En dag av David Nicholls

Lite förvånande faktiskt men jag tyckte inte särskilt bra om denna bok. Förvånande då den ju är en sådan succe. Jag har lite svårt att definiera varför, men helt klart är att det inte är för att jag hade för höga förväntningar. Jag var nyfiken och trodde den skulle vara en ordinär men kanske något snäppet bättre feelgood, eftersom så många blivit frälsta. Men jag tyckte helt enkelt den var för lång och pladdrig. Och så onödigt detaljerad. Tex massor med långa samtal som inget tillförde. Det gäller dock inte de tidstypiska detaljerna, för de gillade jag. Jag vet inget om att skriva böcker men det känns som om någon borde hjälpt till och strukit en hel del. Sen blir jag alltid besviken på böcker med slut av denna typ. Det känns som en enkel utväg för att försöka göra en bok bättre. För med ett sådant slut kan man ju inte slå bort boken som en vanlig feelgoodbok.

Men mycket är bra. Det måste jag ändå erkänna. Framförallt känns huvudpersonerna väldigt trovärdiga. Jag tycker mig liksom känna igen dem någonstans ifrån. Och då som verkliga personer inte karaktärer ur någon annan bok. Dex kanske jag träffade på som dryg backpacker i Indien och Em på någon studentfest i Skottland. Dex och Em är helt enkelt mycket verkligare än alla andra feelgoodkaraktärer jag bekantat mig med.