Danserskan på Izu och Varmbadhusen av Yasunari Kawabata

Två korta romaner i en tunn häftad bok. Boken utspelar sig i onsenmiljö på den japanska landsbygden någon gång på 1920-talet.  

Det är olika berättelser men de hänger ändå ihop genom miljöerna. Verkligen fina berättelser i en vacker men mörk och fattig verklighet. Vacker och oskyldig är Danserskan. Mörk, sorglig och trasig är Varmbadhusen. Språket är lätt. Som stora fallande snöflingor i höströda japanska berg. 

Jag förstår att Yasunari Kawabata fått nobelpriset. Det glädjer och förvånar mig att det inte var tungläst och krångligt.