Men mycket är bra. Det måste jag ändå erkänna. Framförallt känns huvudpersonerna väldigt trovärdiga. Jag tycker mig liksom känna igen dem någonstans ifrån. Och då som verkliga personer inte karaktärer ur någon annan bok. Dex kanske jag träffade på som dryg backpacker i Indien och Em på någon studentfest i Skottland. Dex och Em är helt enkelt mycket verkligare än alla andra feelgoodkaraktärer jag bekantat mig med.
torsdag 26 januari 2012
En dag av David Nicholls
Men mycket är bra. Det måste jag ändå erkänna. Framförallt känns huvudpersonerna väldigt trovärdiga. Jag tycker mig liksom känna igen dem någonstans ifrån. Och då som verkliga personer inte karaktärer ur någon annan bok. Dex kanske jag träffade på som dryg backpacker i Indien och Em på någon studentfest i Skottland. Dex och Em är helt enkelt mycket verkligare än alla andra feelgoodkaraktärer jag bekantat mig med.
Etiketter:
Boels bokklubb,
England,
Feelgood,
Romaner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blev också besviken, särskilt på slutet och läste faktiskt inte klart riktigt hela boken.
SvaraRaderaJag har inte läst den, men alla jag känner som gjort det har också blivit besvikna. Typisk hypad bok verkar det som.
SvaraRadera