![]() |
| Från wiki |
Deppige Doktor Glas.
Det är tillfredsställande att äntligen läsa en klassiker man haft någon slags koll på under många men aldrig läst.
Jag fångas främst av den vackra skildringen av sekelskiftets borgerliga Stockholm.
En läsdagbok
![]() |
| Från wiki |
Det är tillfredsställande att äntligen läsa en klassiker man haft någon slags koll på under många men aldrig läst.
Jag fångas främst av den vackra skildringen av sekelskiftets borgerliga Stockholm.
Jag har aldrig tidigare läst något av P D James. Under november och december har det blivit hela tre stycken. Det är en väldigt trevlig bekantskap. Jag tilltalas av det måttfulla i deckarna. Det är vilsam läsning som håller mitt intresse uppe. Det är fint att läsa om ett England från förr. Och det är en precis lagom lite om huvudkaraktären kriminalaren Adam Dagliesh person och privatliv.
Sommaren 1991 förändras allt. Divna upplever Jugoslaviens sönderfall från Oslo och under några besök hos släkten i Serbien. Plötsligt är Serbien, inte Jugoslavien, hennes land och hennes äldsta kusin blir soldatkusinen.
Mycket fin skildring med många lager att smälta.
Serbien i Östeuropautmaningen
Bonus: Dansen kolo som är så viktig för Divna var jag tvungen att kolla upp och den är klassad som immateriellt världsarv enligt Unesco.
Transnistrien är en utbrytarregion som tillhör Moldavien men där befolkningen till största del består av etniska ryssar. Dock bor där ej endast ryssat utan regionen befolkas även av moldaver och ukrainare. Regionen är nära självstyrande, laglös eller åtminstone en plats med sina egna lagar.
Inget ställe att åka på semester till.
Moldavien och Ryssland i Östeuropautmaningen
Två orapporterade Agatha Christie Konstiga huset och Tretton vid bordet kommer här.
Konstiga huset är en lite annorlunda Agatha Christie deckare. Ingen Poirot, Hastings eller Marple. Solitär, bra, lite udda. Och faktiskt med tanke på brottslingen, osannolik eller ej, riktigt otäck.
Tretton vid bordet är en högst ordinär Poirot deckare. Poirot mässar Hastings kontinuerligt genom boken.
Jag gillar språket och de korta kapitlen. Det är lättillgängligt så som jag vill men jag finner boken ändå långsam. Jag har lite svårt att förstå Malin även om mycket hos henne är förståeligt.
Jag tar mig sakta men säkert nu i tidsordning igenom Roman om ett brott. Nu har jag kommit ikapp mig själv till Den vedervärdiga mannen från Säffle som jag började med när jag trodde jag bara skulle läsa en bok i serien. Tre böcker kvar efter det här.
Jag håller fast vid att de är riktigt bra. Lågmälda och våldsamma. Men nog är det en märklig kvinnosyn Sjöwall Wahlöö har. Kvinnorna är extremt stereotypa och rakt igenom nedvärderade. Hur är det möjigt när när den politiska kritiken från vänster genomsyrar böckerna så starkt. Jämställdhet är inte på agendan. Kanske tar det sig i de tre sista böckerna, då är vi ändå framme i mitten av 70-talet.
Jägarhjärta är den femte delen i Lars Wilderängs serie om superkvinnan Hanna Hjärta. Boken är en fortsättning men intrigen lever ändå lite sitt eget liv i den här boken. Den går att läsa som en standalone. Man får tillräcklig bakgrund om karaktärerna - en superkvinna, en svensk spion, en rysk underrättelseofficer etc etc -innan det utveccklar sig till att alla jagar alla på Svalbard. Jag är mest svag för geopolitisken, nutidshistorien och scenariorna som Wilderäng ibland fångar i sina böcker. Det är lite mindre av detta i den här boken. Det är mer vanlig, men helt ok action, med de gamla icke-favoriterna. (Den där grymme ryssen och idioten till svensk naiv spion). Men boken inleds iallafall vid den ukrainska fronten. Och jag gillar den korta visiten på Åland.
The simple wild är en vacker underbar romantisk feelgood i en spännande arktisk miljö. Berättelsen innehåller också allvar och sorg. Och glimtar av en annan värld, livet i väglöst land, ute på tundran.
En bra spänningsroman, med betoning på roman. Lite för utdragen vilket gör att jag tappar styrfart under långa perioder i läsningen. Avsiktligt vid avgöranden går det dock fort, så fort att jag inte alls hänger med i vad det är som händer.
Klara avbryter polisutbildningen och flyttar hem till Dalarna och sin farmors stuga. Men Klara har en hel del i bagaget, däribland en försvunnen lillasyster och nu försvinner en grannpojke med Downs syndrom.
På det hela taget är det en ok deckarhistoria och jag gillar miljöerna där de kör i runt i skogarna i södra Dalarna
Men jag konstaterar återigen att jag tycker det är drygt med deckare där huvudkaraktärererna som ska lösa brotten har det trassligt med sig själv, sin familj och sitt förgågna. Men det är väl så här de flesta moderna deckare är och har varit sedan länge.
Dessa två bilderböcker om Ilon Wiklands barndom i Estland och resa till Sverige är både idylliska och mycket mörka. Ilons farmor och farfar satte Ilon på en båt till Sverige för att komma undan ryssarnas ockupation. Tyska stridsvagnar och ryska tåg till Sibirien mörkas inte.
Estland i Östeuropautmaningen