Wunderkind av Nikolai Grozni

En roman som står ut och som jag har svårt att få grepp om vad jag tycker om. 

Sofia, Bulgarien 1987. De sista åren innan murens fall. Den musikaliskt begåvade 16-årige Konstantin studerar på Musikskolan för begåvade barn.

Romanen snurrar runt på skolan bland långa utläggningar och liknelser kring klassiska musikstycken. Dessa beskrivningar är mig helt främmande. Samtidigt som Konstantin är en av skolans mest begåvade pianospelare - som fått resa runt och spela konserter även i Västeuropa - så är han en rebell dygnet runt.  En av rebellerna som röker, gör uppror mot allt och alla och lever om i olika skrymslen på skolan. Däremellen får vi glimtar från den kommunistiska Bulgarien utanför skolan. Delvis genom upproret mot auktoritärer och lärare men kanske främst genom mötena och samtalen med den äldre släktingen som suttit fängslad i årtionden som politisk fånge. Den var nog rätt bra ändå den här boken. Även om jag var mer intresserad av Bulgarien utanför skolan än Konstantins inre och ungdomliga uppror. 

Bulgarien i Östeuropautmaningen