Om

söndag 14 april 2013

Midsommargryning av Lars Wilderäng

Midsommargryning är Lars Wilderängs uppföljare till Midvintermörker som kom ut för några år sedan. Midvintermörker, som jag skrev om här, fascinerade mig verkligen. Och då särskilt idén med Sverige i krig med Ryssland i nutid.

Det gick som det gick i Midvintermörker. Sverige hade inte mycket att sätta emot och resultatet blev den oberoende republiken Gotland, en rysk lydstat. Dessutom hittade ryssarna olja i Östersjön utanför.

Midsommargryning utspelar sig 10 år senare. Vår huvudperson i slaget om Gotland har blivit ÖB och Socialdemokraterna har efter 10 års politiskt kaos återfått makten. Återuppbyggnaden av Stockholms landmärken är på väg att slutföras. Ett erkännande av den oberoende republiken Gotland skulle medföra att de ryska sanktionerna skulle hävas. Sverige skulle då åter få bättre tillgång till fossila bränslen. I Sverige 2023 är det elbilar och elmoppar som gäller.

På midsommarmorgonen vaknar Sverige utan internet. ÖB uttalar sig i SVT att Ryssland åter attackerat Sverige och att statsministern har avgått. Sverige har börjat försvara sig. På Gotland. Ett dramatiskt dygn väntar.

Midsommagryning uppfyller mina förväntningar. Jag gillar att det inte är en direkt fortsättning med typ en motståndsrörelse eller något liknande. Istället låter Lars Wilderäng det gå 10 år och sen vänder och vrider han lite på det hela. När kriget i midsommargryningen böljar fram och tillbaka beroende på olika militära manövrar är nog boken som bäst.

Men det är precis som i Midvintermörker, de olika säkerhetspolitiska scenarierna, de stora dragen, hur det skulle kunna vara om det hände si eller så, som fascinerar mig, inte de miltärteknisk detaljerna. Likväl förstår jag att en del militärtekniskt behöver vara med, en del älskar ju dessutom läsa om det, men även att det bidrar till att bygga bokens trovärdighet. Själv har jag noll koll på allt vad det gäller vapen, så för mig blir det bara en massa text.

Boken är väldigt lik Midvintermörker i sitt upplägg. Snabba växlingar. Korta ögonblicksbilder och samtal. Väldigt många människor passerar utan några djupare personskildringar.

Ett plus till skildringen av ett Sverige med begränsad tillgång till fossila bränslen. Folk går och cyklar. Gatorna sopas för hand. Järnvägarna rustas. Hade gärna sett det scenariot utvecklat! Av andra skäl än att det orsakas av ryska sanktioner.

Jag har svårt att tro att de som gillade Midvintermörker inte skulle gilla Midsommargryning. Det är en utmärkt uppföljare.

Boken är ett recensions ex från Massolit förlag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar