Återvinningscentralen av Ulrika Linder

Det här lilla seriealbumet från Galago (förstås) fick jag syn på på biblioteket häromdagen.  KUNDEN HAR ALLTID FEL ser jag när jag bläddrar bland sidorna vilket får mig att konstatera att detta är en bok jag vill läsa. Härligt tydligt. Ulrika Linder jobbar på en återvinningscentral och hon har mitt fulla förtroende. Albumet innehåller både information och humor. Jag hade gärna velat ha ännu mer humor.

Ljuset i öster av Lorna Cook

Det är något visst med Singapores fall 1942.  Koloniallivets sista skälvande stund. En tropisk utpost. En singapore sling på Raffles. Den sydostasiatiska fuktiga hettan.Den japanska krigsmaktens obevekliga framskridande. Stämningen och känslan av overkligt dödligt allvar.

Ljuset i öster följer Issey i Singapore 1941-1942 i en upphittad dagbok och Lamorna i Cornwall 2025 när hon tillsammans med sin syster försöker rädda familjens gods.

Sally och sanningen av Marie H Lundh

Den här boken var initialt inte riktigt den feelgood jag trodde. Det är helt klart eländigare förutsättningar som råder. Bokomslaget* är ett klassiskt feelgoodomslag så det ingav förstås förväntningar. Men det var bara att tugga på, när allt eländigt landat hos läsaren så kan ju det bara bli bättre. Och det blir det. 

Platsen är den fiktiva lilla fjällbyn Loudden där över 30 år gått sedan den där ödesdigra natten på elevhemmet i fiktiva Steinjaur. Magnus kommer hem och tar över affären i byn. Sally och Henke blev kvar i byn. Rebecca blev kommunalråd.

Jag gillar beskrivningen av fjällbyn Loudden och skidorten Duna. Ursprungligen fanns Loudden. Nu finns Loudden kvar men det är på Duna det händer och det är till Duna turisterna far. Det är en ganska typisk bild av hur det är i den svenska fjällvärlden. En plats för dem som alltid bott där, en annan för rika norrmän och stockholmare.

* Svenska byar ligger inte uppe på kalfjället. Visst ser det snyggt ut på omslaget. Att det inte kan få att få till något bättre. Det är ju vackert i svenska fjällbyar också även om de ligger nedanför kalfjällsgränsen. 

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassem Khemiri

Kortroman. Krönika. Pjäs. Bra med prat i bokklubben.

Jag hade så mycket av Trude Marstein

Monikas liv, män och relationer genom glimtar med några års mellanrum. Från 13 år 1973 till 58 år 2018. Just det där med glimtar känner jag igen från de tidigare böckerna jag läst av Trude Marstein. Men till skillnad från de tidigare böckerna så sträcker sig Jag hade så mycket nästan över ett helt liv inte dygn, så det blir en helt annan typ av berättelse, inte lika intensiv och febrigt fängslande. Både samhället och karaktärerna hinner utvecklas. Monica åldras även hon men det rastlösa och tron på att något annat hela tiden finns och är bättre, som tycks prägla henne, slipas inte av. Ingen av Trude Marsteins böcker lämnar mig oberörd. De stannar kvar.

Smör av Asako Yuzuki

Smör är faktiskt lite av en upplevelse att läsa. Hur maten och särskilt smöret som tillbehör till maten tillagas och smakar är mycket nogrannt beskrivet. Även om jag inte alltid blir sugen på  maten som stundtals dominerar berättelsen så blir jag helt övertygad om att huvudkaraktärerna tycker det är gott. Men det är annat som gör boken bra för mig; beskrivningen av att leva och göra karriär i det moderna Tokyo, relationen mellan män och kvinnor, kvinnors situation i allmänhet och hur kvinnor förväntas vara i Japan. Asaku Yuzuki vänder och vrider mycket på utseendefixeringen och framförallt att japanska kvinnor ska vara så smala. Boken är ganska lång samtidigt som jag ju är svag för långsamma stillsamma japanska nutidsskildringar. Jag gillar det snygga bokomslagets smörpaketsdesign skarpt.