Det började med att jag ville läsa Drömhjärta av samma författarinna, men det var hennes föregående bok som fanns inne på biblan. Och varför inte. Eftersom den kommit ut i pocket tog jag med den som förslag till bokklubben. Boken valdes och därmed fick jag som vanligt känlsan av att ha en läxa att göra klart...Alla bokklubbsvalen har gett mig den känslan. Friheten begränsas när en bok helst ska läsas ut till en viss dag!
Senor Peregrino är dock lättläst och boken flöt på bra.
Jamilet är en vacker och fattig mexikansk flicka med ett stort födelsemärke på kroppen som hon lyckas dölja med heltäckande kläder. Likväl är hon utstött i den by hon är född och uppvuxen i. Jamilet flyr till en ljusare framtid i USA när hennes mor går bort. Här möter hon Senor Peregrino på det mentalsjukuhus där hon får jobb. Berättelsen varvas därefter med Senor Pereginos egen berättelse från sin ungdom i Spanien. En varm berättelse med en hoppfull känsla om än det kanske inte händer så mycket egentligen. Eller kanske är det som händer bara lite för ytligt berättat? Och slutet rann liksom ut i sanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar