Extra bekvämt på Safariklubben av Alexander McCall Smith

Så trevligt att träffa Mma Ramotswe, Mma Makutsi och Mr J.L.B. Matekoni igen. Det var många år sen sist. Men senast på biblioteket fick jag syn på en bok jag inte läst förrut.

Extra bekvämt på Safariklubben bjuder inte på några överraskningar. Det puttrar på i samma trivsamma anda som i övriga böcker. Boken går fort att läsa. Inne i boken går det däremot lika underbart långsamt som vanligt.

Det har kommit ut fler böcker sen den Extra Bekvämt på Safariklubben. Jag måste komma ihåg att kolla på den hyllan då och då. Mmma Makutsis bröllop närmar ju sig...  Och det är onekligen behagligt att varva annan läsning med ett besök i Botswana då och då.

Stadsbesök: Bombay

Dags för ett stadsbesök tillsammans med Enligt O igen. Bombay måste jag naturligtvis göra ett litterärt besök till. Jag gillar verkligen läsa böcker som utspelar sig i det moderna Indien. I denna litterära resa håller jag mig dock till Bombay...

Jag börjar min resa med att nämna några böcker jag har i min ägo av den indiska författarinnan och journalisten Shoba Dé; bl.a Starry Nights, Sultry Days och Snapshots. Shoba Dé skrev storsäljande indiska chic lit böcker under 90-talet. Mig gav Shoba Dé min första inblick i det indiska medelklass- och överklasslivet i romanform. Böckerna var väldigt lättlästa och de utspelar sig alla i Bombay, flera av dem i Bollywood. Litterärt är de inga storheter men de stod verkligen för något nytt när de kom.

På en annan nivå befinner sig Rohinton Mistrys böcker. Jag har läst En ömtålig balans och En familjeangelägenhet av Rohinton Mistry. Båda utspelar sig i Bombay. Jag rekommenderar dem verkligen.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tänka på Salman Rushdies klassiker Midnattsbarnen när jag tänker på Bombay. Det är trots allt där han föds Saleem Sinai, midnatten när Indien fick sin självständighet. Boken kom ut 1980 och 2012 kom storfilmen av Deepa Mehta med Salman Rushdie som manusförfattare.

Själv läste jag Midnattsbarnen, lite olyckligt på engelska, i mitten av 90-talet. Det tog nämligen VÄLDIGT lång tid. Och mitt slitna, förmodligen piratkopierade pocketexemplar, köpt på en trottoar någonstans, har för alltid en särskild plats i bokhyllan.

Och vad det gäller Mumbai eller Bombay. För mig är Bombay Bombay. Jag ser ingen anledning att säga Mumbai. Båda namnen används parallellt iIndien. Och jag känner dessutom att för mig är det rätt att använda det multikulturella Bombay före det hindunationalistiska Mumbai. Läs mer bl. a i ett inlägg av Per J Andersson på Indien Online här.

Rosas buss av Fabrizio Silei och Maurizio A.C. Quarello

Rosas buss handlar om en äldre man som tar med sitt barnbarn till ett museum för att titta på en buss. Barnbarnet förstår förstås inte varför denna gamla buss skulle vara något att resa långt för att se. Men när morfar börjar berätta historien om bussen så förstår barnet varför den är så viktig. Det var nämligen så att den äldre mannen en gång i sin ungdom klev på bussen efter jobbet. På bussen blev det trångt och alla fick inte plats att sitta. Men enligt Alabamas lagar skulle de svarta lämna plats åt de vita så att de fick sitta. Mannen lämnade sin plats. Men inte den svarta kvinnan brevid. Hon sa NEJ. Mannen bad henne tyst att lämna platsen, för sin egen skull. Kvinnan sade NEJ. Bussen stannades och busschauffören hotade och skrek. Kvinnan sa NEJ. Polis tillkallades och kvinnan bars av bussen. Kvinnan var Rosa Parker.

Det blev startskottet för en viktig del i medborgarrättsrörelsen i södra USA, där en av dem som hjälpte Rosa efter arresteringen var Martin Luther King. Rosa protesterade på ett lågmält och värdigt sätt mot apartheidlagstiftningen som rådde i södra USA i början av 50-talet. Morfar ber sitt barnbarn om ursäkt för att det inte var han som vägrade lämna sin plats. För att inte han var lika modig att protestera mot orättvisorna. För att han inte tog chansen att protestera när de bar av Rosa från bussen.

Boken behandlar ett mycket viktigt ämne och en viktig del av historien. Den utspelar sig i USA idag, med en tillbaka blick mot 50-talet. Men det hade lika gärna kunnat vara Sydafrika på 80-talet. Eller något av de länder som lever under olika former segregation idag. Rosa Parker skulle ha fyllt 100 år i februari 2013, så boken är en hyllning till henne och hennes kamp för rättvisa.

Just hemkommen från USA så erbjöds jag läsa och recensera denna bok om en mycket viktig händelse i USAs historia. Sonen som gått i tredje klass i södra USA har under hösten läst mycket om slaveriet, avskaffandet av slaveriet och medborgarrättsrörelsen. Vi har även besökt Martin Luther King museet i Atlanta, där även Rosa Parkers historia beskrivs. Så det var naturligt att tacka ja till erbjudandet som en fortsättning på detta.

Boken är lättläst med kraftfulla illustrationer, men boken väcker frågor och tankar hos läsaren, så det kan vara bra att läsa den tillsammans med barnen. Den är utgiven av Alvina förlag och det finns även arbetshandledning för den som vill jobba med den i en barngrupp.

Norrtullsligan av Elin Wägner

Det blev en klassiker denna gång i bokklubben. En tunn och ganska lättsam sådan, men likväl en klassiker. Elin Wägners Norrtullsligan från 1908.

Det roar mig att tänka att Norrtullsligan är en slags chic lit i sekelskiftets Stockholm. Men tiden den skrevs var en annan. Att vara en medveten självförsörjande kvinna i Sverige, åren innan alla hade rösträtt, var naturligtvis något helt annat än att vara kvinna i 30-årsåldern, i storstadsmiljö idag. En skandalbok på sin tid. Tänk. Värd att läsas bara för den skull.

Boken är lättsam, kvick och rolig. De fyra kontorsarbetande kvinnorna delar lägenhet, hemligheter, mödor och glädjeämnen. Det är fattiga och trötta men lever sitt liv stolt och med mycket humor. Särskilt mycket tycker jag om julaftonsskildringen.

Kolla in Elin Wägner sällskapets fina hemsida här. Där går bland annat att finna en artikel om just Norrtullsligans likheter med dagens chic lit litteratur...

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid är en vemodig och ömsint skildring av det förflutna lika mycket som det nutida på släktgården Storgårda i Jämtland.

Hanna flyr Stockholm och en kärleksrelation som tär på henne. En gift kollega. Hon flyr hem till barndomens Jämtland. Till Storgårda. Gården där hon knappt varit, men som nu står tom. Hon behöver ta tag i sitt liv, men också bara komma bort. Stillsamt liv på besparingar. Försöka måla igen. Sakta närmar hon sig sin släkt och människorna kring Storgårda. Och det outsagda som hänt på gården

Pappa Bosse som bor i villan nere på byn. Farmor Sigrid som hon knappt träffat, som nu finns på vårdhemmet Solbacken. Farbrodern Åke som hängde sig i köket. Och Kalle på byn med sitt goda humör som blir närmsta granne där han nu bor på nyundantaget. I samtal med de levande och i kortare tillbakablickar förstår vi alltmer av det som varit. Sigrid, Åke, Bosse, Kalle. ”Hur långt räcker kärleken, Sigrid?”

Då tänker jag på Sigrid är en bok som berör. Det bruna höstlandskapet när Hanna åkt norrut. Det nedgågna Storgårda, en gång störst på bygden. Sakta blir Hanna starkare, sakta närmar hon sig det outsagda i det förflutna. Kaffe på verandagruppen på gårdsplanen i den livgivande vårsolen.

Det är mest vemod i boken. Men det är finstämt. Och det är ett vackert språk. Det är en bok jag tycker om. Som får mig att tänka på alla de många slitsamma liv som levts på gårdar och småbruk runt om i vårt land. Gårdar som kämpade och försökte trots att de redan var dömda. Som får mig att tänka på den landssorg, som på något sätt fortfarande råder, en knapp generation tillbaka. Det är inte det boken handlar om, men jordbrukens icke längre vara, bildar ramen kring handlingen i Då tänker jag på Sigrid.

Boken är ett recensions ex från Wahlström &Widstrand.

Mer om Elin Olofsson går att läsa på hennes hemsida här.

Välkommen ut på andra sidan av Annamaria Jansson

Välkommen ut på andra sidan av Annamaria Jansson är en roman som rör sig i feelgood- och chiclitmiljöer. Med jag kan inte kalla den en typisk feelgood, för precis som bokens titel säger oss så handlar det om att komma ut på andra sidan och då har man varit nere och vänt någonstans. Och därnere är det inte feelgood precis. Här på bloggen får Välkommen ut på andra sidan ändå etiketten Feelgood. Det är liksom en sådan sorts bok.

Boken skildrar tre tjejer i 30-årsåldern. Malin, singel i Göteborgs restaurangbranch festar mer än halva natten, de flesta nätter. Lovisa, journalist i Stockholm, lever i det perfekta förhållandet med den perfekta pojkvännen. Sandra som lite av en slump hamnat i Stockholms reklambranch är allmänt uttråkad i sin relation och i livet, fastnar i soffan, tröstäter och tränar inte.

Alla tre tjejerna känns rätt osjälvständiga och beroende av pojkvänner och manlig uppmärksamhet. Åtminstone fram till de är därnere och vänder. Längs vägen till andra sidan händer något och de utvecklas alla tre. Blir starkare och självständigare.

Vi följer de tre tjejerna parallellt och någonstans i mitten av boken börjar berättelserna flätas samman. Lite lagom. Det gillar jag.

Annamaria Janssons debutroman är en läsvärd bok för den som gillar feelgood och chiclit men som är beredd att ta att allt inte är rosenrött. Som är beredd att följa med ner och ut på andra sidan.

Boken är ett recensions ex från Norstedts. Ett plus till det snygga omslaget!

Midvintermörker av Lars Wilderäng

Det var onekligen en annorlunda känsla, den där att gå runt och känna att "nej nu måste jag läsa vidare i min bok, det är ju krig i Sverige" För det är det det är i Lars Wilderängs bok Midvintermörker.

En annandagsmorgon vaknar Sverige strömlöst,utan media, Stockholm under bombardemang, flottan i Karlskrona utslagen, oljelagren brinnande utom kontroll i Göteborgs hamn, markstrider på Gotland etc etc. Sverige har utan förvarning blivit attackerat av en fientlig makt. Ryssland. Sveriges vice statsminister är en av få ministrar som överlever de riktade attentaten mot regeringsmedlemmar. Hon stod med geväret i handen på väg ut på harjakt på gården i Dalarna.

Det är en fascinerande bok. Så fort jag hörde talas om den insåg jag att jag måste läsa den. Och det för idén skull. Idén kring Sverige i krig i nutid. Lars Wilderäng är ingen författare á la Ken Follet eller Jan Guillou som skulle kunnat mejslat ut en riktigt storsäljande roman ur denna idé. Genom tex: Mindre rabblande av miltärtekniska detaljer. Mindre Alpha, Charlie, Romeo. Mer personliga draman och relationer. Lite vanliga civila människor som kokar kaffe över öppen eld. En handling att följa istället för ögonblickbilder. Men som inlägg i debatten om nedrustningen av Sveriges försvar fungerar boken. Och det är definitivt på Wilderängs agenda. Och vad gäller idén bakom boken. Jag är såld på idén att skriva en bok om den skrämmande tanken. Hur skulle det kunna utvecklas utifall att? Det är dock de stora skeendena och scenarierna som framförallt intresserar mig, inte det som boken bjuder mest på, i form av upprepade - för mig - invecklade dialoger militärer emellan i den Gotländska leran.

Jag betvivlar inte att Sverige är chanslöst mot en främmande makt om den främmande makten är av en sådan storlek som Ryssland är och har de avsikter Ryssland har i romanen. Att det skulle hända är en helt annan sak. Men det är oerhört fascinerande att läsa om det. Och endast Norge har Sverige som stöd. Norge deklarerar att alla aggressioner mot Norsk humanitärhjälp till Sverige är aggressioner mot NATO-landet Norge. Resten av NATO och EU velar och diskuterar....

När jag läser Midvintermörker går mina tankar till en annan bok Hans Alfredssons Attentatet i Pålsjö skog. Där leker Hans Alfredsson med tanken på hur ett attentat mot ett tyskt transittåg i Pålsjö skog i Helsingborg drar in Sverige i andra världskriget. Det var några år sedan jag läste den boken, men jag minns att Tyskland aldrig lyckades ockupera hela Sverige. Norrlandsskogarna var för stora.

En uppföljare till Midvintermörker är på gång Midsommargryning. Läs sannolikt mer framöver på Lars Wilderängs blogg Cornucopia, där han tycker mycket om mycket!

Sydamerikautmaning 2013

Bibliophilia har en läsutmaning 2013 med litteratur från Sydamerika. Det gillar jag. Jag vill verkligen ha tips på mer bra latinamerikansk litteratur. Själv läste jag en del latinamerikanskt i fjol, med fokus på Colombia. Min egen latinamerikaläsning är inte avslutad. Den pågår, men på lågfart. Och jag har åtminstone något av Roberto Bolano, något av Vargas Llosa och Kärlek i kolerans tid av Garcia Marques kvar. (Men får jag nys om någon ny lockande samtida latinamerikansk roman så slinker den lätt före...) Under 2013 låter jag min latinamerikaläsning fortsätta och på lågfart följa parallellt med Bibliophilias utmaning.  Kanske kan det bli av i år att läsa Roberto Bolano och Vargas Llosa som även Bibliophilia tänkt läsa... Varför då inte 2666 och Det gröna huset.

Läst Latinamerikansk litteratur 2012 blev

Drottning av Amerika av Nuria Amat (Spanien-Colombia)
För många hjältar av Laura Restrepo (Colombia)
Columbines kyss av Adriana Lisboa (Brasilien)
Leoparden i solen av Laura Restrepo (Colombia)
En värld för Julius av Alfredo Bryce Echenique (Peru)
Torsdagsänkorna av Claudia Pineiro (Argentina)

Min sammanfattning av latinamerikansk litteratur inför min Latinamerikaläsning återfinns här.

Samtida spansk litteratur i svensk översättning

En resa till Spanien planeras. Och inför, under och efter resor till andra länder tycker jag om att läsa litteratur från landet jag reser till. Allra helst läser jag aktuella romaner som utspelar sig i nutid. Historiska romaner kan vara okej ibland, liksom även klassiker. Men tex Falcones Katedralen vid havet i 1300-talets Barcelona (som jag mycket gärna vill läsa!) ger mig inte det jag vill ha av Spanien idag.

Jag helst vill läsa böckerna i svensk översättning vilket innebär att urvalet minskar betydligt. Engelsk översättning får duga ibland, men det är som om jag är rädd att något går förlorat om jag läser en bok som gör en omväg via engelskan. Så helst i svensk översättning. (Min egen spanska begränsar sig vad gäller litteratur till barnböcker i åldern 0-3 år ...)

Men att det skulle vara så dåligt ställt med spanska samtida romaner i svensk översättning överraskar mig faktiskt. Och förvånande stor andel av de jag hittar har någon slags koppling till spanska inbördeskriget!

Från Astor förlag får jag förklaringen att produktionskostnaden är så mycket högre för böcker i översättning. Och när man väl översätter en bok så anses de historiska romanerna och -antar jag - även de anglosaxiska böckerna som säkrare kort. Astor förlag ger ut samtida icke-anglosaxisk litteratur på svenska, däribland spansk litteratur, bla Augusti, Oktober av Andrea Barba som jag verkligen är nyfiken på.

Men jag trodde Spanien var intressantare än så här på den svenska markanden, populärt resmål som det är för svenskar och med spanska som tredje språk i skolan allt populärare.

I mitt efterforskande på nätet och frågande av spanska vänner har jag iallafall kommit fram till att följande romaner skulle jag verkligen vilja läsa innan, under och efter jag reser till Spanien. Jag kommer troligtvis inte läsa dem alla. Men jag gillar att ha listor att utgå från. Sen får vi se vad det blir. Jag är givetvis tacksam om någon bloggläsare har tips utöver de böcker jag funnit.

Emilio Calderon- Kärlekens arkitekt
Lucia Etxebarria -Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel
Dulce Chacon - Himlar av lera
Andres Barba - Augusti, Oktober
Nuria Amat - Det mest privata

Julia Navarro - Det stumma brödraskapet

Domingo Villar - Nattens mörka toner: ett fall för komissarie Leo Caldas

 

Turkanarapporten av Christian Unge

I Turkanarapporten följer vi läkaren Martin på uppdrag med Läkare utan gränser i Kenya. Närmare bestämt i Lokichokio i norra Kenya. Lokichokio lärde jag mig i den senaste boken jag läste Emmas krig - en sann historia om kärlek, svek och död i Sudan var även den sista utposten till inbördeskrigets Sudan under 80- och 90-talet. Härifrån utgick FN-planen med sina matpaket och sina hjälparbetare.

I Lokiochokio möter Martin den vackra och fascinerande forskaren Nadine. Hon beger sig vidare norrut till Turkana för sina studier. Lika hastigt som de möts är Nadine försvunnen. Tillfångatagen, fängslad och förd till Nairobi. För vad vet ingen i Martins och Nadines värld. Men Nadine har kommit något på spåret i sin forskning. Något hon inte själv kan dra slutsatserna av men som någon annan vill sopa igen alla spår efter.

Turkanarapporten är spännande. De korta kapitlen driver handlingen framåt hela tiden. Det fungerar bra.

Jag tycker Turkanarapporten är riktigt bra så länge Martin och Nadine befinner sig i Kenya. När handlingen förflyttas till Frankrike tycker jag boken tappar lite fart och förlorar det som gör den annorlunda och unik. Jag hade så gärna stannat kvar i Nairobi och Kibera...

Om man bara hinner eller vill läsa en av tre svenska spänningsromaner som utspelar sig i Afrika söder om Sahara så är det helt klart den här jag skulle rekommendera... De andra två jag då har i åtanke är Magnus Zaars Den nakne ambassadören och Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet.

Christian Unge skänker oavkortat allt överskott från försäljningen av boken till Läkare utan gränser. Läs mer här. Där går även att läsa att det kommer en uppföljare som utspelar sig i Kongo... Intressant! Jag kommer absolut att vilja läsa fortsättningen! Och hoppas då på mer Afrika och mer Läkare utan Gränser!

En hög med böcker för 6-9 år

Dagens besök på biblioteket underlättades oerhört av min medbloggares förnämliga lista "Lassemaja och vidare" på böcker för barn i åldern 6-9 år. Med lite uppsnappade tips från andra håll samt några bibliotikariers väl skyltade böcker så resulterade dagens besök i nedanstående skörd. Flera av böckerna är nya serier för oss. Väldigt spännande om någon av de serierna blir nya favoriter.

Till 8-åringen:
Jim och Silvergrottan av Åsa Storck (illustrerad av favoriten Jens Ahlbom)
Amirs alfabet av Morten Durr
Förbjudna sopor av Anna Jansson EMIL WERN DETEKTIV (Emil Wern = son till Anna Janssons polis Maria Wern)
Torgor - Minotauren av Adam Blake MÖRKRETS RIKE
Trolldom i gamla stan av Martin Olzak & Anna Sandler JAKTEN PÅ JACK
Skogsflickan av Niklas Krog LEGENDEN OM TANN (Introbok: Tanarog Yxkämpen)
Flinga snöälvan av Daisy Meadows VÄDERÄLVORNA (Denna bok lockade främst -inte helt otippat - 6-åringen som skulle försöka läsa boken)

Till 6-åringen:
Dinoleken av Helena Bross och Kadri Ilves AXEL och OMAR  (Kort text i VERSALER)
Lilla Lollo av Margareta Nordqvist DJURKOMPISAR (Också helt i VERSALER)

Klassikerutmaning igen

I Gedingates efterdyningar drar Lyrans noblesser igång en klassikerutmaning igen. Jag hakade på förra sommaren, då ambitionen var att läsa Islands klocka av Haldór Laxness.

Och tänka sig just nu har jag ambitionen att läsa andra delen i trilogin Islands klocka, nämligen Den ljusa mön. Så naturligtvis är jag med i vårvinterns klassikerutmaning. Ska vara utläst till sista april... Det borde väl gå.

Emmas krig - En sann historia om kärlek, svek och död i Sudan av Deborah Scroggins

En vän rekommenderade den här boken till mig i samband med att vi båda var lite tveksamma till Gunnar Ardelius Friheten förde oss hit. Emmas krig är ingen roman dock. Det är en välskriven biografi. Och som sådan kommer den naturligtvis närmare verkligheten och känslan av äkthet. Men det är en biografi nog så dramatisk och spännande, om kärlek, svek och död.

Emma McCune kom till Sudan i slutet av 80-talet som hjälparbetare och senare gifte hon sig med en av Södra Sudans krigsherrar Riek Macher. Emma var charmig, vacker, okonventionell och kontroversiell. Efter giftermålet med Riek avskedades Emma som hjälparbetare. Hon var inte längre neutral. Istället gick hon in för sin mans kamp och krig helhjärtat och tycktes ha allt svårare att se skeendena objektivt. Emma McCune omkom 1993, gravid, i en trafikolycka i Nairobi endast 29 år gammal. Idag är Riek Macher det självständiga Södra Sudans vice president. Södra Sudan blev efter en folkomröstning självständigt 2011. Boken kom ut 2005.

Journalisten Deborah Scroggins ger läsaren Emmas och Rieks historia men bakgrunden till Sudans och Södra Sudans krigs- och svältdrabbade historia är den stora behållningen för mig. Även hela apparaten - organisationen och politiken - kring den humanitära katastrofhjälpen är intressant att få skildrat från insidan. 

Jag fascineras när jag läser Emmas krig av hur många beröringspunkter boken har med andra personer, böcker, händelser jag känner till från andra sammanhang. Bob Geldofs Live Aid. Emmas vänner i Nairobi och Francesca Marcianos bok om livet i det vita Nairobi The rules of the Game. Lundin Oil som berömmer sig själva med sin villighet att göra affärer med tvivelaktiga regeringar. Tarquin Hall journalisten som skrivit Fallet med den försvunna tjänsteflickan verkade då i södra Sudan där han intervjuade Emma och han är en av källorna i boken. Och på 70-talet skickades en annan av södra Sudans krigsherrar på officersutbildning i Fort Benning, Georgia, USA. Om livet som medföljande till en svensk officer på utbildning i Fort Benning, 40 år senare, har under hösten gått att läsa på Broströms i Amerikatt. Skriven av Böcker emellans gästbloggare Susanna...

Emmas krig är en mycket läsvärd och fortfarande aktuell biografi. Och även om Emma hade, som Deborah Scroggins skriver, ideal så var det romantiken som förde henne till Afrika.

Afrikas Horn

Utan att jag planerat det har jag denna midvinter fått ett visst fokus på Afrikas Horn i min läsning. Jag håller just på att avsluta Deborah Scroggins biografi ”Emmas krig - en sann historia om kärlek, svek och död i Sudan” och i läshögen ligger Christian Unges Turkanarapporten.

Emma McCune var den engelska hjälparbetaren som gifte sig med en av Södra Sudans krigsherrar Riek Macher - nu det självständiga Södra Sudans vice president. Emma McCune omkom, gravid, i en trafikolycka i Nairobi endast 29 år gammal. Emmas liv är intressant att läsa om, liksom hela organisationen och politiken kring de humanitära insatserna, men framförallt ger boken mig en välbehövlig introduktion till Sudan, Södra Sudan och det konflikt- och svältdrabbade Afrikas Horn. Ett inlägg om boken kommer inom kort.

Christian Unge är läkaren som skrivit en spänningsroman som bl.a utspelar sig i norra Kenya. Författaren skänker oavkortat allt överskott från försäljningen av boken till Läkare utan gränser. Läs mer här.

Under julledigheten läste jag även Dandy. Förvisso lite malplacerat att nämna den boken i det här sammanhaget, men Jan Guillos huvudpersoner tillbringar tid i brittiska Östafrika, Kenya, under kolonialismens och första världskrigets dagar. Så mina tankar var åtminstone i den delen av världen för en stund under läsningen.

Tidigare lästa romaner jag rekommenderar som utspelar sig i Etiopen är Maaza Mengistes Under lejonets blick och Abraham Vergheses Skära för sten.

Jag inser att min pågående läsning även oplanerat blivit en slags introduktion till Johan&Martins kommande bok om sin fångenskap i Etiopien. Boken planeras ges ut till sommaren av Filter. En utgivning som knappast kommer gå Mediasverige förbi obemärkt. Jag hoppas få mer än bara om fångenskapen i den boken.

Noveller 2013

Anna på och dagarna går... har en strävan att läsa fler noveller i år än förra året. Det blir för mig en utmaning och ett läsprojekt för 2013. Jag tycker om läsutmaningar som breddar mitt läsande något och som för mig utanför komfortläsningen. Att läsa fler noveller än i fjol blir dock inte svårt. Det svåra är att överhuvudtaget göra det. Jag är dålig på noveller. Trots att en fulländad novell kan vara en svårslagen läsupplevelse så blir det sällan av.

Fyra novellsamlingar har jag liggande hemma som jag länge velat läsa;
Alice Munro - Kärlek, vänskap, hat
Annie Proulx - Vilda vägar
Nam Le -Båten 

och så den indiska samlingen(Tranan):
Kärlek, uppror och kardemummakärnor

Få se om jag lyckas läsa dem alla och om jag dessutom under resans gång lyckas nosa upp någon mer läsvärd novellsamling, kanske hittar jag något inspirerande bland andra bokbloggar som också strävar efter fler noveller i år.

 - en novellvåg i bokbloggarhavet -

Dandy av Jan Guillou

Jag kunde som väntat inte hålla mig från Dandy. Men som väntat var den lättläst, och gick fort, så ingen större skada skedd.

Dandy handlar om brodern Sverre som följer med sin rike adlige fästman Albie till England efter studierna till järnvägsingenjör i Dresden. I Brobyggarna  följer vi parallellt de båda äldre bröderna Lauritz och Oscar. Brobyggarna skrev jag om här.

I Dandy får läsaren liknande lättsmält underhållning som i Brobyggarna. Det är även samma distanserade skildring. Jag befinner mig konstant utanpå karaktärerna. I Brobyggarna konstaterade jag detta faktum. I Dandy funderar jag på varför jag befinner mig utanför. En förklaring tror jag är att Jan Guillous karaktärer är språkrör för vad Jan Guillou själv tycker och tänker. Och han tycker och tänker en hel del. Då och då kommer han på att han måste knyta an till sina romanfigurer och visa läsaren att det - i detta fall- är Sverre och Albie som tycker just på detta vis om politik, kultur, konst, kolonialism eller krig.

Jag får dock en känsla av att Jan Guillou har väldigt roligt när han skriver. Han kan orera vitt och brett om allt möjligt tillsammans med sina romanfigurer och placera dem i miljöer han själv tycker om. Jan Guillou tycker om att jaga och även i Dandy får vi åka till Östafrika på storviltsjakt. Jan Guillou gillar förmodligen också TV-serierna Downton Abbey och Brideshead revisited. Ty det är i dessa miljöer och under denna tid Dandy framförallt utspelar sig.

Det som gör att det ändå i efterhand  var värt att läsa Dandy, var en helt oväntad fråga när Sverre och Albie åker tåg i brittiska Östafrika. I förbigående frågar en lokal britt om de båda gentlemännen känner  till "The Man eaters of Tsavo?" Någon redogörelse av vad desa människoätare gjorde kommer inte, det bara antyds att det handlar om lejon. Frågan är egentligen en passning från Jan Guillou till de läsare som - liksom jag - tyckte att han lite väl lättvindigt, från en verklig händelse stal hela Oscars hjältemodiga hanterande av två människoätande lejon när han byggde järnväg i tyska Östafrika. Men Jan Guillou är naturligtvis finurlig nog att inte berätta allt detta för alla läsare. Han säger bara till oss, som tyckte att åtminstone en notis i slutet av boken hade varit lämplig, att " Ja jag vet och nu berättar jag det för er också att jag stal det där från en verklig händelse, en biografi, en Hollywoodfilm" Men det visste vi ju redan.

För övrigt har jag inte så mycket att säga om Dandy mer än att om man gillade Brobyggarna så är det väl bara att läsa vidare i den här boken. Eller så kan man som jag läsa Dandy ändå.

A Walk in the Woods, Rediscovering America in the Appalachian Trail av Bill Bryson

Författaren Bill Bryson flyttar tillbaka till USA efter 20 år i Storbritannien. Han bestämmer sig för att återupptäcka sitt land genom att vandra Appalachian Trail som sträcker sig från Georgia till Maine. Det är en 2100 miles (3380 km) lång vandringsled som till stor del går i obebyggda trakter. Men björnar lär det vara gott om, vilket skrämmer Bryson. För att känna sig lite säkrare så försöker han hitta någon vandringskompis. Till slut får han sällskap av en gammal skolkamrat, Stephen Katz, som han inte träffat särskilt mycket sedan ungdomen. Katz är inte direkt i bästa form för en lång vandring, han är en kraftigt överviktig före detta alkoholist. Men trots det, de slår följe längs leden när de påbörjar sin vandring.

Mellan anekdoterna från vandringen reflekterar Bryson över det amerikanska samhället och miljöfrågor. Han undervisar läsaren i Appalachernas bildande och Appalachian Trails historia. Läsaren får veta vilka arter som funnits där och försvunnit och vilka hot det finns mot bergen, skogen och leden idag. Bryson har en vass penna och sätter spetsen på ömma punkter i USAs historia och samhälle av idag. Han tecknar livliga bilder av människorna och landskapen han möter längs leden. Det är en klart läsvärd bok, man skrattar och börjar fundera på olika företeelser här i USA. Jag läser gärna mer av Bryson.

Jag återvänder till Sverige i morgon och avslutar min rapportering från USA med detta inlägg. Tack för mig!

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling

Trots att Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling augustnominerades i kategorin Skönlitteratur 2012 hade jag ändå märkligt nog fått för mig att det var en biografi om Pol Pot som ung jag skulle till att läsa. Så är inte fallet. Det är inte en biografi. Det är en roman. I tre akter. Under tre veckor. Och den unge Saloth Sar lever därtill ett trippelliv. Som demokratisk politisk sekreterare, som revolutionär medlem i Organisationen och som älskande prinsessan Somaly.

Sång till den storm som ska komma utspelar sig i Phnom Penh 1955, före, under och efter det första fria parlamentsvalet efter fransmännens reträtt från Indokina.

Jag tycker framförallt den första delen där vi följer Sar är helt fantastiskt bra.Självbehärskningen tongivande. Närvaron är mycket stark. Jag sugs in i skeendena på de mörka fuktiga lantliga gatorna och i de franska kvarteren i denna provinsiella sydostasiatiska huvudstad.

Jag blir besviken när vi lämnar Sar och istället följer prins Sihanouks favoritminister Sary i del två och därefter föremålet för Sars kärlek och Sarys passion Somaly i del tre. Peter Fröberg Idling byter medvetet perspektiv och stil på berättandet i de olika delarna och min närvaro minskar. Men även om jag tycker bäst om Sars del så bildar de tre delarna en balans och en helhet som tilltalar mig.

Överlag är detaljerna och miljö- och personbeskrivningarna väldigt bra. Jag är i Kambodja.

I Sars del; De nattliga regnen. Glöden från en cigarett på en mörk veranda. Ljummet te som dricks lyssnande efter misstänkta ljud. Hundars skall som sprider sig genom natten. Ständig vaksamhet. En revolutionär tidning som läses dold bakom en regimvänlig på ett gatucafe. Nudelsoppa under skenet av ett lysrör. Franska vanor som kaffe med färsk mjölk istället för kaffe med söt mjölk på burk. Rädsla, misstänksamhet och utstuderat hemlighetsmakeri. Redan då. Och då vet vi vad som kom 20 år senare när Sar var Pol Pot.

I Sarys del glider vi runt i maktens korridorer nära prins Sihanouk. I Somalys del glider vi runt längs boulevarderna och på soaréerna på jakt efter något. Ett liv. Helst franskt.

Och de där stipendierna till Frankrike. Det hände något där med dem alla tycks det som. Vietnameser, laoter, khmerer. Från enkla förhållanden eller oerhört priviligierade så kom de alla tillbaka, politiskt medvetna, till det Indokina som icke längre var.

Jag funderar lite när jag läser boken hur viktigt det är att känna till Kambodjas historia. Håller boken som roman, även om man inte är bekant med de politiska växlingarna och landets nutidshistoria. Jag har svårt att bedöma det. För mig går Kambodjas historia och det vi vet idag in i berättelsen och är en grundläggande förutsättning som jag inte kan bortse från. Och det är också det som gör att romanen lyser så starkt för mig.

Det är en riktigt bra roman och riktigt bra om Kambodja. Och jag är glad för en augustnominering där romanen utspelar sig i en helt annan tid, i en helt annan världsdel, med ett helt annat tema  än de vanligen nominerade och prisgivna.

Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende och Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh rekommendrar jag verkligen. Läs dem båda. De kompletterar varandra. Två romaner jag läste 2012 som också utspelar sig i Kambodja är Den försvunne av Kim Echlin och Kum av Henrik Tord.