Jag hade så mycket av Trude Marstein

Monikas liv, män och relationer genom glimtar med några års mellanrum. Från 13 år 1973 till 58 år 2018. Just det där med glimtar känner jag igen från de tidigare böckerna jag läst av Trude Marstein. Men till skillnad från de tidigare böckerna så sträcker sig Jag hade så mycket nästan över ett helt liv inte dygn, så det blir en helt annan typ av berättelse, inte lika intensiv och febrigt fängslande. Både samhället och karaktärerna hinner utvecklas. Monica åldras även hon men det rastlösa och tron på att något annat hela tiden finns och är bättre, som tycks prägla henne, slipas inte av. Ingen av Trude Marsteins böcker lämnar mig oberörd. De stannar kvar.

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

En norsk deckarförfattare jag aldrig läst tidigare. En ny bekantskap. Jag kan tänka mig läsa fler deckare med den lite äldre polisen William Witting i huvudrollen. I denna roman är det två äldre icke uppklarade fall som utreds. Norsk landsbygd.

Norska bygderomaner

Jag insåg att norska serier eller norska bygderomaner tycks vara en helt eget fenomen i litteraturen.

Det verkar finnas hur många som helst och många är nyskrivna. Den äldre Sagan om Isfolket hör också hemma i genren. Varför är de så populära i Norge. Har det med den norska levande landsbygden och norska nationalismen att göra.  Fenomenet verkar inte vara lika utbrett i Sverige. De norska bygderomanerna är även populära i Sverige. Jag tror den vackra naturen med fjordar och fjäll, bidrar till populariteten i Sverige. Serierna är alla oändligt långa.

Jag provläser första delen i två olika serier. Jag tänkte först provläsa tre olika serier, men de var helt enkelt för tråkiga så det fick räcka med två. Båda serierna finns som e-böcker hos Biblio. 

Den första i Folket på Engeløya handlar om en föräldrarlös fattig flicka i Nordnorge på 1860-talet som mer eller mindre adopteras av doktorn i byn. Klass och kärlek är centrala teman. Minst 26 delar finns i serien. Första boken har inget slut, den övergår i nästa direkt.

I första delen i Modershjärta står dottern till bygdens handlare i centrum. Första boken utspelar sig på 1920-talet. Klass och kärlek är temat även här. Minst 31 delar.

Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet av Heidi Linde

En roman där vi följer två kvinnor i ett norskt medelklassamhälle. De genomgår båda livskriser men på helt olika sätt och deras liv tangerar varandra. 

Litt norsk

Det blir lite norskt i sommar genom en handfull romaner varav någon deckare och provläsning fenomenet norska bygderomaner. 

Norskt väder

Vitön av Bea Uusma

Trots att jag har hört och läst så mycket om Andrée-expeditionen så sträckläser jag boken en kväll. Min fascination har inte upphört. Bea Uusma har några ledtrådar till åt oss i denna bok. Men så mycket närmare sanningen kommer vi ändå inte. De där återatående bevisen kanske finns på Vitön eller så gör de inte det.

Bea Uusma är besatt. Och det i sig är en del av fascinationen i att läsa både Expeditionen och Vitön. Jag uppskattar hennes självdistans trots besattheten. Och jag uppskattar verkligen humorn som förmedlas Jag skrattar högt åt de vilda strategierna för att lyckas ta sig iland på Vitön. Frakta bort valkadavret? Söva isbjörnarna? Söva de norska experterna som vill följa norsk lag och inte vill störa isbjörnarna?

Jag läser nästa bok också om det blir en till.

Divnas bok av Karoline Mirković

Divna växer upp i Oslo med en jugoslavisk pappa och norsk mamma. Hon är kluven till sitt jugoslaviska ursprung, iallafall går det trögt att lära sig serbokratiska i Oslo. Under somrarnas besök hos släktingarna finns dock orden där och i den tradionella serbiska dansen kolo känner hon sig hemma.

Sommaren 1991 förändras allt. Divna upplever Jugoslaviens sönderfall från Oslo och under några besök hos släkten i Serbien. Plötsligt är Serbien, inte Jugoslavien, hennes land och hennes äldsta kusin blir soldatkusinen.

Mycket fin skildring med många lager att smälta.

Serbien i Östeuropautmaningen  

Bonus: Dansen kolo som är så viktig för Divna var jag tvungen att kolla upp och den är klassad som immateriellt världsarv enligt Unesco.

Jägarhjärta av Lars Wilderäng

Jägarhjärta är den femte delen i Lars Wilderängs serie om superkvinnan Hanna Hjärta. Boken är en fortsättning men intrigen lever ändå lite sitt eget liv i den här boken. Den går att läsa som en standalone. Man får tillräcklig bakgrund om karaktärerna - en superkvinna, en svensk spion, en rysk underrättelseofficer etc etc -innan det utveccklar sig till att alla jagar alla på Svalbard. Jag är mest svag för geopolitisken, nutidshistorien och scenariorna som Wilderäng ibland fångar i sina böcker. Det är lite mindre av detta i den här boken. Det är mer vanlig, men helt ok action, med de gamla icke-favoriterna. (Den där grymme ryssen och idioten till svensk naiv spion). Men boken inleds iallafall vid den ukrainska fronten. Och jag gillar den korta visiten på Åland.

Ryssland och Ukraina i Östeuropautmaningen 

Historien om Nordpolen av Erling Kagge

Erling Kagge har nått Nordpolen tillsammans med äventyrskollegan Børge Ousland på skidor. I den här boken ger han återblickar från den egna expeditionen men det är främst en historisk tillbakablick på de många expeditioner och äventyrare som försökt nå dit, däribland de omtvistade första besöken. Vem var egentligen först? 

Det är en kringelikrokigt berättande där Nordpolen i konst och litteratur också behandlas. För egen del ger de lite mer faktainriktade berättelserna om de olika expeditioner mest. 

Flykten - Kunglig kärlek av Frida Andersson Johansson

Flykten är en roman om äktenskapet mellan det norska kronprinsparet Olav och Märta. När tyskarna invaderar Norge i april 1940 tvingas den norska kungafamiljen att fly. Kronprinsessan och barnen flyr till Sverige och därefter vidare till USA. Kungen och kronprinsen flyr till Storbritannien. 

Jag inser snabbt att jag är mer intresserad av de verkliga historien än den i en roman beskrivna äktenskapliga historien.

Knutar av Gunnhild Øyehagen

En norsk novellsamling blev en av mina bokklubbars val. Kanske fel läsläge just nu för mig då jag läst ett flertal baltiska noveller senaste halvåret i kombination med att jag inte är någon stor novelläsare. Men med det sagt så är det många bra noveller, oväntade, absurda. Jag tycker bra om de riktigt korta. Att lyckas fånga något stort kortfattat imponerar.

Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

Om Unni och Armod som flyr Norge i början av seklet för Sverige och landar i ett ödetorp i Hälsingland. Om barnen, åren däremellan fram till Kåras och Brickens kvävande kök i samma stuga på 70-talet.

Jag har läst alltför många eländesskildringar om Fattigsverige. Med klassperspektiv på  historiska svenska romanerna så följer eländesskildringar som denna. Orättvisor, förtyck, utsatthet. Den här är varken bättre eller sämre. 

Unnis och Armods kärlek är fin och lyser starkt. Det är nytt för mig i denna sorts skildring. Men kärleken är tyvärr ganska snabbt överstökad i berättelsen. 

Jag blev aldrig överraskad, ej heller av slutklämmen. Årets bok. Jag tänker att alla andra inte läst alla de där böckerna om orättvisor, förtryck och utsatthet som jag gjort och därmed blir boken folkbildande.

Flicka, 1983 av Linn Ullman

Linn Ullmann skriver lätt och tungt på samma gång. Glidande, svävande, mellan nutid och sina minnen från 1983. Men det är sannolikt endast ett jag kommer minnas från den här boken. Hur hon, 16 år gammal, på egen hand kunde få lov att åka till Paris. 

Julbrevet av Kjersti Herald Johnsen

Bokklubben ville ha något snabbläst denna gång så det blev en jullit. Denna utspelar sig i Oslo och är  väldigt lättsam läsning.

En ensamstående tonårsmamma i Oslo. Sonen växer upp. Tiderna förändras.

Nödrop av Grethe Bøe

 

En säkerhetspolitisk thriller. Bodö. Murmansk. Sapmi. En norsk kvinnlig stridspilot. NATO. Tundra. Renar. Vargar. Örnar. Vinter. Mörkt. Kallt. Och så Montjegorsk och Apatity - det märks att författarinnan har koll på Kolahlvön. På det hela taget lättläst och läsvärd.

Det växer ett träd i Mostamägg av Britt Karin Larsen

Sagan om Finnskogen. Del 1 av 4. Kanske läser jag dem alla. Jag vill ju veta hur det går för dem, de arma människorna som kämpar för sin överlevnad. Mostamägg känns som ett litet smakprov från den fattiga finnmarken i gränslandet i norra Värmland. 

Och jag inser att jag inget vet om våra finnmarker. Varför, när och hur vet jag inte. Däremot vet jag var för Finnmarken och dess ortsnamn lever kvar. 

Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware

Finurlig pusseldeckare i en intressant miljö; lyxkryssare på jakt efter norrsken på Nordsjön.

Men det är för mycket för mig när hjältinnan är ständigt full/bakfull, sjösjuk, äter antidepressiva, lider av sömnbrist och dessutom nyligen genomlevt ett traumatiskt inbrott i sitt hem. Även om alla dessa förutsättningar är av en anledning så blir det bara så ansträngt jobbigt att läsa. 

Fjällvandring åt helvete av Are Kalvö

En riktigt rolig bok som jag verkligen rekommenderar, iallfall till natur- och friluftsmänniskor. Jag skrattar högt. Ofta. Are Kalvö - tydligen en känd norsk komiker- driver med norrmän, fjällvandrare, fjällskidåkare och sig själv. Hög igenkänningsfaktor för så olika är inte vi svenskar. Men kanske är norrmännen lite mer extrema i sitt gå-på-turande? Eller som Are Kalvö själv skriver i förordet till den svenska utgåvan, så kanske dyrkandet av fjällen är lite extra vanligt i Norge.

Vuxna människor av Marie Aubert

En kort intensiv roman om familjerelationer. En långhelg i en stuga vid havet. Minnesvärd.

Ett fall mot döden av Randi Fuglehaug

Snabblån på den här och det förstår jag för den var bra. Man kommer den lilla norska staden Voss nära och det är på riktigt. Om än konstlat som alla deckarmord. En extremsportecka, ett fallskärmsmord, gamla foton från gymnasietiden. Det enda jag stör mig på är att huvudpersonen, journalisten Agnes,  har en trasslig relation. Det eller alkoholism verkar fortfarande vara ett måste inom deckargenren. Kanske trasslar hon vidare i en uppföljare.