationen och om en resa till USA.

Anteckningar från Jerusalem av Guy Delisle

Så bra. Så imponerad. Precis som Pyongyang.

Jag vill ha mer av Guy Delisle charmiga och träffsäkra kombinerade kåserier/resedagböcker/samtidsskildringar. Jag hoppas mycket på att hans krönikor från Burma och Kina snarast kommer i svensk översättning.

Stjärnklart av Lars Wilderäng

Lars Wilderäng har gjort det igen. Beskrivit ett svensk framtida scenario som griper tag i mig. Denna gång i en renodlad dystopi som kryper under huden på ett helt annat sätt än Midvintermörker och Midsommargryning. Jag tror det främst beror på att i Stjärnklart har Wilderäng lyckats bättre med personer och relationer. Men sen är det förstås allt med den där sårbarheten han pekar ut i vårt elektroniska, digitala och högteknologiska samhälle. En skrämmande skildring.

En nypa salt av Maria Goodin

Lite annorlunda men ändå typisk feelgood.

Lite för utdragen för att det ska passa mig, vilket gör min läsning otålig.

Dagbok för alla mina fans - Gregs bravader av Jeff Kinney

Jag förstår varför alla mellanstadiekillar älskar den här boken. Den är otroligt rolig. Vi ställer oss direkt i kö till tvåan i serien.

Parallellt köar vi också till tvåan i serien Nikkis dagbok av Rachel Rene Russel. Totalt fyra har nu kommit ut i den serien.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt

Del tre i Simona Ahrnstedts historiska romanceserie.

Romantik och Erotik på Slottet Wadenstierna. 1700-tal.

Tvåan, 1300-talets Betvingade är klart bäst i denna serie.

Sparlåga

Den här bokbloggen kommer framöver att skruvas ner på sparlåga.

Böcker emellan kommer leva kvar men kommer tillsvidare att mer fungera som läsdagbok än bokblogg.

Sparlåga blir det och det visar sig såsmåningom om lågan skruvas upp igen eller slocknar helt.

Stum rädsla av Nevada Barr

Stum rädsla är den första av Nevada Barrs deckare om den brottsbekämpande rangerna Anna Pigeon som kommit ut på svenska. Och efter att ha läst Stum rädsla skickar jag ett tack till Hoodoo förlag för satsningen på denna utgivning.

För detta är helt klart läsvärda deckare. Och jag är ju svag för deckare som utspelar sig i lite annorlunda miljöer. Deckare där miljöerna är lika stor eller som oftast för mig större del av läsupplevelsen än själva deckarhistorien. Efter Stum rädsla vet jag att jag kommer vilja läsa fler böcker med Anna Pigeon och hennes kringflackande liv i amerikanska nationalparker. Vargavinter har kommit ut nu i höst. Pumaspår kommer ut till våren.

Om min glädje över detta nationalparkskoncept skrev jag ett inlägg här för ett par veckor sedan.

Anna Pigeon har i Stum rädsla stationerats i Rocky Mountain National Park. Hon har knappt hunnit börja sitt jobb när två av tre försvunna flickor i yngre tonåren dyker upp på en husbilscamping i parken. Den som hittar eller snarare stöter på flickorna är den rullstollsbundna Heath Jarrod. Heath har tidigare varit en riktigt duktig isklättrare men är sedan en klätterolycka rullstolsbunden. Heath har inte förlikat sig med sitt öde utan bearbetar bittert sina upplevelser. Heath och den yngre flickan fattar tycke för varandra och starka band mellan dem knyts de första timmarna efter att flickorna återkommit till civilisationen. Flickorna är svårt traumatiserade och hör hemma i en religiös sekt vars samfund bor i parkens närhet. Flickorna har varit borta länge och försvann i samband med att de var på campingutflykt i parken med sin karismatiske ungdomsledare. Sökandet har pågått intensivt men gått över i en fas där de flesta gett upp. Flickornas uppdykande är upptakten till den här deckarhistorien.

Till min glädje noterade jag även att DN i lördags valde ut Stum rädsla som en av årets bästa böcker. Kul, för det borde väl ge en skjuts för utgivningen av fler av Nevada Barrs böcker på svenska. Jag väntar på att få besöka fler nationalparker.

Boken är ett recensions ex från Hoodoo förlag.

Främlingar av Adele Parks

Främlingar av Adele Parks var en oväntat bra feel-good. Jag förväntade mig inte så mycket och blev kanske därför positivt överraskad.

(Kärleks)historiens utveckling är både väntad och oväntad.

Två främlingar hamnar brevid på ett plan mellan London och Chicago. 35-åriga Jo är önskar inget annat än att hitta en man att gifta sig med. 34-årige Dean har just lämnat sin i cancer döende far i London.

Och därefter går det både som väntat och inte. Men det är mer som hänt före det som får konsekvenser.

Klart läsvärd för dem som gillar feel-good och chic-lit. Kanske kommer jag t.o.m att komma ihåg åtminstone någon del av historien längre fram.

Lewismannen av Peter May

Lewismannen är Peter Mays fortsättning på Svarthuset i sin deckartrilogi från Yttre Hebriderna i Skottland. Om Svarthuset skrev jag här.

I Lewismannen finner man ett lik i en torvmosse på Lewis. Ganska snart står det klart att det är ett äldre lik, dock ej av arkeologisk tidsålder. En tatuering tyder på 50-talet.

Fin McLeod är tillbaka till Lewis och eftersom tecken tyder på att fadern till Fins gamla kärlek Marsaili är inblandad bestämmer sig Fin på eget bevåg att hjälpa den lokala polisen.

Jag tycker mycket bra om Lewismannen, kanske inte lika bra som jag tyckte om Svarthuset, men det beror förmodligen på att jag denna gång visste vad jag hade att vänta i mitt möte med Peter Mays Yttre Hebrider.

Jag ser fram emot den tredje avslutande delen när den kommer på svenska.

Ulrikas bok av Maria Gustavsdotter

Ulrikas bok är trevlig historisk läsning om tre prästdöttrar och deras bror i Bohuslän på 1600-talet. I Ulrikas bok är Ulrikas öde främst i fokus men även Katarinas. I början av nästa år kommer Katarinas bok. Den avslutande delen i trilogin blir väl Ebbas bok såsmåningom.

Ett hyss i kyrkan vänder upp och ner på tillvaron för Ulrika och hennes syskon. Ulrika lämnar gården i hast och hennes liv får en helt annan vändning.

Hemma på gården följer vi Katarina men även brodern Magnus som, till skillnad från Katarina, tillsammans med sin vän Andreas var del i hysset.

Och även om det är trevlig läsning så är det allvarsamt det som händer. Ett oövertänkt och hyss kan vara ödestigert och dess konsekvenser svårförutsägbara.

Vi möter framförallt 1600-talets Bohuslän och Uddevalla som då var danskt och i krig med Sverige, men vi hamnar även även i Köpenhamn och Dalarna. 

Det är helt klart en välskriven och läsvärd historisk roman. Jag ser fram emot Katarinas bok till våren!

Castra - Det blå stoftets magi av Jenny A Sandgren

Castra - Det blå stoftets magi av Jenny A Sandgren var en bonusbok som Idus förlag skickade mig i somras i samband med ett annat rec ex. Om jag inte tackat ja till en bok innan jag får den från ett förlag så känner jag inte att jag måste läsa den. Men Castraboken insåg jag att jag faktiskt ville läsa. Något verkade nytt och annorlunda, särskilt för mig som inte har så bra koll på böcker där målgruppen är 9-12 år.

Sara är utvald att bli en Castrakrigare och hon hamnar plösligt på Castra istället för på en klassfest. På Castra tränas barn- och ungdomar i hennes ålder till Castrakrigare. Castrakrigarna ska rädda världen från Miss Mod, Mörke Mark och Vanmäktigheten (Fåfänga, girighet och vanmakt) som vill förtrolla människorna och ta över jorden.

Och jag gillar faktiskt Castra- Det blå stoftets magi. Det känns som det är en magi- och fantasybok som fungerar bra för sin målgrupp. Att den hakar tag i stora händelser i Sverige som 9-12 åringar minns - Eurovision i Malmö och Prinsesan Madeleines bröllop - tycker jag är smart.

Däremot kan jag som vuxen läsare tycka att det saknas lite bakom den där Castravärlden som vi får del av. Men jag tycker inte det spelar någon roll. Boken är inte skriven för mig.

Jag hoppas Jenny A Sandgren tänkt sig en fortsättning. I denna bok står kampen mot Miss Mod i fokus. Kanske blir det Mörke Mark härnäst...?

Insurgent och Allegiant av Veronica Roth

Nja. Det blev allt lite väl mycket av den här världen för min del. Jag läste dessutom Insurgent och Allegiant direkt efter varandra och halvägs in i Allegiant kändes det inte så lite segt. Det var en ansträngning att läsa klart.

Jag gillade Divergent och hade förhoppningar på att det skulle fortsätta så, men det hela känns bara utdraget och ointressant. Konspirationerna och revolterna tar aldrig slut.

Jag känner dock igen ett mönster i vad jag tycker om de flesta ungdomsdystopiserier som jag läst. Första boken är bäst för mig. Det är då jag möter den värld och det dystopiska scenarie som just den här författaren skapat till sin roman. Nyhetens behag och nyfikenheten driver mig att ta mig an nya dystopier. Men efter den inledande boken falnar min fascination och då behöver jag något mer än en fascinerande dystopiskt värld för att mitt intresse ska hållas vi liv. Då behöver helt enkelt böckerna vara bättre.

Så många har läst, skrivit och älskat de här böckerna så vad de handlar om hoppar jag helt över att skriva om i det här inlägget.

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Uppdraget av Camilla Lagerqvist är den första delen i en ny serie "Svarta Rosorna".

Uppdraget utspelar sig 1943 i en liten by i Värmland nära norska gränsen.

Tre kompisar i 12-13-årsåldern bildar en mostståndsgrupp. Det är Maja som är uppvuxern i byn, den svensk-norske judiske flyktingpojken Ben och den norska flickan Hilde.

Jag gillar det här. En spännande kapitelbok för de lite äldre barnen i mittimellanåldern som utspelar sig under en tid som det inte finns så mycket skrivet om för barn. Det känns som det saknats just den här sortens böcker.  Väl här känns boken självklar, Äventyr på riktigt i andra världkrigets skugga. 

Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy

Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy var min sista Parisroman i min TRE på TRE utmaning denna höst.

Och det var absolut en intressant och bra bok om en enda lång väntan.

Den 18-åriga Louise väntar och väntar på sin mamma. De har stämt träff på Place de la Sorbonne och hela den korta roman består av Louise tankar dels kring det som händer på cafet där hon väntar men framförallt återblickar i livet och funderingar kring relationen till mamman. Mamman som är en komplicerad och mycket oansvarig människa. Louise har växt upp med sin pappa, åtminstine sedan 9-årsålder då hon praktiskt taget flydde från mamman. Ändå älskar hon sin mamma. Också. Trots alla svek.

Min grekiska läsning

Ett grekiskt hösttema har jag haft och min grekiska läsning kan sammanfattas enligt nedan;

Bäst var Judas underbara kyss av Maira Papathanassopoulou och Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides och Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides
Minst givande var Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulos och Pioner av Isabella Varricchio
Sentimentalast var Stjärnklara nätter av Maeve Binchy
Somrigast var Släppa taget av Kate Cann
Mest oväntad och mest lärorik var Längtans ö av Victoria Hislop
Minst grekisk, mest snabbläst och mest lättglömd var Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Dessutom lästes Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell - en bra kombination av Semestergrekland och barndeckare.

Rocky Mountain National Park

En deckare av Nevada Barr dök upp i brevlådan idag, nämligen Stum rädsla, utgiven på det lilla förlaget Hoodoo förlag.

Vargavinter har kommit ut nu i november på svenska och tidigare i år kom Stum rädsla ut. Jag var mer nyfiken på Stum rädsla än Vargavinter eftersom den utspelar sig i Rocky Mountain National Park i Colorado. Vargavinter utspelar sig i en nationalpark vid Lake Superior i Michigan. Men jag är mer nyfiken på Rocky Mountain National Park.

Det är nämligen så att alla Nevada Barrs deckare med Anna Pigeon i huvudrollen utspelar sig i olika nationalparker i USA. Anna Pigeon är en ranger som jobbar i olika nationalparker.  Det är ett upplägg på en deckarserie som verkligen tilltalar mig, så jag kunde inte motstå ett rec ex för att bekanta mig med Anna Pigeon.

Det är bara att välja och vraka bland USAs nationalparker. Det finns en hel hög bästsäljande deckare av Nevada Barr med Anna Pigeon. På engelska. Hittills har bara ovan nämnda böcker översatts och getts ut på svenska.

Om Stum rädsla kommer jag skriva här på bloggen när jag såsmåningom läst boken.

http://rockymountainnationalpark.com/

Akimboböckerna av Alexander McCall Smith

I mitt sökande efter kapitelböcker för mittimellanåldern med mycket djur i,  fann jag av en slump på hyllorna  böckerna om den lille afrikanske pojken Akimbo.

Böckerna är skrivna av Alexander "Mme Ramotswe "McCall Smith. Akimbos pappa är chef för viltvårdarna i ett viltreservat och Akimbo får möjlighet att uppleva många spännande äventyr med afrikanska djur i de andra huvudrollerna. Jättefina böcker.

Böckerna stod på 9-12 hyllorna men jag tycker de lika gärna kunde stått på 6-9 hyllorna. Kanske de t o m funnit fler läsare där.



Akimbo och Elefanterna
Akimbo och Lejonen
Akimbo och Ormarna
Akimbo och Krokodilmannen 
Akimbo och Babianerna

Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides

I Theodor Kallifatides senaste roman Med sina läppars svalka får vi berättelsen om Elena, hennes man Giannis och även dottern Maria. Vi följer Elena från barndomens by under kriget och hela vägen genom politiska oroligheter och emigration till både Australien och Sverige. Det är inte bara Elenas historia utan också Greklands. Bra, vackert och intressant.

Tidigare den här månaden läste jag Theodor Kallifatides biografiska roman Det gångna är inte en dröm och visst är finns det likheter. Böckerna sträcker sig över samma tid.

Med sina läppars svalka avslutar min grekiska temaläsning denna höst. Ett lyckat tema som bl.a gett mig upptäckten av en för mig ny författare Theodor Kallifatides.

Pyongyang av Guy Delisle

Den franske serietecknaren Guy Delisle imponerar!

Förutom att jag nu läst Pyonyang har jag tidigare bläddrat i Anteckningar från Jerusalem.

Guy Delisle fångar miljöerna han reser och vistas i så träffsäkert med en totalt avväpnande humor och utan att göra sig märkvärdig. Han är en helt vanlig västerländsk man som medvetet naivt noterar det som sker runtikring sig. Naivt på ytan. Medvetet under ytan. Det är som att läsa om kollegans eller grannens upplevelser från ett märkligt främmande land. Men mina kollegor och grannar skulle förstås inte så skickligt underbart kunna dela med sig av sina intryck...

Glädjande nog ser jag att Guy Delisle även tecknat och skrivit om resor till och vistelser i Kina och Burma. Jag hyser stort hopp om att även de kommer ut på svenska såsmåningom. Närmast har jag Jerusalem framför mig.

Jag fnissar högt flera gånger under läsningen av Pyonyang. Humor i tomma korridorer, på ödsliga motorvägar och i halvfärdiga skrytbyggen. Samtidigt låter Guy Delisle oss inte en sekund undgå ana det sorgliga och otäcka tillstånd som råder i Nordkorea. Den kontrasten finns undersförstådd genom hela boken.

Om Nordkorea rekommenderar jag för övrigt alla att läsa Inget att avundas av Barbra Demick.

En Engelsman i Paris av Nicolas Barreau

En Engelsman i Paris är en lite småtrevlig fransk feelgood. Den innehåller väl det mesta en typisk fransk feelgood som utspelar sig i Paris ska ha. Men jag saknar det där lilla extra.

En ung fransk kock blir lämnad av sin pojkvän. Olycklig hamnar hon på en liten bokhandel där hon hittar en bok om en engelsman i Paris och känner igen sig själv i sin egen restaurang som en av huvudpersonerna i romanen.

Det är ok feelgoodförströelse men jag hade nog hoppats på lite bättre.

Systrarna Cahill: Farlig förmåga och Stjärnmärkt av Jessica Spotswood

Dessa böcker överraskade verkligen mig positivt. Jag hade nog inte riktig koll på vad jag läste när jag började. Jag hade snappat upp att det var något fantasyrelaterat som tyckts om på bokbloggar. Mer än så visste jag inte.

Det som tilltalar mig är de sena 1800-talsmiljöerna i New England, och det nästan dystopiska scenario med det strikta religiösa fanatiska Brödrarskap som styr och som underkuvar kvinnor. De fria kvinnorna lever i Arabvärlden får man veta. Dessutom är det lite lagom romantisk kärlek mellan äldsta systern och huvudpersonen Cate och trädgårdsmästaren Finn. Men huvudspåret för de flesta läsare är nog de magiska inslagen. Cate och hennes två systrar är häxor. Att vara häxa är inte helt ovanligt i New England eftersom många häxor emigrerade dit när religionsfrihet fortfarande rådde. Och det är också häxornas tidigare makt som medfört Brödrarskapets totalitära inställning. Häxorna har misskött sig historiskt men det står inte i proportion till hur alla kvinnor behandlas idag. Häxorna måste dölja sina magiska krafter annars skickas de till sinnessjukhus. Men det finns en profetia som talar om tre systrar som alla är häxor varav en har en osedvanlig stor magiska förmåga och därmed finns en möjlighet till förändring om denna makt används rätt. Men profetian har även en baksida.

Efter Farlig förmåga och Stjärnmärkt kommer Systrars öde i början av nästa år.

Mellan rött och svart av Jan Guillo

Jag ligger lite efter i största allmänhet med att läsa den här bokserien känns det som. Jag har inget behov för den delen av att ligga i framkant. Men det som är slående är dock att trots mitt ljumma intresse för Det stora århundradet har jag otroligt svårt att hålla mig i från serien. När Mellan rött och svart var utläst blev jag till och med direkt sugen på att läsa nästa och tänkte plocka på mig den på nästa biblioteksbesök. Men tji fick jag. Det var makalöst lång kö på alla de inhandlade exemplaren inklusive alla filialbibliotek. Förstås. Ja ja.

I Mellan rött och svart är det en intressant tid som skildras tycker jag. Åren i Tyskland som ledde fram till andra världskriget. Dessa år som vi vet så mycket mindre om än krigsåren. Onekligen tycker jag också det tyska perspektivet är styrkan med denna serie, ty det är segrarnas perspektiv som annars skildrats. Hur kunde det ske? Det går inte att förstå utan det tyska perspektivet. Med det sagt går det ändå inte att förstå.

För övrigt har jag sagt det mesta jag tycker om karaktärsskildringen och annat i  inläggen om de två tidigare böckerna.

Om Brobyggarna skrev jag här. Om Dandy skrev jag här.

Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides

I samband med min grekiska läsning så ville jag läsa något av Theodor Kallifatides, en författare jag hört så mycket om men aldrig läst något av. Valet föll på den självbiografiska romanen Det gångna är inte en dröm, eftersom den fanns tillgänglig på mitt bibliotek.

I denna biografiska roman följer vi Theo från barndomes grekiska by, genom uppväxtåren i Athen och till flytten till Sverige. Åren i Sverige får bara några sidor resten av boken handlar framförallt om uppväxten i Aten.Och det är jag glad för för jag gillar verkligen skildringen av livet i Aten

Detta var ett riktigt bra första möte med Theodor Kallifatides. Det är intressant och det är ett oerhört vackert och lätt språk. Nyfiken är jag även Kallifatides nyutkomna roman Med sina läppars svalka och det känns inför den läsningen riktigt bra att ha läst hans självbiografiska roman först.

Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell

Droppstensgrottans hemlighet är en mycket lyckad deckare så tillvida att lusten att läsa var stark när 10-åringen väl kommit in i boken. Droppstensgrottan var lite segstartad, tyckte både jag & 10-åringen, men när handlingen väl drar igång så är det en bladvändare. Det är mycket spännande i de sista kapitlen.

Klara och Bella  hamnar i Grekland i en spännande jakt på en smyckestjuv. Smyckena är stulna från en svensk dokusåpakändis som bor på samma hotell som Klara och Bella. Och besöket i en droppstensgrotta blir avgörande för lösningen på mysteriet.

Fler Klarabelladeckare kommer helt klart att läsas nu när första introduktionen till karaktärerna, i och med den här boken, är avklarad. Droppstensgrottans hemlighet är del 2 i serien, vilket kan vara förklaringen till att det var lite svårt att komma in i boken.

Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulos

Nja, det här var inte riktigt min bok. Lite av den där pretentiösa sortens skönlitteratur som jag sällan faller för. Men ändå  intressant att läsa en av få översatta romaner av en samtida grekisk kvinnlig författarinna. Dessutom intressant att läsa en roman som av många ansågs vara 90-talets bästa grekiska roman.

En döende syster, en knepig bror, en manlig sjuksköterska. Alla mer eller mindre dysfunktionella. Dessutom de mindre dysfunktionella genom en tolvårig flicka och den där flickvännen. Allt utspelar sig i ett hett Aten och i en liten by utanför.

Jag grips aldrig av karaktärerna och ej heller av handlingen eller laddningen mellan de olika personerna. Men mycket grekisk är det hela iallafall.

Stjärnklara nätter av Maeve Binchy

Maeve Binchys bok Stjärnklara nätter utspelar sig på en ospeciferad grekisk ö i det lilla samhället Agia Anna.

Fyra främlingar, turister, bevittnar en fartygsolycka uppifrån en taverna. Olyckan som skett är att en turistbåt fattat eld och brunnit upp med flera döda som följd. Tillsammans med tavernaägaren  stannar de hela kvällen och under stjärnorna blir de alla vänner.

Boken följer sen de fyra turisterna och några bofasta de närmsta veckorna på ön. Ingen av de fyra vännerna behöver genast åka hem utan de är alla på resa med okänt hemresedatum. Men de har alla flytt och lämnat något problematiskt hemma. Olyckan för dem nära varandra och de öppnar sig. I Agia Anna bor även en äldre irländsk kvinna som blivit bofast på ön. Även hon bär på en historia.

Överlag är boken lite för sentimental för mig och lite ansträngd men på det hela är det någonstans ändå en fin berättelse som utspelar sig på en somrig grekisk ö.

Judas underbara kyss av Maira Papathanassopoulou

Den här boken gillade jag verkligen. Den är några år gammal (2002) men likväl känns den som en aktuell bok från dagens Aten. Före Greklands ekonomiska kris...

I centrum står hemmafrun Eleni som i bokens början upptäcker att hennes man Alexis är otrogen och tycks ha varit det ett tag. Elenis och Alexis son ska just göra sina slutprov som är avgörande inför kommande universitetsstudier. Eleni vill inte oroa sonen men dramtiken i hennes liv ökar sida för sida. Sonen visar sig dock mer mogen än Eleni befarat.

I en motsvarande svensk roman hade utgången varit given. Men eftersom det i Grekland tycks mer självklart att stanna kvar och förlåta som att skiljas och gå vidare blir det ovisst in i det sista hur Eleni ska hantera sin situation.

Jag gillar den här boken för närvaron av Aten, glimten av Vardagsgrekland (förvisso genom den ekonomiskt oberoende hemmafrun Eleni, men värderingar, klimat, miljöer...) och för Elenis humor. Hon är verkligen bitterljuvt humoristisk rak igenom den besvikelse och tragedi hon går igenom.

Kongospår av Christian Unge

I dagarna kommer Christian Unges uppföljare till Turkanarapporten ut; Kongospår. Jag tyckte riktigt bra om Turkanarapporten och hade därför givetvis förhoppningar på Kongospår. Och förhoppningarna infriades till största del.

Den skicklige kirurgen Martin Roeykens möter en döende belgisk man på ett skift på akuten. Mannen känner igen Martins efternamn. Han har en gång arbetat med Martins farfar i Kongo. Mannen har något att berätta om Martins familjs förflutna och Martin har alltid saknat pusselbiten Afrika i sin historia.

Jag tycker överlag att Kongospår är en mer driven berättelse än Turkanarapporten. I Kongospår är det i princip action från första sidan. Martin blir utsatt och jagad tidigt i handlingen.  Det är en riktigt spännande thriller, där den bångstyrige Martin går sin egen väg lite för mycket och lite för länge och därmed utsätter inte bara sig själv utan även sin familj och dem han möter för livsfara...

Läkare utan gränser har även i Kongospår en viktig roll, även om Martin i denna bok inte är ute på uppdrag så är organisationen viktig och en del i hans identitet. Och han kan i sin jakt på sanningen nyttja sina kontakter både i Burundi och Bryssel.

Men det jag saknar, eftersom jag är svag för Bist lit romanerna, är ofrånkomligt mer närvaro av Afrika i Kongospår. Jag hade hoppats på att en något större del av den nutida handlingen skulle utspela sig i Kongo. En grön svettig veckovistelse i Burundi får vi. Och vi får Afrika genom historiska koloniala spår, Kongopår, från gamla belgiska och svenska synder.

Och till den som inte läst Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad uppmanar jag härmed till läsning. Martins farfars fars Kongo. Grymt om kolonialismens kanske allra värsta plundring och folkmord. Ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia.

En tredje del om Martin är på gång och vad jag skrev om Turkanarapporten går att läsa här.

Författaren Christian Unge är själv läkare och har jobbat för Läkare utan gränser. Läs min författarintervju med Christian här. 10 kronor för varje sålt exemplar av Kongospår går till Läkare utan gränser.  Läs mer om Läkare utan gränser på organisationens hemsida här. Läs om hur du blir månadsgivare här. Läs mitt inlägg om Läkare utan gränser här.

Boken är ett recensions ex från författaren.

Författarintervju med Christian Unge

I höst ger Christian Unge ut sin andra bok om läkaren Martin Roykens. Inlägg om Kongospår kommer imorgon. Martin Roykens är till och från engagerad i Läkare utan gränser. Så även författaren Christian Unge. Och det engagemanget gjorde mig nyfiken.

Första boken om Martin och Nadine, Turkanarapporten, gav du ut helt på egen hand och skänkte allt överskott till Läkare utan gränser. Det hela var mycket tidskrävande förstod jag. Hur har du gått tillväga denna gång?

Även Kongosospår ger jag ut på eget förlag. Det var enormt arbetskrävande med Turkanarapporten men gick så pass bra (21,000 ex hittills sålda) att jag bestämde mig för att göra detsamma med Kongospår. Det finns trots allt fördelar att ge ut själv; total frihet:) jämfört med att ge ut på etablerade förlag. Men, som sagt, enormt mycket jobb.

Du har själv arbetat för Läkare utan gränser. I vilka länder har du varit verksam och vilken roll eller uppgift hade du i dina uppdrag?

Jag har jobbat som läkare i Burundi och Belgiska Kongo (DRC). Det var enormt spännande och utvecklande, på många sätt. Jag jobbade som läkare, väldigt "hands-on" dvs med alla delar: kirurgi, medicin, gynekologi (kejsarsnitt) och barn. Men, som alltid när man åker ut med Läkare Utan Gränser (MSF) så har man även en chefsroll över lokalanställda. Sen åkte jag fram och tillbaka till Kenya (Kibera) i 5 år då jag gjorde min avhandling om HIV i ett slumområde. Flera av studierna gjorde jag på MSF-s klinik.

Kongospår utspelar sig i Kongo och Burundi. Vilken relation har du till just dessa länder?

Som sagt, jag har arbetat och bott i båda länderna under flera månader.

Just nu rasar flera humana katastrofer i vår omvärld där Läkare utan gränser är engagerade. Kommer du i framtiden själv att ge dig ut igen?

Lustigt att du frågar nu. Jag har längtat ut i fält under många år, men fått 3 barn och inte kunnat åka. Men just nu med Ebola känner jag ett ännu större tryck, från mig själv och omvärlden, att åka till Västafrika. Vi får se om det blir nu, eller senare. Troligen kommer jag åka igen, i något sammanhang. 

Och vad gäller den avslutande delen i trilogin som jag förstått kommer såsmåningom finns det något att avslöja för dina läsare... tex till vilket land eller region beger sig Martin denna gång?

Temat är klart men jag håller på det:) Gjort oerhört mycket research senaste halvåret. Det jag kan säga att den kommer utspela sig i Algeriet, Västafrika, Gaza och Södermalm.

Läs mer om Läkare utan gränser på organisationens hemsida här. Läs om hur du blir månadsgivare här. Läs mitt inlägg om Läkare utan gränser här.

Pioner av Isabella Varricchio

Jag kan konstaterar ganska snabbt att Pioner av Isabella Varricchio inte är min bok. Men jag har svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag aldrig blir tillräckligt intresserad av de båda unga kvinnorna Helena och Diana. Och då bryr jag mig inte om hur det går för dem eller hur maktspelet dem emellan utvecklas. Annars brukar jag fascineras av just dylika relationer. Relationer som övergår i någon form av maktspel.  Men det är även annat som medför att boken inte blir min bok.

På det hela taget är Pioner ett ganska kort, lättläst och tätt relationsdrama med mycket under ytan som jag tror kräver inlevelse av läsaren för att bli riktigt bra.

Grekland som är bokens scen och kulisser är tämligen oviktigt för handlingen. Diana och Helena kunde varit nära var som helst på resa.

Mitt grekiska tema fortsätter några veckor till.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Eleanor & Park är typiskt en sån där bok som jag noterat det skrivits mycket positivt om på en massa bokbloggar och sen plockat på mig i farten när jag fått syn på den på biblioteket. Helt ok ungdomsbok. Men jag konstaterar att jag egentligen just nu kanske borde prioriterat annat i min läsning.

Eleanor är ny i stan och hon är fel på alla sätt. Park är udda, omedvetet cool och går sin egen väg. De hamnar bredvid varandra på skolbussen och finner varandra till en början genom ett gemensamt intresse för musik och serietidningar. Ung kärlek som inte är sockersöt.

Jag gillar hela 80-talsgrejen i boken. Bra skildrade är också Eleanors white trash familj och Parks irländsk-koreanska.

Jag förstår dessutom att många verkligen gillar Eleanor & Park.

Längtans ö av Victoria Hislop

Längtans ö av Victoria Hislop var inte vad jag väntade mig. Den var bättre.

Längtans ö handlar inte särskilt mycket om Alexis som baksidan antyder. Alexis som åker till Grekland med sin pojkvän och väl där vill Alexix söka sin mors kretenska rötter. Istället handlar boken främst om Alexis mormor och gammelmoster samt mormorsmor. Dvs fyra generationer grekiska kvinnor på Kreta.

I havet utanför byn Plaka på Kreta ligger Spinalonga som var Kretas spetälsekoloni under första halvan av 1900-talet. Alexis mormorsmor levde och dog där och Alexis får under samtal med sin gammelmosters väninna veta vad som  hänt  Alexis släkt, både på Spinalonga och på Kreta.

Mer grekiskt i mitt grekiska hösttema innebar denna bok.

Läkare utan gränser

I höst kommer Christian Unge ut med sin uppföljare till Turkanarapporten - Kongospår. Christian Unges huvudperson och hjälte är läkaren Martin Roykens som periodvis arbetar för Läkare utan Gränser.

Allt överskott från Turkanarapporten går till Läkare utan gränser liksom 10 kronor per bok från Kongospår.

Själv är jag och har jag varit månadsgivare MSF i många år. Om jag byter lite personliga pronomen i texten på Läkare utan gränsers hemsida innebär det...

...att jag är en grundpelare för Läkare utan gränsers arbete. Varje månad gör jag något livsviktigt genom att se till att Läkare utan gränser har beredskap att snabbt rycka ut när katastrofer och kriser inträffar. 

Det är bra. Läs om hur du blir månadsgivare här. Om behovet av dig som givare just nu skriver Läkare utan gränser så här:

När flera katastrofer inträffar samtidigt kan det vara svårt för våra givare att veta hur man bäst hjälper. Samtidigt som ebola sprider sig alltmer okontrollerat i Västafrika, rapporterar vår personal om extrema grymheter i Irak och Syrien. Detta medan befolkningen i Gaza lider fortsatt brist på sjukvård. Dessa kriser får stor uppmärksamhet i media. Men i det tysta pågår dessutom humanitära kriser i bland annat Centralafrikanska republiken och Sydsudan. Att kriserna inträffar samtidigt har skapat ett dramatiskt ökat behov av hjälp från våra givare.

Om Turkanarapporten skrev jag så här. Inlägg om Kongospår kommer nästa vecka.

Släppa taget av Kate Cann

Släppa taget Kate Cann av är en ungdomsbok som utspelar sig i ett somrigt Grekland. De tre vännerna Kelly, Jade och Sarah får bo i Jades mosters hus en sommar för att bara njuta av Semestergrekland.

Kelly har det trassligt med pojkvännen Mike. Mike har sedan länge planerat en camping / äventyrssemester i Europa i campingbuss med ett gäng killkompisar. Planen är att killgänget ska dyka upp hos tjejerna i det fantastiska lilla huset. Och det gör de, men det trasslar ändå.

Det är mycket Sommargrekland i den här boken. Njutbart. Härligt. Frihet. Dessutom tycker jag att spelet och förhållandet mellan framförallt de tre tonårstjejerna är väldigt bra beskrivet. Det gör att jag helt klart gillar den här boken.

Släppa taget är ännu en del i mitt grekiska tema denna höst.

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella blev den första av böckerna jag läst på mitt grekiska tema i höst. Inte särskilt grekiskt, men de befinner sig åtminstone på en grekisk ö under en del av handlingen.
 
I Bröllopsnatten vill Lottie så gärna gifta sig att när hennes pojkvän Richard inte friar när hon tror han tänkt göra det så gör hon desperat slut, träffar sin tonårsförälskelse Ben och gifter sig med honom när han friar. Det hela går alldeles för fort och nyskilda storasyster Fliss gör allt för att rädda sin syster från olycka och hindra Lottie i tid. Hon far efter Lottie till Grekland dit bröllopsresan går.

Bröllopsnatten är en typiskt Kinsella chic lit. Ej den bästa, ej den sämsta. Bäst och roligast är som vanligt de rappa och dråpliga dialogerna. I denna bok fnissar jag åt Fliss och Bens best man/kollega/vän Lorcan.

No och jag av Delphine de Vigan

No och jag av Delphine de Vigan är min andra bok som utspelar sig i Paris i min Tre på Tre utmaning.

Jag tyckte mycket om No och jag. I all sin enkelhet innehåller den så mycket. Och mycket Paris dessutom.

Lou är en överintilligent 13-årig flicka som flyttats upp två årskurser. Hon är bäst och minst i klassen. När hon ska hålla föredrag inför klassen väljer hon slumpmässigt att göra det om hemlöshet. Hon väljer att intervjua en hemlös 18-årig flicka No som hon träffat på järnvägsstationen. No och Lou finner varandra men det är samtidigt ett mycket komplicerat vänskapsförhållande på mycket olika vilkor. Lou bestämmer sig för att försöka rädda No.

Rekommenderas.

Den sista fristaden av Tracy Chevalier

I Den sista fristaden följer vi den unga Honor i 1850-talets Amerika. Honor följer med sin syster Grace till Amerika från England. Grace ska gifta sig men hon dör innan hon når fram till sin blivande make. Honor befinner sig i ett främmande land utan någon att ty sig till men tas ändå om hand av Grace tilltänkte makes familj. Honor, hennes familj och vänner är alla kväkare.

Honors Ohio är en delstat där folk är i rörelse. Människor flyttar västerut. Slavar flyr norrut. Allt är i Honors ögon annorlunda, nybyggt och flyktigt.

Jag tycker om boken och det är nog den av de böcker jag läst av Tracy Chevalier som jag tycker bäst om. Att möta Nybyggaramerika genom Honors engelska ögon är klart intressant liksom att få slaveriet och slaveriets fyktingar genom Honors kväkarögon.

Lättläst, stillsamt och dramatiskt.

Flickan på kyrkogården av Maria Gustavsdotter

Flickan på Kyrkogården av Maria Gustavsdotter utspelar sig i Uddevalla i början av 1800-talet. I centrum står Aurora Ekblad som lever med sin mosters familj. Hennes mor är psykisk sjuk och vårdas i mosterns familj. Fadern är sjökapten. Auroras ställning i familjen är lite oklar. Men hennes roll desto klarare. Hon ska vara den tacksamma och ofta förkläde till sin vackra och charmiga kusin Cordelia.

Aurora är kvicktänkt och nyfiken och vill något mer än det stilla livet i salongerna och på promenaderna. Och tänka tvingas hon när hon en dag är den som finner en död fattig ung flicka på stadens kyrkogård. Hon blir inblandad, blir ett viktigt vittne och delaktig i utredningen

Boken upptäckte jag då det tycktes mig som att det skrevs om Maria Gustavsdotter på en massa bokbloggar och då om hennes  nya roman Ulrikas bok i serien Prästdöttrarna. Eftersom Ulrikas bok var utlånad på biblan fick det bli något annat av samma författare. Och det var ju bra för jag gillde Flickan på kyrkogården.  Det är en stilla pusseldeckare och livet de lever i Uddevalla är ett svenskt Jane Austen liv.  En fortsättning finns: Flickan med pappersblommorna.

Från Indus till Hindukush av Sigrid Kahle

Tidigare i år gick Sigrid Kahle bort. Ett långt och rikt liv levde hon som hon delat med sig av till oss andra i sina sjävbiografiska böcker: Jag valde mitt liv och Att vilja sitt öde: trots allt. Den tredje delen hann aldrig bli färdigskriven. Den fattas mig.

Under sommaren har jag för att få mer av Sigrid Kahle läst hennes reseskildring från Pakistan och Afghanistan: Från Indus till Hindukush. Och jag säger bara det. Vilket äventyr. Med den bilen. Det var ingen vanlig turistresa John och Sigrid Kahle gjorde 1953 i en bil som med nöd och näppe höll ihop. Boken är skriven på samma lätta vis som Sigrid Kahles självbiografiska böcker. Korta stycken eller kapitel där fakta och personliga reflektioner varvas.

Sorgligt  är det allt när Från Indus till Hindukush är utläst för nu har jag läst det som finns utgivet av denna sorts texter av Sigrid Kahle.

Sigrid Kahle i SvD

Grekiskt tema

Denna höst blir det förutom franskt i min tre på tre trio även grekiskt. Som alltid när jag drar igång mig själv på dylika geografiska utmaningar så visar det sig så småningom hur många av dem det blir till slut.

Om grekisk litteratur vet jag inte så mycket mer än att jag inte läst något av Theodor Kallifatides. Och nu känns det som det är dags. Även om Kallifatides snarare kanske ingår i subgenren svensk-grekisk litteratur så år han representera det manliga grekiska författarskapet i min utmaning. Jag blir sugen både på hans självbiografiska roman Det gångna är inte en dröm och hans senaste bok Med sina läppars svalka som kommer ut nu i höst.

Två intressanta romaner av samtida kvinnliga grekiska författare är Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulou och Judas underbara kyss av Maira Papathanasopoulou. 

Mer lättlästa böcker som utspelar sig i Grekland finns det en hel del av, däribland Sophie Kinsellas Bröllopsnatten, ungdomsboken Släppa taget av Kate Cann, Stjärnklara nätter av Maeve Binchy, Pioner av Isabella Varricchio och Längtans ö av Victoria Hislop.

För barn hittar jag förutom läsa-själv-böckerna Sune i Grekland av Sören Olsson och Anders Jacobsson, Vilma på Naxos av Jessica Lindholm och Cecilia Lidbeck, Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell även faktaböckerna, Iva Stepans Grekland i hemma bra  men borta bäst serien, Upptäck antikens Grekland av Lesley Sims, Conrad Mason och Maria Neij samt Grekland av Marjaana Vesterinen.

Wikigrekland

Och med det är jag redo att besöka mitt bibliotek bara min olästa hög därifrån sjunkit till en mer anständig nivå.

Eldhärjad av Tamara McKinley

Eldhärjad av Tamara McKinley utspelar sig i en liten landsortshåla i obygden i Australiens inre något år efter andra världskrigets slut.

Vi följer framförallt sjuksköterskan Rebecca och hennes familj. Rebeccas man dog under kriget vilket deras lille son Danny har svårt att acceptera. Han söker sig ut i vildmarken med eller utan sina vänner.

Det blir dramatiskt när en stor gräsbrand närmar sig det lilla samhället.

Eldhärjad är trivsam och lite lagom spännande läsning. De läsare som gillar Tamara McKinley och hennes skildringar från Australien borde inte bli besvikna på Eldhärjad. Själv tycker jag det är en av hennes mer läsvärda.

Och med detta inlägg är jag nästan ända framme vid slutet av sommarens läsning under bloggsommarlovet.

Tam, Sol & Maro och andra fantasyböcker för mittimellanåldern

Jo Salmsons fantasyböcker är guld värda för mittimellanåldern. Avvägningen mellan bilder och text och cliffhangers mellan både kapitel och böcker skapar verkligen ett lässug. Just nu sträckläses härhemma böckerna om Häxfolket och vi väntar och väntar på den sista delen i Maros resa som är reserverad på biblioteket.

Fantasyserier av Jo Salmson:

Alamandrarnas återkomst (Den försvunna staden, Silveramuletten, Hertigens soldater, I stjälarens spår, Genom drömmens rike)
Häxfolket (De stulna barnen, Fly Sol Fly, Magiska krafter, Folket som försvann)
Drakriddare (Tam tiggarpojken, Tams svåra prov, Jakten på Tam, Tam i drakarnas stad, Tam och drakupproret, Tam och nydraken)
Maros resa (Kungen kommer, Skuggan och draken, Ett hjärta av is, I drottningens namn)

Stor framgång  här hemma har även Martin Olczaks böcker om Jack haft:
Jakten på Jack (Trolldom i Gamla stan, Vålnader på Vasaskeppet, Varulvar i Storkyrkan, Häxor i tunnelbanan)
Spådomen om Jack (Drakar i Globen, Bergtroll på slottet, Sjöodjur i Slussen och ...?)

Andra fantasyböcker för mittimellanåldern som vi provat med något mindre framgång är Böckerna om Tann  av Niklas Krog och Ninja Timmy av Henrik Tamm.

Läs mer om bra mittimellanböcker hos Carolina läser här.