The strange library av Haruki Murakami

Det här var en drömlik skräcknovell med humoristiska inslag av Haruki Murakami som jag ramlade över på biblioteket idag. "All I did was to go to the library to borrow some books"  Men pojken hamnar inlåst i källaren med tre tjocka böcker om skatteindrivning i det ottomanska riket.

Det surrealistiska i den här novellen får mig att inse att det nu var länge sedan jag läste Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. 

Gibbett hill

Onekligen spännande att en ny novell av Bram Stoker upptäckts i ett arkiv i Dublin. Eftersom jag kämpat mig igenom och slutförde Dracula i somras känns det märkligt nog som att det angår mig. 

Metro 2033 av Dmitrij Glchovskij

Den här boken är något utöver det vanliga. Den dystopiska världen i Moskvas tunnelbana är så mörk, så tung. Jag läser väldigt långsamt och känner ett motstånd mot att ge mig ner i mörkret samtidigt som världen där nere är så fascinerande att jag vill vara kvar. 

Den unge Artiom vandrar genom den världen, längs tunnlarna, till stationerna, bland människospillrorna som skapat en ny civilisation och överlevnadsvärld. Den värld i Moskvas tunnelbana som återstår efter det slutgiltiga kärnvapenkriget, som hänt ovanjord.

2033 är den första i en trilogi. Orkar jag läsa fortsättningen. Vi får se. Oerhört dyster men så fascinerande läsning av Dmitrij Gluchovskij. 

Dmitrij Gluchovskij lever idag i exil utanför Ryssland, dömd i sin frånvaro, efter att ha kritiserat Rysslands storskaliga invasion av Ukraina.

Ryssland i Östeuropautmaningen 

Dracula av Bram Stoker

Så var den klar. Det tog sin tid att ta sig genom denna seglästa klassiker. Men som alltid med klassiker, väl igenom ser man skogen trots alla träden. Och just i detta fallså är det tillfredsställande att ha läst originalet.

Rumänien i Östeuropautmaningen

Mercy - The Fair Lady, The Frost, and The Fiend

A sensual Victorian gothic graphic novel. Som dessutom utspelar sig under The Klondike Gold Rush i en liten gruvstad nära den kanadensiska gränsen.

Skräckisar till Allhelgona

Skräck: stora boken om mörkrets monster från vampyrer till zombier av Peter Bergting. En av mina favorittecknares antologi om olika läskiga skapelser och dess kopplingar till litteratur och film.

Och så Väsenologi: En faktabok om väsen i nordisk folktro av Ingela Korsell och Reine Rosenberg. Massor av härlig fakta om allehanda oknytt i vår folktro.

En till, Mera Väsenologi, finns också...Det får bli en annan gång.

Domovoi av Peter Bergting

Ännu en grafisk roman av favoriten Peter Bergting. Slaviska andar, väsen, spöken. I Gamla stan i Stockholm och längs riksväg 45. 

Skräck - Elva rysare för mellanstadiet

Flera av oss i familjen har läst denna antologi med elva noveller inför Halloween och Alla helgons natt.

Våra läskigaste favoriter blev (utan inbördes ordning); Olyckan av Alex Haridi, Försvinnande gott av Peter Arrhenius, Sätramumien av Siri Spont, När kylan kommer av Kersin Lundberg Hahn och Rapzys rum av Johan Theorin.

Övriga författare; Ingelin Angerborn, Gustav Tegby, Moa Eriksson Sandberg, Petrus Dahlin, Petter Lidbeck och Rebecca Åhlund.

Passagen av Simon Stålenhag

Jag vet inte om jag tycker hjälmarna eller kriget är läskigast i denna starka bok. Kanske är det oviktigt. Nära sammanlänkade som de är i sin orsak till civilisationens förfall. En tonårings vandring genom ett öde USA. Västerut. En mycket otäck dystopi som tyvärr känns aktuell.

Jag har bara bläddrat i Simon Stålenhags andra böcker. Jag ska kika lite närmare på dem någon gång efter den här.

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver

Expedition Kanchenjunga imponerar på mig. Jag har läst många skildringar av lyckade och misslyckade klätterbestigningar i Himalaya. Jag har även läst flertalet romaner som skildrar klätterexpeditioner i Himalaya. De senare har oftast inte riktigt nått fram, något har brustit i trovärdighet. Men Expedition Kanchenjunga känns trovärdig, naturligtvis exklusive övernaturligheter som gengångare från tidigare expeditioner, men det är det i övrigt verklighetstrogna som gör romanen bra för mig. I efterordet finns Michelle Pavers långa lista av skildringar hon läst om tidiga Himalayaexpeditioner och naturligtvis har hon varit där, på plats, vid baslägret. Spännande ungdomsbok om en expedition 1935 till världens tredje högsta berg. En skräckis med övernaturliga inslag. Jag rekommenderar.

Viktor Kasparssons makabra mysterier av Dennis Gustafsson

Den här serieromanen tyckte jag bäst om för miljöerna. Mellankrigstidens Hälsingborg. Charmigt. Och lite här och där känner även jag igen tecken från den tiden, som ett gammalt frimärke t ex. De makabra mysterierna intresserar mig faktiskt mindre, men jag läser gärna mer om Viktor Kasparsson för 30-talets Hälsingborgs skull. Med detta avslutar jag nog den gångna vinterns grafiska kampanj.

Fantastic art and stories from THE DARK NORTH

The Dark North är en grafisk antologi; skräck, fantasy, sci-fi och nordisk mytologi. Det är mörkt, starkt och en njutning. Läs mer här: http://www.darknorthart.com/, där också bilderna kommer från.

The Portent 1 De dödas rike och Tecken i skyn av Peter Bergting

Jag har upptäckt Peter Bergtings fantastiska fantasyteckning genom hans båda grafiska romaner The Portent och och den efterföljande fristående fortsättningen Tecken i skyn.  Koreansk och nordisk mytologi. Kanske det. Men ett magiskt skräckingivande öde land är det utan tvekan. Jag ska utforska mer.

Jag blir bl.a väldigt sugen på nyutkomna  The Dark North, där Peter Bergting är en av författarna/tecknarna. "features five unique tales ranging from Norse mythology to apocalyptic science fiction"

www.bergting.com

Det mörka tornet: Revolvermannen av Stephen King

Stephen King har aldrig riktigt varit min läsning. Men jag tänkte jag ändå skulle ge Det mörka tornet en chans. För tänk om...då hade jag ju haft en lång serie att njuta av.

Men nej, trots Sergio Leone och Clintan och de miljöerna som jag ju är svag för så var Revolvermannen inte min grej.

Men jag är glad jag gav den en chans.

Coraline av Neil Gaiman och P. Craig Russell

Coraline och hennes familj har nyligen flyttat till ett stort hus på landet. I huset finns även andra hyresgäster. Det är de sista dagarna på sommarlovet. Coraline har tråkigt. Hennes föräldrar tycker hon ska sköta sig själv. Coraline finner en väg genom en låst och igenmurad dörr till en annan värld. I den andra världen finns en parallell värld till hennes egen. Där finns den andra mamman som ser -nästan - likadan ut som hennes egen mamma. Den andra mamman älskar henne väldigt mycket. Mellan de båda världarna vandrar även en katt, som kan tala i den andra världen, men inte i den riktiga. Det hela är väldigt läskigt, för den andra mamman är uppenbart inte god. Coraline måste själv rädda andra barns själar och även sina egna föräldrar som rövas bort av den andra mamman. Coraline är helt klart en väldigt modig flicka!

Jag har läst P. Craig Russells tecknade serieversion av Neil Gaimans Coraline. Jag skulle vilja läsa fler serier men jag är nöjd med att det åtminstone blir då och då. Coraline är en ungdomsroman, klassad 9-12.

Coraline som serie är lättläst och jag tycker om den precis som jag gjort med allt jag läst av Neil Gaiman. Det tecknade medför att det blir tydligt och det övernaturliga, onda och mystiska kanske något avdramatiserat.

Urban fantasy, dystopier, sci-fi, skräck etc...

Onekligen är de många och de olika subgenrena blandas befriande i en rad aktuella ungdomsböcker - eller snarare ungdomsserier. De har omskrivna surrat runt på bokbloggar de senaste åren och jag har läst en del av dem. Det handlar om böckerna som inte är Hungerspelen. Nu känner jag ett behov av att lista dem. Mest för att få koll på vilka jag kan ta tag i, om jag får lust, någon gång då de är tillgängliga på mitt bibliotek.

Boklördag i DN var just i går inne på samma tankar med sina tips - men med fokus på skräck.

Tyvärrr går de (ännu) ej översatta serierna bort på min lista, detta då jag satsar på bibliotekslån och där finns det främst titlar i subgenrena på svenska.

Jag vet jag läst om fler som skulle kunna kvala in på nedanstående lista, men jag minns dem inte just idag.

Cassandra Clare -  The Mortal instruments - Stad av skuggor, Stad av aska, Stad av glas...
Veronica Roth - Divergent - Divergent, Insurgent, Allegiant, Four...
Jessica Spotswood - Systrarna Cahill - Farlig förmåga, Stjärnmärkt...
Marie Lu - Legend - Legend, Prodigy, Champion...
Laini Taylor -Mörk ängel...
Holly Black - Berörarna - Den vita katten, Den röda handsken, Det svarta hjärtat...
Kami Garcia och Margaret Stohl - Beautiful Creatures - Mörka drömmar livsfarlig kärlek, Svåra val magiska hemligheter, Det högsta priset det största offret
Lauren Oliver - Delirium, Pandemonium, Rekviem
Michael Grant - Gone - Övegivna, Hunger, Lögner, Smitta... 
Sofia Nordin - En sekund i taget, Spring så fort du kan

Bild lånad från Aftonbladet; Rio 2096 A Story of Love and Fury -
en tecknad dystopi jag är mycket nyfiken på...

Främlingen i huset av Sarah Waters

Främlingen i huset av Sarah Waters är en märklig spökhistoria som utspelar sig på ett gammalt gods "Hundreds Hall" i efterkrigstidens England.

Trots att boken mest lockar mig för miljöerna, inte för spökerierna, så fascineras jag ändå av denna roman. Spökerierna kryper på en lite lagom sådär.

Dr Faraday är en landsortsläkare vars mor en gång arbetat som tjänsteflicka på godset. Dr Faraday blir familjens läkare och vän. Och familjen består av modern Mrs Ayres, sonen Roderick och dottern Caroline.

Greppet att följa en betraktare, Dr Faraday, istället för familjen Ayres, tilltalar mig samtidigt som det distanserar mig känslomässigt från berättelsen. Lite kluvet. Dr Faradays roll är dock större än en betraktare, likväl är han en främling i huset.

Jag har läst flera böcker av Sarah Waters tidigare och hon är inte en av mina favoriter. Men av de jag läst så tycker jag Främlingen i huset den bästa.

Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager

Det är inte ofta som jag upplever att en bok börjar ta fart först i andra halvlek. Oftast missar jag sådana böcker för att jag slutar läsa efter omkring hundra sidor, i övertygelsen om att hoppet är ute. Men nu var detta ett recensionsex och då ger man inte tappt så lätt.

Den inledande delen av Jag såg henne idag i receptionen, om om huvudpersonen Cornelia Karlssons liv från elva års ålder fram till tjugo nånting, var minst sagt motig att ta sig igenom. Jag stör mig på det staccatoartade språket med ständigt avhuggna korta meningar (James Ellroy lär vara en av författarens husgudar). Och på all denna plats-, namn- och företeelsedroppning från 90-talet, som väl är tänkt att ge igenkänning, men jag tycker mest det står i vägen för berättelsen. Efter ett tag börjar jag också undra varför det här kallas för en skräckroman, för det känns inte det minsta läskigt eller spännande, utan bara trasigt, tråkigt och sorgligt.

Men så småningom knyts nya trådar till nutidsberättelsen om Cornelia Karlsson, detta oälskade kändisbarn som börjar missbruka allt möjligt i tidig ålder. Det är spretigt men blir ändå alltmer intressant, och jag vänjer mig långsamt vid stilen. Nu blottas också en del skräck- och äventyrsingredienser. Cornelia visar sig vara en tuff hjältinna vars mission här i världen är att bekämpa Den Viskande Mannen, en ondskefull gestalt som vill göra henne till sin mörka drottning. Kampen för hon med hjälp av list, våld, svartkonst och mystiska skrifter som färdats genom århundradena från 1600-talets svenska krigsbyte från Prag. 

En del av boken utspelar sig i historisk tid, här möter vi bland annat en hädisk drottning Kristina och känner krigets dofter ligga tunga över Skåne. Den historiska fiktionen känns helt okej. Den här delen och dess koppling till nutiden - förkroppsligad i gestalten Fredman, bibliotekarien som lyckats lura döden! - är nog det som räddar min läsupplevelse. För rättvisans skull ska sägas att jag inte är någon inbiten skräckläsare. Har till exempel inte läst Lovecraft, vilket gör att alla referenser till hans böcker som lär finnas med förstås går mig förbi.

Anders Fager har skrivit två andra böcker, Svenska kulter och Samlade svenska kulter. Också de i skräckgenren, som ju fått ett rejält uppsving i Sverige på senare år, med författare som John Ajvide Lindqvist och Amanda Hellberg.

The Abominable, The Terror och Dan Simmons

Hittar ett intressant inlägg på Ett hem utan böcker som handlar om en kommande bok The Abominable av en författare vid namn Dan Simmons. Jag har aldrig hört talas om Dan Simmons men jag inser att han är stor inom skräck-, sci-fi- och fantasyrelaterat. The Abominable blir jag otroligt nyfiken på. Skräck är inte min genre men historiska romaner är det och klätterrelaterade romaner måste jag bara läsa. I The Abominable tycks det även som en sorts Yeti kommer att figurera... Och där kommer väl skräck- och fantasybiten in.

Denna bok relaterar till britternas ödesdigra och mytomspunna expedition 1924, då George Mallory och Andrew Irvine försvann mycket högt upp på Everest. Så högt upp att det fortfarande diskuteras om de kanske t o m nådde toppen innan de förolyckades. George Mallory är dessutom klättraren som gav det legendariska svaret på frågan varför han vill klättra upp på Mount Everest "Because it's there".

Mitt problem är dock hur jag ska komma ihåg boken när den väl kommer ut någon gång nästa år. Kanske ska jag läsa Dan Simmons tegelsten The Terror under tiden. Också den en historisk skräckrelaterad roman som verkar väldigt intressant. Den, på sin jakt efter Nordvästpassagen, i Arktis försvunna Franklinexpeditionen 1845-1848.  Läs mer på Ett hem utan böcker om The Terror här.

Nattens väktare av Sergej Lukjanenko

Samtidigt som jag läste denna bok gjorde min medbloggare ett inlägg vid namn Fantastik och Dystopier. Så ytterst vältajmat att man skulle kunna tro att vi synkat våra inlägg och vårt läsande...

I vilket fall lärde jag mig i inlägget att boken jag läste är en bok i genren Fantastik. Ett begrepp jag inte visste existerade...Fantastik är tydligen - om jag fattat det hela rätt- samlingsbenämningen på böcker i fantasy, science fiction och skräckgenrena samt de som glider däremellan. Själv grubblade jag, medan jag läste Nattens Väktare, över varför boken var placerad bland vanlig skönlitteratur på biblioteket och inte fantasy eller science fiction. Förklaringen är förmodligen att Nattens väktare är en typisk glida-emellan-genrer-bok. Kanske också att den inte ustpelar sig i en fantasivärld utan i dagens Moskva. Men ändå. Är Nattens Väktare något är det väl ändå mest fantasy, med alla vampyrer som som styker runt Moskvas gator om nätterna? Eller hur tänker bibliotekarier...?

Nattens väktare utspelar sig i ett samtida Moskva och ganska ofta nere i tunnelbanan. Huvudpersonen Anton tillhör De Andra. De Andra lever bland människorna. Nattens Väktare, De Ljusa skyddar människorna, styrs av altruism och kämpar för Det Goda. Dagens Väktare, De Mörka tillhör också De Andra men de styrs av egoism och Det Onda. Mellan Nattens Väktare och Dagens Väktare rådet Avtalet. Hela tiden måste balans upprättahållas mellan Det Ljusa och Det Mörka. En regelrätt öppen kamp skulle förinta världen och mänskligheten. Det är inget som varken De Ljusa eller De Mörka vill. Men balansen är skör och De Andra tycks hela tiden vara inblandade i långa strategiska maktkamper och tjuvknep. Uppblandat med skildringarna av kampen mellan Det Goda och Det Onda skildras lite av det liv De Andra lever i dagens Ryssland.

Jag har av en vän, med koll på fantasy, förstått att grundläggande för en bra fantasybok, är att reglerna och ramverket som fantasyförfattaren bygger sin värld kring, måste stämma och vara konsekventa. I Nattens väktare tog det väldigt lång tid för mig att få grepp om vad som gällde. Förmodligen för att det här verkligen finns mycket nya regler, som jag inte känner igen från andra böcker i genren -åtminstone inte i den begränsade mängd fantasy jag läst. Dessutom pytsas kunskapen om reglerna ut pö om pö i boken, precis som för någon ny, som ska initieras bland De Andra.

Boken är del ett i en trilogi. Jag tyckte det var frän och fascinerande läsning. Men jag kastar mig inte över tvåan direkt. Det finns alltför mycket annat där ute som jag vill läsa. Samma bok, samma idé men i tex Los Angeles eller London, hade jag nog inte ens övervägt att läsa...

Boken filmatiserades 2006 och nominerades till en Oscar för bästa utländska film. "Rysslands största filmsucce någonsin". Även böckerna har, vad jag förstått, blivit dundersucceer i Ryssland. Klart intressant.