Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling

Trots att Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling augustnominerades i kategorin Skönlitteratur 2012 hade jag ändå märkligt nog fått för mig att det var en biografi om Pol Pot som ung jag skulle till att läsa. Så är inte fallet. Det är inte en biografi. Det är en roman. I tre akter. Under tre veckor. Och den unge Saloth Sar lever därtill ett trippelliv. Som demokratisk politisk sekreterare, som revolutionär medlem i Organisationen och som älskande prinsessan Somaly.

Sång till den storm som ska komma utspelar sig i Phnom Penh 1955, före, under och efter det första fria parlamentsvalet efter fransmännens reträtt från Indokina.

Jag tycker framförallt den första delen där vi följer Sar är helt fantastiskt bra.Självbehärskningen tongivande. Närvaron är mycket stark. Jag sugs in i skeendena på de mörka fuktiga lantliga gatorna och i de franska kvarteren i denna provinsiella sydostasiatiska huvudstad.

Jag blir besviken när vi lämnar Sar och istället följer prins Sihanouks favoritminister Sary i del två och därefter föremålet för Sars kärlek och Sarys passion Somaly i del tre. Peter Fröberg Idling byter medvetet perspektiv och stil på berättandet i de olika delarna och min närvaro minskar. Men även om jag tycker bäst om Sars del så bildar de tre delarna en balans och en helhet som tilltalar mig.

Överlag är detaljerna och miljö- och personbeskrivningarna väldigt bra. Jag är i Kambodja.

I Sars del; De nattliga regnen. Glöden från en cigarett på en mörk veranda. Ljummet te som dricks lyssnande efter misstänkta ljud. Hundars skall som sprider sig genom natten. Ständig vaksamhet. En revolutionär tidning som läses dold bakom en regimvänlig på ett gatucafe. Nudelsoppa under skenet av ett lysrör. Franska vanor som kaffe med färsk mjölk istället för kaffe med söt mjölk på burk. Rädsla, misstänksamhet och utstuderat hemlighetsmakeri. Redan då. Och då vet vi vad som kom 20 år senare när Sar var Pol Pot.

I Sarys del glider vi runt i maktens korridorer nära prins Sihanouk. I Somalys del glider vi runt längs boulevarderna och på soaréerna på jakt efter något. Ett liv. Helst franskt.

Och de där stipendierna till Frankrike. Det hände något där med dem alla tycks det som. Vietnameser, laoter, khmerer. Från enkla förhållanden eller oerhört priviligierade så kom de alla tillbaka, politiskt medvetna, till det Indokina som icke längre var.

Jag funderar lite när jag läser boken hur viktigt det är att känna till Kambodjas historia. Håller boken som roman, även om man inte är bekant med de politiska växlingarna och landets nutidshistoria. Jag har svårt att bedöma det. För mig går Kambodjas historia och det vi vet idag in i berättelsen och är en grundläggande förutsättning som jag inte kan bortse från. Och det är också det som gör att romanen lyser så starkt för mig.

Det är en riktigt bra roman och riktigt bra om Kambodja. Och jag är glad för en augustnominering där romanen utspelar sig i en helt annan tid, i en helt annan världsdel, med ett helt annat tema  än de vanligen nominerade och prisgivna.

Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende och Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh rekommendrar jag verkligen. Läs dem båda. De kompletterar varandra. Två romaner jag läste 2012 som också utspelar sig i Kambodja är Den försvunne av Kim Echlin och Kum av Henrik Tord.

Den försvunne av Kim Echlin

Det blev en bok till om Kambodja dessa dagar. En bok om en annan tid och med en helt annan ansats än Kum som jag skrev om förra veckan. Det här är en närmast poetisk roman om skräckväldets Kambodja under och efter Pol Pots dagar.

Den försvunne handlar om kanadensiska Anne som förälskar sig i den kambodjanske studenten Serey. När Kambodjas gränser öppnas igen efter den vietnamesiska invasionen återvänder Serey till Kambodja för att söka efter sin försvunna familj. Anne får inga brev av Serey. Många år senare tycker sig Anne se Serey på TV i en demonstration. Hon lämnar allt för att söka efer Serey.

Jag tycker mycket om boken för det vackra, vemodiga, enkla språket och för den vacka, vemodiga, komplicerade kärlekshistorien. Som ändå känns så trovärdig. Kulturskillnader till trots.

Bokens omslag stör mig. Det är vackert visst, men jag undrar varför det är en vietnamesisk kvinna som avbildas. Eller har jag missat något?

Måste i sammanhanget nämna två mycket läsvärda böcker kom ut för några år sedan. Peter Fröbergs Idlings Pol Pots leende och Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh. Två riktigt bra böcker som skildrar dessa år förnämligt. Peter Idling som ett resereportage. Jesper Huor genom sökandet efter en försvunnen far. Böckerna kompletterar varandra. Läs båda!

Kum av Henrik Tord

Jag tycker inte om den här sortens böcker. 

Barn som far illa och blir utnyttjade. En liten svensk flicka som blir kidnappad på ett köpcentrum. Våld. Allt detta framgår av baksidan och jag är så nära att aldrig låna boken. Titeln på boken är talande i sig: Kum - khmer för oproportionelig hämnd.

När jag väl plockar fram boken hemma är det väldigt nära att jag lägger den direkt i högen som ska tillbaks till biblioteket. Jag vill inte! Men ändå. Jag kan bara inte låta bli. En ny svensk bok som utspelar sig i Singapore, Kambodja & Shanghai. Skriven av en nyligen hemkommen utlandssvensk. Utgiven av Ordfront, vilket brukar vara en kvalitetsstämpel. Ger dessutom ett intryck av att vara välskriven. Jag måste. Sydostasien.

Så jag börjar läsa.

Och det är riktigt bra. Det är otäckt spännande. Men framförallt fruktansvärt berörande. Jag har hjärtat i halsgropen hela tiden. Den lilla 5-åriga svenska flickan förstås. Men lika mycket den vackra 13-åriga flickan från norra Kambodja och hennes av en landmina trasiga 11-åriga bror. Vi följer den svenska familjen, de kambodjanska syskonparet och en ytterst rik och osympatisk kinesisk affärsman i tre parallella historier som knyts samman till en, i bordellernas Phnom Penh. Guns, girls and ganja.

Jag läser i en intervju med Henrik Tord att han skrivit boken i frustration. Frustration över att  människor värderas olika. Det är en stark och skickligt skriven thriller om det som pågår som vi inte ser eller vill förstå. Det som pågår hela tiden, om än ej lika dramatiskt som i boken, så lika tragiskt. Barnprostitution, fattigdom, orättvisor. Genom att en svensk expatfamilj drabbas, så kryper Henrik Tords historia naturligtvis under skinnet. Det är ofrånkomligt svårare att värja sig när det är en liten ljushårig flicka med rosa änglavingar som förs bort.

Jag tycker inte om den här sortens böcker. De berör mig alltför starkt.