Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

När jag läste Kafka på stranden i somras frågade jag mig om alla Murakami var så här bra? Jag konstaterar att efter att ha läst Fågeln som vrider upp världen att Kafka alltid kommer att vara min första Murakami kärlek och därmed ha en egen liten plats i mitt läsarhjärta. Men jag konstaterar också att så här långt, är alla två jag läst just så där bra.

Jag är djupt imponerad av Murakamis enkla språk och av de rum, de små och stora världar, i dröm och verklighet, som han skapar. Jag häpnar över hur Murakami i Fågeln om och om igen överraskar mig. Läsningen blir ett helt och hållet oförutsägbar. Jag är så glad att jag börjat läsa Murakami.

Jag tycker mycket om Fågeln. Men Fågeln tog tid att läsa. Främst berodde det på att när jag plockade upp boken ville jag veta att nu har jag tid att läsa en lite längre stund. De där korta stunderna jag ofta stjäl då och då för min läsning dög inte åt Fågeln.  

Nästa Murakami blir nog Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det blir bra med en annan sorts Murakamibok.