Den vedervärdige mannen från Säffle och Roseanna av Sjöwall Wahlöö

Jag fortsätter läsa äldre deckare i biblioappen. Snäppet väldsammare är det här jämfört med Maria Lang och Agatha Christie även om det kan vara lika många eller flet som dör i de senare. Sjöwall Wahlöö har jag aldrig läst tidigare, fastän de väl borde tillhöra allmänbildningen. Däremot har jag sett några filmatiseringar. Jag ser  skådespelarna från Gösta Ekman filmatiseringarna av böckerna framför mig, inte Beck-filmerna. Och jag konsterar att det alla säger om böckerna stämmer. Det var här deckargenren så som den nu är började, med polisernas privatliv som del av berättelsen och oerhört mycket mer närgånget i jämförelse med de trivsamma pusseldeckarna från tidigare årtionden.

Tillbaka till Hampstead av Eli Åhman Owetz

En riktigt mysig feelgood om det där att åka tillbaka till platsen och äventyret i den ungdomstid som en gång var.

Catherine åkte till London som au pair 1980. 40 år senare ärver hon lite pengar och bestämmer sig för att åka tillbaka, inte bara på besök utan för att bo en höst i sitt älskade Hampstead.

Märket av Frída Ísberg

Märket är en dystopisk skildring om ett Island där människor delas in i A- och B-människor, märkta eller omärkta. Åtminstone görs detta efter att människorna gått igenom ett psykologiskt test, där den empatiska förmågan testas.  Skrämmande förstås. Och ett inlägg i samhällsdebatten på sitt sätt. Jag tyckte dock boken var splittrad med alla karaktärer och alla karktärerna är offer på olika sätt.

Bröst och ägg av Mieko Kawakami

Bröst och ägg är en roman jag tycker mycket om, som väldigt sakta växer.  

Det är en tjock bok på över 500 sidor, ändå händer inte så mycket utan det är mer de existentiella funderingar som driver romanen framåt. 

Vardagen. Livet. Tokyo. 

Natsume, hennes syster Makiko och systerdotter Natsuko. 

Kallocain av Karin Boye

Skrämmande. 

Och att Karin Boye skrev denna otäcka roman 10-talet år före 1984 imponerar. Sanningsdrogen kallocain får alla att tala ohämmat. TANKAR KAN DÖMAS. 

I Kallocain anas Karin Boyes motstånd både mot kommunismen och nazismen. 

Det har konstaterats att om romanen varit skriven på ett världspråk så hade den sällat sig till de andra stora dystopiska klassikerna. Jag hållet med.