Om

lördag 13 oktober 2012

The Orchard av Theresa Weir

Theresa Weir är en författare som tidigare bara skrivit fiktion. En del utgivet under pseudonymen Anne Fraiser. Det har varit framförallt thriller och spänning, men i denna memoar ger hon sig i kast med sin egen uppväxt och tidiga äktenskap.

Theresa jobbar på en smått bisarr bar längs en higway i Illinois, inte långt från Missisippifloden, mitt i ett jordbruksdistrikt. In kommer en av de yngre lantbrukarna för ett par öl. Det är Adrian Curtis som kommer från en gård som alltför ofta drabbats av bråd död. Alla påstår att den bär på en förbannelse. Men Theresa pratar med honom på samma sätt som de andra gästerna. Adrian kommer tillbaka efter stängningsdags och kommer med det suspekta förslaget att de ska ut och rida i månskenet. Theresa ser inget att förlora och hoppar in i picupen. Men får sedan panik eftersom obehagliga minnen av nattliga turer i okända mäns bilar bubblar upp. Adrian har dock inga dolda avsikter utan bjuder verkligen på en ridtur i månskenet.

Theresa är drygt tjugo år, har inget riktigt hem och har tillbringat barndom och ungdom kringflackande mellan olika orter i USA, bortvald av sin pappa och så småningom även bortstött av sin mamma. Den enda fasta punkterna i tillvaron är farmor och den farbror som äger baren hon jobbar på. Adrian däremot är femte generationen på en äppelgården med ett obligatoriskt ansvar som äldste son att förvalta gården. Lika djupt rotad som äppelträden. Hårt hållen av sin krävande mor som gör allt för att upprätthålla en fasad av en lyckad gård och familj. När Theresa inte står ut på baren längre så erbjuder Adrian äktenskap, bara några månader efter den första månritten. Både Theresas närmaste och Adrians familj avråder de unga från äktenskapet och grannarna tror att Theresa kommer att dra efter några dagar. Men trots att de inte känner varandra och trots allt det utsätts för så håller de fast vid varandra.

Livet på äppelgården är tufft, det jobbas dygnet runt med att producera statens finaste, mest välsmakande äpplen. Det sprutas ideligen olika kemikalier och mycket av miljöbeskrivningarna inkluderar denna ständigt närvarande doft av kemikalier som ligger som ett skikt över allt. Det är mitten av 1970-talet och tilltron till kemikalierna är stor, även om ett visst medvetande börjar vakna till liv. Boken "Tyst vår" ger eko, även om många av jordbrukarna anser sig tvugna att fortsätta spruta för att kunna producera och få inkomster. Både Adrian och Theresa känner att det är fel, men de kan inte stå upp mot den äldre generationen på gården. Men de får betala ett högt pris....

Det är en intressant historia ur många perspektiv; kollisionen mellan den rotlösa och den fastvuxne, uppväxtens konsekvenser, traditionernas och jordbrukets krav samt miljöförstöringen och den uppvaknande medvetenheten. Trots detta så fångas jag tyvärr inte in helt i historien. Jag vet inte om det beror på författarens ovana att blotta sitt eget liv som gör att det inte blir riktigt engagerande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar