Andnöd av Amy McCullogh

Det var ett tag sen jag läste en bok om Himalayaklättring. Jag har läst en hel del biografier och klätterskildringar från denna miljö genom åren även en del romaner. Jag kommer närmast att tänka på romanen David Lagerkrantz Himmel över Everest från 2005.

I denna bok ska den oerfarna journalisten Cecily klättra upp på 8000-meters berget Manaslu. Når hon toppen ska hon få en intervju med stjärnklättraren Charles som också är med i gruppen. 

Men det här är en thriller. Något är fel och skrämmande där uppe bland bergen. Människor dör, inte bara av hög höjd och dåligt väder.

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver

Expedition Kanchenjunga imponerar på mig. Jag har läst många skildringar av lyckade och misslyckade klätterbestigningar i Himalaya. Jag har även läst flertalet romaner som skildrar klätterexpeditioner i Himalaya. De senare har oftast inte riktigt nått fram, något har brustit i trovärdighet. Men Expedition Kanchenjunga känns trovärdig, naturligtvis exklusive övernaturligheter som gengångare från tidigare expeditioner, men det är det i övrigt verklighetstrogna som gör romanen bra för mig. I efterordet finns Michelle Pavers långa lista av skildringar hon läst om tidiga Himalayaexpeditioner och naturligtvis har hon varit där, på plats, vid baslägret. Spännande ungdomsbok om en expedition 1935 till världens tredje högsta berg. En skräckis med övernaturliga inslag. Jag rekommenderar.

Från Indus till Hindukush av Sigrid Kahle

Tidigare i år gick Sigrid Kahle bort. Ett långt och rikt liv levde hon som hon delat med sig av till oss andra i sina sjävbiografiska böcker: Jag valde mitt liv och Att vilja sitt öde: trots allt. Den tredje delen hann aldrig bli färdigskriven. Den fattas mig.

Under sommaren har jag för att få mer av Sigrid Kahle läst hennes reseskildring från Pakistan och Afghanistan: Från Indus till Hindukush. Och jag säger bara det. Vilket äventyr. Med den bilen. Det var ingen vanlig turistresa John och Sigrid Kahle gjorde 1953 i en bil som med nöd och näppe höll ihop. Boken är skriven på samma lätta vis som Sigrid Kahles självbiografiska böcker. Korta stycken eller kapitel där fakta och personliga reflektioner varvas.

Sorgligt  är det allt när Från Indus till Hindukush är utläst för nu har jag läst det som finns utgivet av denna sorts texter av Sigrid Kahle.

Sigrid Kahle i SvD

Keeper of the Mountains av Bernadette McDonald

Keeper of the Mountains - The Elisabeth Hawley Story av Bernadette McDonald är en biografi om den amerikanska journalisten Elisabeth Hawley som kom till Kathmandu på 50-talet och som sen blev kvar.

Elisabeth Hawley har haft en rad jobb för att försörja sig i Kathmandu, utöver att vara korrespondent för Reuters, bl.a i Sir Edmunds Hillarys organisation Himalayan Trust.

Elisabeth Hawley har aldrig klättrat ett berg eller ens vandrat upp till Everest Base Camp. Likväl har hon stenkoll på det som sker i bergen genom sina djuplodande intervjuer av expeditionerna före och efteråt. Finns något att tvivla på i sanningshalten i de påstådda bestigningarna så nosar hon upp det. Elisabeth Hawley är fortfarande verksam i Kathmandu även om hon nu börjar närma sig 90 år.

Det är intressant läsning, både Elisabeths liv som krönikör men även det äventyrliga liv hon levt, både före och efter att hon slog sig ned i Kathmandu.

Roligt att läsa är att Elisabeth Hawley inspirerades i sina resor av Isak Dinesen (Karen Blixen,) Gertrude Bell och Alexandra David-Neel. Om alla tre har jag läst mycket intressanta biografier: Karen Blixen av Judith Thurman, Öknens drottning av Janet Wallach och En Parisiskas resa till Lhasa av Alexandra David-Neel. Och apropå dessa kvinnliga äventyrare måste jag även nämna att jag till min förvåning noterat att om Gertrude Bell är en storfilm på gång. Öknens drottning har börjat filmats med Nicole Kidman i huvudrollen... Och varför inte. Storpolitik i öknen, Skapandet av Irak, Lawrence of Arabia, Winston Churchill och en kvinna i centrum som skulle varit än mer inflytelserik, än mer erkänd och än mer berömd om hon inte varit just kvinna...

En klart läsvärd biografi tycker jag Keeper of the mountains är. Men även om boken också handlar om Nepal och dess inrikespolitik från 50-talet och framåt, så kanske boken ändå inte är något för den som helt saknar intresse för Himalayaklättring. Det är trots allt som Himalayakrönikör Elisabeth Hawley är unik, ej som kvinnlig äventyrare eller utrikeskorrespondent.

Av Bernadette McDonald har jag tidigare läst Freedom Climbers, om den polska gyllene eran i Himalayaklättringen. Riktigt riktigt bra kollektivbiografi, samt skildring av Polens historia efter andra världskriget från ett lite annorlunda perspektiv.

Dödsmantrat av Eliot Pattison

En man i dyra västerländska kläder hittas utan huvud i närheten av ett vägbygge högt uppe bland bergen i Tibet. Kroppen upptäcks av ett arbetslag av tibetanska fångar från ett kinesiskt arbetsläger. Shan är en av få kinesiska fångar och i hans tidigare liv var han utredare bl.a av korruptionshärvor i Beijing. Då åklagaren är bortrest anses Shan vara den ende som har de rätta kvalifikationerna att utreda vad som hänt. Eller åtminstone skriva en rapport till Beijing på rätt sätt. Det är bråttom eftersom en amerikansk turistgrupp är på väg till området.

Men det är en mycket oviss och trasslig historia, med kinesiska byråkrater och politrucker, tibetanska munkar och herdar och amerikanska investerare och gruvingenjörer, i en hel massa biroller.

Dödsmantrat är en ovanlig deckare eftersom den utspelar sig i Tibet och att den som agerar utredare är en kinesisk lägerfånge. Det är en väldigt intressant deckare av just ovanstående anledning. Och den lyfter verkligen det trauma som Tibets befolkning gått och går igenom.

Men samtidigt upplevde jag läsningen ganska seg och jag hade svårt att hänga med vad som egentligen hände. Varför jag inte hängde med  grubblade jag en del över när jag läste boken och jag kom fram till att det berodde på att jag inte riktigt är med Shan i de steg han tar i utredning. Jag befinner mig istället plötsligt och ständigt i nya situationer, där Shan får fram ytterligare en ledtråd eller sidospår. Men jag får inte veta varför Shan valde att ta sig till den situationen. Jag får ingen förklaring till hur han tänker i förväg och varför han planerade göra olika saker. Åtminstone inte tillräckligt mycket. Jag följer bara efter. Därtill är det som jag upplever det ovanligt mycket mellan raderna i den här deckaren.

Men likväl, det är intressant men då mest för Tibets, buddhismen och den kinesiska byråkratins skull.

Tematrio: Äventyr

Tematrio Äventyr hos Lyran. Jag inser snabbt att det är ett tema som går att smala av till tema klätteräventyr.

Snudda vid avgrunden av Joe Simpson. Originalets titel är Touching the Void vilket också är namnet på en dramadokumentär som gjorts på Joe Simpsons & Simon Yates epic på Siula Grande i Anderna i Peru 1988. Boken står ut i genren, framförallt för att den är så välskriven. Dessutom är det oerhört dramatiskt och med ett lyckligt slut. En osannolik överlevnadshistria. Joe blir efter ett fall hängande fritt i luften i repet. Simon säkrar honom uppifrån. Simon tvingas ta beslutet att kapa repet annars dör de båda.

Freedom Climbers av Bernadette MacDonald läste jag för ungefär ett år sedan. Oerhört intressant skildring av ett stycke polsk klätterhistoria tillika polsk nutidshistoria. Jag skrev bl.a så här i mitt inlägg:  Freedom Climbers berättar historien om polsk klättring och framförallt polsk högalpinklättring från andra världskriget och framåt. Det som gör boken så intressant och unik är att klätterframgångarna sätts in i sitt historiska och politiska sammanhang under kommunisteran och i förhållande till övrig västeuropeisk klättring. Under de polska gyllene åren, på 80- och 90- talen dominerade polackerna i Himalaya. De var många och de klättrade svårt, hårt och fort. Och de var långt före alla andra att klättra de allra högsta topparna på vintern. Läs hela inlägget här.


Om Begravda i himlen - en extra ordinär berättelse om K2:s dödligaste dag av Peter Zuckerman och Amanda Padoan skrev jag att boken skildrar bland annat de hemska dagarna på K2 i augusti 2008 då 11 människor dog till följd av en rad olyckliga omständigheter. Men boken skildrar händelserna ur ett helt annat perspektiv än det vi vanligtvis möter i den här typen av skildringar. Det som skiljer Begravda i himlen mot alla andra Himalaya Epic böcker jag läst är att det är höghöjdsbärarna och deras liv och bakgrund som är i fokus. Läs hela inlägget här.

Steps of courage av Bettina Hoerlin

Steps of courage - my parents journey from Nazi-Germany to America, är en intressant biografi som Bettina Hoerlin har skrivit om sina föräldrar. Deras liv rymmer ett stycke tysk och amerikansk historia. Bådas resor levnadsöden är speciella så jag förstår att Bettina Hoerlin är stolt över sina föräldrar. Kanske främst över sin far vars meriter som pionjär i Alperna, Anderna och Himalaya hon med rätta vill lyfta fram. Men det är modern, om jag förstår Bettina Hoerlin rätt, som med sin utstrålning alltid blir centrum i det rum hon befinner sig.

Boken hittade jag på Deutche Alpenvereins museum i Munchen i fjol. Då pågick en utställning om den tysk-österikiska alpina sällskapets nazifiering och DAVs uppgörelse med densamma. Hermann Hoerlin var en av centralgestalterna i Alpenvereins styre. Han var hela tiden starkt emot politiseringen av föreningen och han var hela tiden starkt emot nazismen. 

 

Bettinas mor var halvjudinna och med alla de komplikationer det innebar lyckades Bettinas föräldrar ändå att gifta sig. De tvingas emigrera och valet föll till slut på USA. Hermann Hoerlin var även en framstående fysiker och fick såsmåningom jobb i Los Alamos där utvecklingen av atombomben pågick.

Boken är indelad i två delar; Tyskland och USA. Jag är klart mest intresserad av den tyska delen. Om de beskrivna alpina pionjära expeditionerna på 30-talet till Kanchenjunga, Nanga Parbat, Huascaran mfl och om nazismens övertagande av den tyska-österrikiska alpina klättervärlden. Därtill är det väldigt intressant att att följa Nurnberglagarnas påverkan och förkrigstiden ur Bettina Hoerlins föräldrars perspektiv. I USA är det förvisso intressant med de tyska immigranternas liv, men inte lika intressant...

Totalt sett är Steps of courage läsvärd, som en skildring av en tid och två människoöden. Och för mig kanske det ändå är dags för omläsning av Henrich Harrers klassiker Den vita spindeln igen. Den vita spindeln beskriver förstabestigningen av Eigers nordvägg i Schweiz. Det var den allra första klätterepicbok jag läste och den fängslade mig verkligen. Den utspelar sig under samma pionjära årtionden som när Herman Hoerlin var på topp som klättrare. 

 Bok läst under bloggsommarlovet.

Vägen till Khumbu av Lennart Hagerfors

I Vägen till Khumbu följer vi en man som vandrar i Khumbudalen i Nepal. Han har hastigt farit iväg på sin resa efter att ha insett att hans hustru har varit otrogen med en av hans nära vänner. Han är vilsen i livet. Hemma finns dottern och det ouppklarade förhållandet till hustrun. Han möter flera andra människor som också vandrar och gör inre resor.

Jag tycker om Vägen till Khumbu, främst för skildringen av vandringen i Nepal. Beskrivningen av platserna och miljöerna. lodgerna och restaurangerna, turister och sherpas han möter, trädgränsen, luften och utsikten.

Kanske är jag inte så intresserad av de olika inre resorna som vandrarna gör, men det är ok, tillsammans bildar det ändå en ram och en helhet kring vår huvudperson.

Jag tycker dessutom om Lennart Hagerfors sätt att skriva. Korta lättillgängliga kapitel med okomplicerat språk. För den skull är inte budskapet enkelt. Men de svåra budskapen lindas in i tydliga miljöer och skeenden.

Lika bra tyckte jag om den senaste boken av Lennart Hagerfors som jag läste; Mannen på ön.  Det har blivit några böcker av Lennart Hagefors nu. Hans författarskap växer för mig för varje bok jag läser. Mest  nyfiken härnäst är jag på Valarna i Tanganyikasjön och Drömmen om Ngong.

Begravda i himlen av Peter Zuckerman och Amanda Padoan

Begravda i himlen - en extra ordinär berättelse om K2:s dödligaste dag skildrar bland annat de hemska dagarna på K2 i augusti 2008 då 11 människor dog till följd av en rad olyckliga omständigheter.

Men boken skildrar händelserna ur ett helt annat perspektiv än det vi vanligtvis möter i den här typen av skildringar. Det som skiljer Begravda i himlen mot alla andra Himalaya Epic böcker jag läst är att de är höghöjdsbärarna och deras liv och bakgrund som är i fokus. Till skillnad från i alla andra böcker där det är västerlänningarna som bestiger Himalayas toppar, som är de som skriver historien. Rapporteringen i media efter K2 katastrofen 2008 handlade nästan bara om de överlevande och omkomna västerlänningarna. I några bisatser nämns de lokala klättrarna; höghöjdsbärarnas upplevelser och roller. De som trots allt, nästan alltid, är en förutsättning för att klätterturisterna ska kunna nå sina mål.

I Begravda i Himlen har Peter Zuckerman och Amanda Padoan i månader intervjuat och levt tillsammans med några av de nepalesiska och pakistanska klättrarna, som spelade avgörande roller under de ödestigra dagarna. De har även intervjuat en rad andra klättare som var inblandade i K2 tragedin.

Fyra höghöjdsbärare, två från Pakistan, två från Nepal omkom i augusti 2008. Men i en räddningsinsats i skymundan räddar Chhiring sin kollega Pasang nerför Bottleneckpassagen på K2. Pasang saknar sin yxa. Han har lämnat den längre upp för att andra efterkommande klättrare ska kunna ta sig ner. Väl nere vid Bottleneckpassagen har det fasta repet rivits ned av nedfallande isblock. Utan yxa är Pasang chanslös. Han har börjat förbereda sig på att dö. Chhirings räddningsinsats är något helt utöver det vanliga.

Boken skildrar framförallt  Pasangs och Chhirings liv och bakgrund. De är båda nepaleser, Chhiring är sherpa, Pasang är bhote. Men vi får även veta om livet som höghöjdsbärare i Karakorum i Pakistan.

Att vara höghöjdsbärare är ett välavlönat - men livsfarligt - arbete både i Pakistan och i Nepal. Välavlönat om man jämför med att vara bonde. Men Chhiring är inte höghöjdsbärare på K2 sommaren 2008. Han har under många år framgångsrikt drivit ett företag i branchen och försörjer både sin familj och sina släktingar genom det. K2 får han, tillsammans med en amerikansk vän, möjlighet att klättra, som fullvärdig medlem i en internationell expedition. Pasang är däremot avlönad höghöjdsbärare och en av de mest erfarna klättrarna i en koreansk expedition.

Utöver skildringen av sommaren på K2 2008 så skildrar även Peter Zuckerman och Amanda Padoan historisk hur bergsklätterindustrin ur lokalbeflokningens perspektiv växt fram i Nepal och Pakistan. Boken ger en inblick i kulturen och vardagen för sherpas, bhotes och folket i Shimshal. Och det är detta som gör boken så intressant och läsvärd. Det är det som ger de dramatiska händelserna ett helt annat och nytt perspektiv.

Boken är ett recensions ex från ICA Bokförlag.

Läs även Greg Mortensens upplevelser och insatser i Karakorum i Tre koppar te. Om Tre koppar te har jag skrivit här.

2 X Bernadette McDonald

Det blev bokpaket även här. Dock ej för egen del. Hur skulle jag kunna önska mig böcker när jag har travar av olästa biblioteksböcker hemma och dessutom har stora svårigheter att hålla mig från recension exemplar som jag vill läsa och skriva om? Men att ge bort böcker! Det finns förstås inga bättre julklappar. Nedan två stycken av Bernadette McDonald. 

Everest på Wikipedia

Skulle inte förvåna mig om Freedom Climbers är en blivande klassiker. Just då den tar upp fler aspekter av Himalayaklättringens historia, utöver rena bergsbestigningsäventyr. Polska klättrare, från ett liv bakom järnridån, gjorde avtryck i Himalayaklättringen och blev alpina världsstjärnor under framförallt 80-talet. 

Elisabeth Hawley, i biografin Keeper of the Mountains - The Elizabeth Hawley story, är den amerikanska journalisten som blev kvar i Kathmandu. Sedan 1946 har hon fört bok över Himalayklättringen. Utan att ha klättrat ett berg eller ens besökt Everest Base Camp kommer hon alltid ha en särskild plats i Himalayaklättringens historieskrivning.

Himalayabreven av Kristina Hård

Himalayabreven är en bok jag visste jag bara måste läsa när jag såg titeln. När jag sen läste vad boken handlade om tänkte jag, verkar lite intressant också, kanske den är bra? Men jag blir tyvärr besviken. Det mesta är liksom för tillspetsat och för mycket. Jag blir inte fascinerad. Globala, egotrippade, falska, underliga karaktärer som ska vara "spännande" men som inte intresserar mig. Boken får mig dock att tänka på böcker av både Carina Rydberg och Cilla Nauman.

Likväl är titeln underbar och jag gillar Himalayabreven från gränsen mellan Sikkim och Tibet. Men det räcker inte.