Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson

Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson är en ganska dramatisk men lågmält berättad historia. Dramatiken finns i trasigheten hos Kendra som flyttar hem till England efter några år i Australien, men även hos familjen Gadsborough som hon hyr en lägenhet hos i London. Kendra dras till familjen och blir framförallt de två sexåriga tvillingarna Summer och Jaxons vän. Summer och Jaxons föräldrar går genom en jobbig skilsmässa och Kendra bär på flera hemligheter.

Lättläst varvas nutid med tillbakablickar där alltmer av hemligheterna avslöjas.

Marshmallows till frukost är ingen feelgoodbok om kärlek utan snarare en sorglig men ändå trösterik bok om vänskap. Och då framförallt vänskapen mellan Kendra, Summer och Jaxon.

2 X Bernadette McDonald

Det blev bokpaket även här. Dock ej för egen del. Hur skulle jag kunna önska mig böcker när jag har travar av olästa biblioteksböcker hemma och dessutom har stora svårigheter att hålla mig från recension exemplar som jag vill läsa och skriva om? Men att ge bort böcker! Det finns förstås inga bättre julklappar. Nedan två stycken av Bernadette McDonald. 

Everest på Wikipedia

Skulle inte förvåna mig om Freedom Climbers är en blivande klassiker. Just då den tar upp fler aspekter av Himalayaklättringens historia, utöver rena bergsbestigningsäventyr. Polska klättrare, från ett liv bakom järnridån, gjorde avtryck i Himalayaklättringen och blev alpina världsstjärnor under framförallt 80-talet. 

Elisabeth Hawley, i biografin Keeper of the Mountains - The Elizabeth Hawley story, är den amerikanska journalisten som blev kvar i Kathmandu. Sedan 1946 har hon fört bok över Himalayklättringen. Utan att ha klättrat ett berg eller ens besökt Everest Base Camp kommer hon alltid ha en särskild plats i Himalayaklättringens historieskrivning.

Bokpaket

Under julpalmen (ja, det blev ingen gran i år) låg det förstås några bokpaket. Plus att vi fått några böcker tidigare under december vid klappbyten och kalas. Det finns alltså några högar att beta av.

Till mamman:
A walk in the woods av Bill Bryson
Denna har jag börjat läsa och det är underhållande läsning om att vandra Appalachian Trail genom 13 delstater, 2100 miles från Georgia till Maine. Vedermödor, anekdoter och miljöfrågor. Återkommer troligen med en recention den närmsta tiden.

Love in the time of cholera av Gabriel Garcia Marquez
En gåva från en av mina sydamerikanska vänner, hennes favoritbok som hon burit i sitt hjärta länge. Tror inte att jag läst något av Marquez tidigare, så denna ser jag verkligen fram emot.

The Audacity of hope av Barack Obama
Jag läste tidigare i höst Dreams of my father, som handlade mycket om hans uppväxt och bakgrund. The Audacity of Hope handlar mer om hans tankar om politiken idag, familjelivet och hans drivkrafter. Utgiven 2006, innan han tillträdde som president.

The Stockholm Octavo av Karen Engelman
Jag har sett denna roman tidigare och titeln har onekligen gjort mig nyfiken. Handlingen utspelar sig i Stockholm vid slutet av 1700-talet. Det är Gustav III som regerar Sverige, och alla kanske inte är så nöjda med det...


Till pappan:
All in - the education of general David Petraeus av Paula Broadwell
Lite militärlitteratur till officeren. Det har blåst ordentligt runt Petraeus denna höst. Boken är skriven "innan stormen" och handlar framförallt om Petraeus tjänstgöring i Afghanistan, men även hans tidigare gärningar inom US Army. Och ja, författaren är den kvinna som orsakade stormen.....

Till 9-åringen:
Guide to Tolkien's World, a bestiary av David Day
Lexikon med kartor, Middle earth's historia och beskrivning av alla varelser i Tolkiens värld.

The Hobbit an unexpected journey - the World of Hobbits
Bilder och beskrivningar från The Hobbit filmen (som vi tittade på för ett par dagar sedan).

The search for Wonda av Tony Diterlizzi
Diterlizzi är en av medförfattarna till Spiderwick-serien som sonen gillade, så jag hoppas att han ska gilla denna fantasy/science fiction med Eva Nine i huvudrollen.

Big Nate - Out loud av Lincoln Peirce
Big Nate är huvudperson i en rad lättlästa, humoristiska böcker. Påminner lite om Sune-böckerna i humorn. En del av böckerna är textböcker med lite seriesidor som illustrationer ibland, men denna var ett seriealbum. 

Garfield - fat cat 3-pack av Jim Davis
Sonen har ärvt några av mina Gustaf pockets från 1980-talet och eftersom han nu är inne på varv 3 så tyckte jag att det var dax att ge honom några nya historier att fnissa åt.

Bibliotekarien tipsar och kommenterar

Ni som följt detta med läsning på en elementary school i USA, här är bibliotekarien Kristine Mitchells tips på populär läsning i biblioteket:

Lower grades (picture books):
The Giving Tree by Shel Silverstein
The Lorax by Dr. Seuss (well, anything by Dr. Seuss)
Where the Wild Things Are by Maurice Sendak
Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day by Judith Viorst
Actual Size by Steve Jenkins

For upper grades (4-5-6 mostly):Moonshot: The Flight of Apollo 11 by Brian Flocca
A Wrinkle in Time by Madeleine L'Engle
Harry Potter series by J.K. Rowling
The Watsons Go to Birmingham by Christopher Paul Curtis
Hatchet by Gary Paulson

Honorable mentions:Amelia Bedilia books (for some crazy mixed up English) by Peggy Parrish
A Series of Unfortunate Events (book series) by Lemony Snicket
The Graveyard Book by Neil Gaimon
The Hobbit by J.R.R. Tolkien
James and the Giant Peach by Roald Dahl
The Trumpet of the Swan by E.B. White










En del av det känner vi ju igen även i Sverige, men en del nytt finns det att utforska!

Kristine Mitchell driver också en blogg, gå in och kolla Booktarian.
Hon har även kommenterat en del av mina tidigare inlägg här på Böcker emellan:
Erövra språk och bli bokslukare
Debatten om läsandet
Skolbiblioteket - skolans hjärta

ÖN av Lotta Lundberg

Ön av Lotta Lundberg handlar bland annat om en svensk - inte helt färdig - läkare, strandsatt sedan över 20 år på den paradisiska SöderhavsÖN. Boken skildrar även öborna och deras liv främst i relation till sin sexualitet. Övriga aspekter av livet på ÖN lämnas i stort därhän. Till ÖN kommer även tre engelska socialutredare. ÖN är en av de sista brittiska kolnierna, en liten spillra i Polynesien. Anklagelser från gästande turister om sexuella trakasserier och övergrepp  har förekommit och saken måste till slut utredas. Enligt brittisk lag.

Boken har inspirerats av de verkliga händelser som utspelades på Pitcairnöarna i början av 2000-talet.  Halva öns manliga befolkning av totalt ca 50 personer åtalades för övergrepp och våldtäkt mot minderåriga.

Jag förstår att syftet med boken är att vrida och vända på vad som är rätt och fel. Normalt och onormalt. Och oundvikligen tvingas läsaren ställa sig frågorna ur olika perspektiv. Lotta Lundberg svarar inte på frågorna. Hon lyckas verkligen med sitt syfte. Boken är obekväm.

Samtidigt stör det mig att de utsända brittiska utredarna endast har erfarenheter med sig från England. De har åkt till vilket socialdistrikt som helst för att utföra ett jobb. Någon person i hela Storbritanien borde väl stått att finna med erfarenheter från den kultur de skulle till för att utreda. De kraven hade absolut ställts på personer som gett sig ut i biståndssammanhang. Jag undrar hur det förhöll sig på Pitcairnöarna.

Hur fungerar egentligen den adminsitrativa organistationen på ÖN? Finns det en skola med samma läroplan som i England? Vilka rättigheter och skyldigheter har öborna i enlighet med brittisk lag? Tråkiga jag hade velat ha den bakgrunden. I stället vallas jag runt under palmerna i "paradiset" utan att veta i vilket sammanhang jag befinner mig.

Det är svårt att få grepp om personerna i boken. Det är som om de tecknas utifrån som skuggor eller tecknade figurer. Trots att vi får följa Olivia, den svenska läkaren och Christian, den engelske utredaren i jag-form så förblir även dessa otydliga, kanske framförallt Olivia. Vad är hennes roll egentligen - på ön och i boken? Men kanske är de enskilda personerna av underordnad betydelse. De stora frågorna är bokens egentliga huvudpersoner.

På Pitcairnöarna bosatte sig männen från Myteriet på Bounty med Tahitiska kvinnor i slutet av 1700-talet. Och av en ren slump har jag just lånat Myteriet på Bounty av John Boyne. Den väntar i min att-läsa-hög. Jag kommer att återvända till Söderhavet inom kort.

Världens vinter av Ken Follet

Världens vinter fortsätter där Giganternas fall slutar. Eller kanske inte. Det har gått några år, så barnen som föddes i Giganternas fall är nu alla unga vuxna. I Världens vinter följer vi våra amerikanska, engelska, tyska och ryska familjer under 30-talets politiskt oroliga tid; nazism, fascism, kapitalism, socialism, kommunism...och spanska inbördeskriget. Men snart rasar krig i hela Europa, i hela världen.

Världens vinter uppfyller mina förväntningar. Ken Follet är säker. Det är god, men inte särskilt överraskande underhållning, under två dramatiska årtionden i Europas och USAs historia. Resten av världen får ej heller i den här boken vara med i 1900-talets historia.

Efter Giganternas fall - som jag skrivit om här - funderade jag på vad de följande två delarna i trilogin skulle handla om. Andra världskriget var givet i tvåan och nu känns det även givet i trean. I Giganternas fall del tre blir det kapprustning och kallt krig.

Minecraft av Daniel Goldberg och Linus Larsson

" Minecraft handlar om att bygga... Det går till och med att spela i ett läge där monsten inte kommer och äter upp en på natten och där tillgången på råvaror - förlåt klossar- är oändligt. Det kallas creative mode - det kreativa läget... Kanske är det här det unika med Minecraft visar sig. De mest hängivna spelarna väljer bort allt som påminner om spel... Det bryr sig bara om att bygga..."

Ovanstående rader fångar vad Minecraft handlar om. Raderna är hämtade ur journalisterna Daniel Goldbergs och Linus Larssons högst aktuella biografi Minecraft - Block Pixlar och att göra sig en hacka, om Markus "Notch" Persson, skaparen av ett helt unikt spel med ofattbart stort genomslag i hela världen.

Det spelas Minecraft i creative mode i min familj. Jag spelar inte Minecraft och jag är inte intresserad av att spela Minecraft heller, men även jag inser att det här är ett unikt spel. Barn, och vuxna för den delen också förstås, som spelar Minecraft sitter helt enkelt och bygger och skapar världar inne i sina datorer. Möjligheterna tycks oändliga trots den tillsynes trivialt enkla grafiken.

När jag såg att Norstedts gett ut en biografi om Markus Persson, så var den ett måste för mig att läsa. Boken sätter Minecraft i sitt sammanhang i spelvärlden. Jag som dessutom är helt oinvigd i spelvärlden får en givande snabbkurs i spelindustrins utveckling de senaste åren och jag får en förståelse för skillnaden mellan storföretagen och indiespelutvecklarna. Daniel Goldberg och Linus Larsson intervjuar en rad personer och vänder och vrider på Minecraft, spelarcommunityn och spelindustrin ur många perspektiv.

Boken är väldigt lättläst och har bra flyt. Vi vet att spelet idag är en succé, men vi följer med Markus från början, från att han började bygga lego som barn och när han fick sin första dator. Markus kommer från trassliga familjeförhållanden och periodvis drogmissbrukar både pappan och systern. Vidare följer vi Markus på de första jobben på olika spelutvecklingsföretag och fram till den för honom själv och alla andra högst osannolika och oväntade dundersuccén.

Väldigt intressant läsning är om hur Minecraft används för annat än ren underhållning. En version har utvecklats för Minecraft som hjälpmedel i skolan - på två lärares initiativ. (En finsk och en amerikansk lärare, som helt oberoende av varandra såg möjligheterna.) Ett annat  intressant potentiellt användningsområde är hur Minecraft används som hjälpmedel för ökat deltagandet inom stadsplanering. Två pilotprojekt finns, Fisksätra och Nairobi. Det senare tillsammans med FN (UNHabitat). Läs mer på Svensk Byggtjänst Hemsida om Fisksätra här och om Nairobi här. Och kolla in youtube klippet från lekplatsen i Kibera i Nairobi direkt nedan.

Jag rekommenderar verkligen den här boken till föräldrar, mor- och farföräldrar, utan koll, men med minecraftspelande barn och barnbarn. Jag konstaterar helt enkelt för egen del att nu vet jag mer. Även om jag inte hade chans att hänga med i alla hänvisningar till olika spel som utvecklats genom tiderna. För dem som redan har koll på Minecraft är boken förmodligen också givande, även om en del aspekter för dem blir övertydliga.

Boken är ett recensions ex från Norstedts.

Bild från Wikipedia

Förnekelse

Det blev en vända till biblioteket igår. Denna gång med syfte att låna böcker till jul till familjen. Men som alltid kliver jag in i förnekelsen när jag kliver in genom dörren till biblioteket. Det är hopplöst omöjligt att kliva ut utan att ha plockat på mig något åt mig själv. Trots en gedigen hög biblioteksböcker som ligger hemma och väntar så kom jag ut med följande böcker;

Myteriet på Bounty av John Boyne
Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson
Främlingen i huset av Sarah Waters
Norrtullsligan av Elin Wägner (Bokklubbens nästa!)

Dessutom skulle jag gärna plöja några av böckerna som lånades till andra i familjen;
Atlantis hemlighet av David Gibbins (har aldrig läst Gibbins, tycks vara en Dan Brown typ av bok)
Gyllene Buddha av Clive Cussler (Har läst en Cussler förrut och imponerades inte, men här ska det handla om något  äventyrrelaterat till Tibet, men nja den här faller bort...)
Dandy av Jan Guillo (Brobyggarna var väl sådär, men kanske kan man supersnabbläsa Dandy utan att den stjäl lästid av andra böcker...?)

I barnbokshögen utmärker Världen i kartan av Choi Sukhee och Kim Hyangkeum sig. Om kartor. Historiskt med avstamp i Korea. Bokförlaget Trasten c/o Tranan förstås!

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Mycket har skrivits om Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Boken lämnar inte heller mig oberörd. Det är en fin, ömsint och rörande skildring av en uppväxt med en alkoholiserad pappa i arbetarklassens Västerås. Ett bokslut. Åsa växer upp ensam med sin far, men ett skyddande nätverk av släktingar i de närmsta kvarteren finns. Mat hos farmor och farfar. Dusch hos faster och farbror.

Åsa dömer inte sin mor som lämnade familjen för en annan när Åsa var fyra år. Åsa dömer ej heller sin far som trots alkohol och brist på lakan och tandborstning gör så gott han kan, ger kärlek och närvaro. Åsa berättar även om sitt eget svek genom brist på kontakt när hon väl flyttar hemifrån, först till mamma sen vidare till ett eget liv. Eller som Åsa Linderborg uttrycker det;

Hade de svikit mig?

Hon kanske men inte han. Han hade ju gett mig all kärlek som fanns att få.

Han kanske men inte hon. Hon hade ju faktiskt funnits där hela tiden.

Åter en bok jag är tacksam för min bokklubb för. Jag hade inte kommit mig för att läsa den annars. En del böcker känns det som om man redan läst för att de blivit så omskrivna. Men Mig äger ingen överraskar mig positivt. Verkligen läsvärd.

Sydafrika

En klass på gymnasieskolan där jag jobbar ska åka till Sydafrika i mars och var just inne på bibblan och frågade om boktips. Här är mina bästa tips på skönlitteratur om Sydafrika:

Rubinröd och Sprickor och honungslim av Linzi Glass - bra ungdomsromaner som utspelar sig i apartheidtidens Sydafrika.

Deon Meyers deckare, Död i gryningen, Den sista safarin  med flera - välskrivna och spännande, ger en bild av dagens Sydafrika.

Marlene van Niekerk: Agaat. Prisbelönt, fantastisk roman som kom ut förra året.

Patricia Schonstein Pinnock: Skyline. Också en bra roman, i mindre format.

J.M. Coetzee: Onåd. Otroligt stark berättelse av Coetzee som fick Nobelpriset 2003.

Och så den bästa boken av alla - faktiskt en av de bästa böcker jag någonsin läst:  
Den långa vägen till frihet - Nelson Mandelas självbiografi. Otroligt intressant om Sydafrikas moderna historia, frihetskampen och apartheidregimen.

Att erövra ett språk och bli bokslukare

Vi har nu varit här i USA i 6 månader och det börjar bli dags att packa väskorna och återvända till den svenska vardagen. Sonen har bara tre dagar kvar i amerikansk skola och har därifrån fått med sig bland annat ett nytt språk och riktig läshunger.

Han har under de 18 veckor som han gått i skolan läst inte mindre än 49 st böcker (plus ett antal som inte varit låneböcker från biblioteket). En del tunna och med lite text, en del tjocka och med mycket text. Beroende på bokens svårighetsgrad och omfattning får eleverna "reading points" efter avklarat test. De böcker som sonen läst har gett 0,5-6,0 reading points vid 100% rätt på testet. Har man klarat 80% av frågorna får man 80% av totala poängen. Eleverna fick själva sätta mål hur många poäng de skulle klara de första 9 veckorna och sedan för nästa 9 veckorsperiod. De som klarade att läsa ihop 50 poäng utlovades middag med fröken. Idag var det slutdag för detta och, YES, sonen klarade det!

Från att ha mödosamt tragglat sig igenom de enklaste texterna har han läst "The Magicans Nephew" i Narnia-serien. Man kan inte säga annat än att det är fantastiskt och att den amerikanska skolan med kraven på 120 minuters läsning i veckan faktiskt pushar eleverna framåt och gör dem till läsare.

Läs tidigare inlägg om läsning i amerikanska skolan här.

Bästa boken då? Jo, det var den nyligen avklarade "Elliot and the Goblin War" av Jennifer Nielsen. Det är spännande fantasy med humor och glimten i ögat. Det finns ett par böcker till i serien om Elliot, så det kanske blir en julklapp.... Tyvärr finns de inte översätta till svenska, men de engelska böckerna kan man få tag på i Sverige också.

På andra plats, tillsammans med Narnia, kommer "The Spiderwick Chronicles" av Tony DiTerlizzi och Holly Back. Spiderwick består av fem delar i grundserien och sedan ytterligare tre delar i "Byond the Spiderwick Chronicles". Och här finns faktiskt alla titlarna även på svenska (Spiderwick och Bortom Spiderwick). Även Spiderwick är spännande fantasy som är lätt att fastna i.

Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en lågmäld skildring om de japanska kvinnor som genom äktenskapförmedling kom över havet för att bli fruar åt japanska män på USAs västkust.

Deras historia berättas i vi-form och deras öde är gripande. De möter inte de unga stiliga framgånsrika män som breven till Japan berättade om. De allra flesta möter hårt arbetande lantarbetare, 20 år äldre än på fotografierna. Och det som väntar kvinnorna är hårt, mycket hårt arbete, för många barn och ett främlingsskap i ett samhälle de inte förstår eller lyckas bli delaktiga i. Barnen växer upp, klarar sig bättre. Så kommer andra världkriget och förvisningen till arbetsläger. Alla japaner förvandlas över en dag från främmande till förrädare.

De kollektiva rösterna fungerar mycket bra i den här romanen. Många röster tillsammans är starkare. Romanen är kort, lättläst och en fantastiskt fin vittnesskildring av ett kollektivt grymt öde. Vi kom över havet är en språklig pärla och en stark skildring som kommer följa med mig länge.

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv skrev jag tidigare i år om här. Hotellet i hörnet av bitter och ljuv skildrar tiden för interneringen till arbetsläger genom en kärlekshistoria.  

Tack till Feelgoodbibliotikarien för denna bonusbok.

Syskonmakaren av Lisa Jewell

Syskonmakaren av Lisa Jewell var en av de böcker jag plockade på mig för någon månad sedan, när november var som mörkast och feelgoodbehovet som störst. Jag har läst flera böcker av Lisa Jewell förrut. Som vanligt minns jag inte riktigt vad de handlade om, mer än de var helt ok, om man ville läsa feelgood om att vara 30+ i London.

Syskonmakaren är lite annorlunda. Ansatsen är tre syskon mellan 18 och 29, Robyn, Dean och Lydia, som kommit till världen genom en donator. De känner inte till varandra vid bokens början, men av olika skäl registrerar de sig alla på en hemsida för barn till donatorer.

Vi följer alla tre barnen parallellt och det bärande temat i den här boken är syskongemenskap. Och ja, det är en äkta feelgood, om än inte huvudmålet är att flicka möter pojke och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

The Hobbit av JRR Tolkien, illustrerad av David T Wenzel

Det är ju The Hobbit-feber över hela världen och jag håller på att läsa denna mycket vackra serieutgåva av klassikern, som på svenska heter Bilbo.

Illustratören heter David T Wenzel och illustrerar framförallt sagor. Jag tycker verkligen att han träffar helt rätt med sina vackra illustrationer. En del är rena akvareller med mjuka, flödande färger. Andra är mer distinkt ritade med tusch som färglagts med akvarell. Detaljerade illustrationer som stämmer väl överens med Tolkiens beskrivingar i böckerna.

De harmoniska scenerna är så ljusa och milda. De mörka scenerna så svarta och dramatiska. Sidorna är väl upplagda, både vad gäller den berättade historien och illustrationerna. Det kan vara helt olika stämning på uppslagen, men det är aldrig en blandning av mörka och ljusa illustrationer på samma sida. Det är onekligen lätt att sugas in i Tolkiens förtrollade värld med Wenzels illustrationer.

Jag önskar verkligen att hela Ringen-trilogin fanns med Wenzels illustrationer, men tyvärr verkar så inte vara fallet. Och tyvärr verkar inte någon av de böcker som Wenzel illustrerat vara utgivna på svenska, men det finns flera engelska titlar att beställa på t ex Bokus och Adlibris.

Denna utgåva rekommenderar jag till dem som kan läsa engelska hyggligt, sonen på 9 år sögs totalt in i den och läste ut den på kanske 10 timmar. Definitivt en lämplig julklapp till barn eller tonåringar som gillar fantasy och vill läsa på engelska! Och klart läsvärd även för vuxna. Om inte annat kan man njuta av de vackra bilderna.....

Kolla gärna in illustratörens hemsida: http://www.davidwenzel.com/

The Joy Luck Club av Amy Tan

Fyra kinesiska kvinnor har tagit sig till Amerika på 1940-talet för att förverkliga drömmen om ett bättre liv. De får alla varsin dotter. De kinesiska kvinnorna träffas varje vecka för att spela mah-jong, äta kinesiskt och prata, det är The Joy Luck Club. När en av dem går bort får dottern ta platsen. Det blir början på en resa tillbaka till Kina, ett land och en familj hon aldrig sett. Men det handlar lika mycket om de andra kvinnornas liv, mödrarnas och döttrarnas. Den äldre generationens historier från uppväxten i Kina. Några i omätliga rikedomar, andra under enkla förhållanden. Av olika skäl lämnar de, eller tvingas lämna, sina hembyar och familjer och kommer så småningom till den amerikanska västkusten där de börjar bygga sina nya liv. De vill ge sina barn de bästa förutsättningarna. De vill ge barnen den kinesiska kulturen och de amerikanska möjligheterna. Men döttrarna vill helst fly undan från det kinesiska. Den märkliga föreställningsvärlden med vindar, väderstreck och öden. Vidskepligheten. Den hårda disciplinen och bestraffningarna. På många sätt blir döttrarna främmande fåglar för mödrarna. I "nutiden" i boken är mödrarna över 60 år och döttrarna i 30-års åldern. Mödrarna är gamla och blickar tillbaka på sina liv. Döttrarna är mitt i livet, men har kanske inte så lätt att få ihop det med familjebildningar och karriärer. Det amerikanska samhällets dröm har också sitt pris.  

Amy Tan har själv kinesiska rötter och är uppvuxen i USA och säkert är stora delar av handlingen hämtade från Amys eget liv och den närmaste omgivningen. Det märks inte minst på språket, där man i dialogerna kan riktigt höra den kinesiska brytningen, framförallt i den äldre generationens tal. Boken visar tydligt kollisionerna mellan två olika världar, den kinesiska och den amerikanska. Hur den första generationen till största delen lyckas hålla liv i sin kultur, men hur svårt det är att föra över den till nästa generation i ett främmande land. Hur svårt det kan vara att få de yngre att överhuvud taget förstå de mest grundläggande delarna i kulturen.

Boken är uppbyggd i fyra delar med fyra kapitel i varje (det ska visst vara som ett mah-jong spel). Varje kapitel har en av de åtta kvinnorna som huvudperson. Det är många att hålla reda på och jag var faktiskt tvungen att göra lite minnesnoteringar för att inte blanda samman dem. Men annars så fungerar upplägget bra och det är givande att höra flera sidor av historierna eftersom samma händelse kan uppfattas helt olika av personerna.

Detta är Amy Tans debutbok från 1989. Den har följts av flera böcker på temat mor-dotter relationer. The Joy Luck Club filmatiserades på 1990-talet och boken finns utgiven på svenska (under titeln Joy Luck Club). 

Ja till Liv! Liv Strömqvists ABC (2)

Ja till Liv av Liv Strömqvist var den serie i min serieutmaning som jag mest kände att jag borde läsa. Kanske då jag snappat upp dess existens båda här och där. Detta trots att jag inte läst så mycket vuxenserier innan jag gav mig in i Eli läser och skrivers serieutmaning. Lotta skrev bl.a på Böcker emellan om Ja till Liv här.

Ja till Liv är den femte boken för mig i Eli läser och skrivers serieutmaning. November för deltagarna i serieutmaningen sammanfattade Eli så här.

Ja till Liv är verkligen uppiggande. Jag njuter, förfäras och skrattar för mig själv på var och varannan sida. Och funderar; Oj, får man verkligen skriva så här...? Det är politiskt, feministiskt och roligt!

I dessa Bilbotider kan jag inte låta bli att citera några rader. Någon redaktör borde enligt Liv Strömqvist apropå det här med inkvotering läxat upp Tolkien: "Men varför har du skrivit in FYRA EXAKT LIKADANA mans-hobbitar med samma personlighet?! Som om det inte fanns NOG med manliga karaktärer i det här manuset, har du valt att - förutom att ha med Sam, Frodo och Merry - även skriva in den klonade karaktären Pippin." Jag kanske bör tillägga att Sagan om Ringen är en favorit, men jag har faktiskt alltid haft svårt att hålla isär Merry och Pippin... Kan även tillägga att jag absolut kommer att se Bilbo, även om det dräller av manliga karaktärer även där...

LasseMaja och vidare - bokserier som ger flyt i läsningen

Har ditt barn lärt sig läsa, men behöver spännande och bra böcker för att få det där riktiga flytet i läsningen? Många, många är de barn som tar ett stort kliv framåt med hjälp av Martin Widmarks LasseMaja-deckare. Men vad finns det mer att ta till, som inte blir för svårt?

Det här är en ganska vanlig fråga på biblioteken och svaret är lyckligtvis: Det finns en hel del! Boel skrev tidigare om bra börja läsa-böcker. Här kommer fler tips på bokserier som har ungefär samma svårighetsgrad som LasseMaja. På biblioteket hittar man en del av dem på Börja läsa-hyllan, en del på vanliga Hcf-hyllan (kapitelböcker för åldern 6-9 år).

• Eva Bergström - böckerna om antihjälten Benny Blixt. Av författaren till Snurran-böckerna
• Dan Höjer - Strumpmannen-böckerna - roliga deckare/superhjälteböcker.
• Bengt Ingelstam - böckerna om Matte och Myran
• Petter Lidbeck - serien om Bozze, den snälla polisen.
• Daisy Meadows - Älvböckerna (Väderälvorna, Regnbågsälvorna m.fl). Massproduktion, ja - men effektiva läsvärmare för många barn, särskilt flickor, i 7-8-årsåldern.
• Martin Olczak - böckerna om Megakillen - superhjältetema.
• Jo Salmson - flera lättlästa fantasyserier. Drakriddare (Tam tiggarpojken m.fl.), Häxfolket (De stulna barnen m.fl.). Almandrarnas återkomst (Den försvunna staden m.fl., något svårare).
• Annika Thor - böckerna om Alva & Love (Loves kanin m.fl.)

Nästa steg är kapitelböcker med lite mer text och färre bilder. Här är några serier som lätt fångar läsarna:

• Dan Höjer - böckerna om Cirkusdeckarna
• Petrus Dahlin - Kioskdeckarna (Kalle Skavank-serien)
• Lin Hallberg - hästböckerna om Sigge
• E.S. Hunt - Dinosaurieflykten m.fl., om agent Jack Stalwart.
• Olsson & Jacobsson - Suneböckerna - humorklassiker som fortfarande går.
• Adam Blade - BeastQuest-böckerna - lite massproduktion över dem, men många slukar dessa böcker.
• Martin Olczak - Jakten på Jack-serien (Trolldom i Gamla Stan m.fl.) - rysartema.

Till barn i 9-årsåldern och uppåt som kämpar med läsningen kan jag rekommendera:

• Josefine Ottesen - Drakherren, Krigarprinsessan, Den gömda nyckeln - tre fantasyserier (mycket lättläst, tunna böcker).
• Jörn Jensen - rysarserien Kallt blod.
• Jörn Jensen - Sofies dagbok m.fl.
• Mårten Melin - Häxskolan m.fl.

Glöm inte heller att det finns många lättlästa faktaböcker av t.ex. Dan Höjer. Gåtböcker och Bellmanhistorier hittar barnen ofta själva, dem kan man också varva med.

Sist men inte minst: Glöm inte högläsningen! Superbra på alla sätt och vis, inte minst för att utveckla ordförrådet och läsförståelsen. Och för myset man får på köpet.

Utlottning av ny fantasy: Annah Nozlins Ekens dotter

Böcker emellan lottar ut Annah Nozlins Ekens dotter (del 1 En av de sista och del 2 Splittrade skärvor.

Ekens dotter är en ungdomsfantasy som jag läste i somras med stor behållning. Det är ett klassiskt fantasyäventyr i medeltidsmiljö. Vår hjältinna är flickan Kel och hon är en av de sista... 

Läs vad Litteraturmagazinet.se har skrivit "Fantasy som växer under läsandets gång"  Läs vad jag skrev om Ekens dotter här.

För att kunna vinna de två delarna av Ekens dotter blir jag gladast och du får två lotter, om du i kommentaren nedan skriver varför du blir nyfiken på böckerna, samt tipsar om tävlingen i ett inlägg på din egen blogg eller bokblogg. Se till att lämna något spår hur jag kan få ta på dig. Om du inte har en blogg eller bokblogg, så får du en lott och chans till vinst, om du skickar ett mail till bockeremellan@gmail.com och berättar varför du vill vinna böckerna.  Utlottningen pågår fram till jul.

Bronsdolken (2) vs Solstenen

Jag har gått och rekommenderat Vargbröder i flera års tid - till barn som oftast redan läst den, till skillnad från mig! Så nu när Michelle Paver kom med första boken i en ny äventyrsserie för tweens var det verkligen dags att bättra på luckan. Boel skrev tidigare om Bronsdolken - nu är det alltså min tur.

Jag konstaterar liksom Boel att här finns spännande stoff så det förslår. Tolvårige Hylas lever under bronsåldern, för 3500 år sedan, i det som nu är Grekland. Han tillhör de "utstötta" och hamnar oväntat mitt i våldsamma händelsers centrum. Under en dramatisk flykt kommer han över en klenod, en bronsdolk, som visar sig betyda mer än han kan ana. Bara genom vänskapen med en delfin lyckas han klara sig. Han blir strandsatt på en öde ö - men det blir även den rika flickan Pira från Kreta (i boken kallat Keftiu), som flytt från giftermålet med Hylas bäste vän, och tillsammans utmanar de de mäktiga Kråkorna (som modellerats på den mykenska kulturen från denna tid).

Men trots det händelserika stoffet och den fantasieggande miljön tar det lång tid för mig att komma in i berättelsen. Det känns segt helt enkelt. Kanske för att Paver berättar lite långrandigt på en konventionell berättande prosa, scenerna bara kavlas ut i sakta mak. Hela historien känns också lite väl konstruerad, och så stör jag mig på att det inte alltid stämmer i detaljerna. Författaren har gjort grundlig research för att få rätt tidskänsla, men illusionen brister ju ändå när fysikens lagar inte följs. Hur kan man t.ex. se på långt håll att en delfin har ärr på nosen?

Jämför jag den här boken med Solstenen, första boken i Maj Bylocks historiska äventyrstrilogi för samma åldersgrupp, som jag också läste nyligen, vinner faktiskt den senare. Här befinner vi oss på det medeltida Gotland. Tolvårige Dan har blivit ensam i världen och ger sig iväg för att söka efter sin bror, Jakob, som har gått till sjöss. Men Dan lyckas inte lämna Gotland utan hamnar som dräng på en gård. Där upptäcker han att det är något märkligt som sker i bygden. Varför är spelmannen instängd i en "dårhuskista"? Vem är det som smyger omkring med lykta på stranden, och får skepp att gå på grund?

Handlingen i den här boken är betydligt mindre Hollywoodvänlig än handlingen i Bronsdolken, men trots att det som sker inte är lika spektakulärt så finns det en dramatik i berättandet som gör att jag sveps med redan från början. Jag måste få veta hur det går för Dan!

Jag kan tala mig varm för Solstenen; det kommer ändå att vara tio gånger lättare att få en tolvåring att läsa Bronsdolken. På grund av Vargbröder, på grund av att boken känns ny och fräsch. Och på grund av omslaget! Det liknar ju en filmaffisch. Tord Nygrens poetiska omslagsillustration för Solstenen har inget att sätta emot där.

Giganternas fall del 2

Japp. Nu har jag börjat läsa nästa tegelsten i Ken Follets 1900-talsserie. Fick den slutligen på en månads lånetid på biblioteket och dessutom över jul. På två veckor är det för mig ingen idé att ta mig an denna tegelsten.

Och till alla googlare som hittar in till Böcker emellan via sökorden Giganternas fall del 2. Boken heter Världens vinter. En av de absolut mest populära sökordskombinationerna bland googlare i vår bloggstatistik är just giganternas fall del 2. Giganternas fall skrev jag kort om förra sommaren här.

Världens vinter verkar lovande så här långt. Än så länge har jag bara träffat familjen von Ulrich i 30-talets Berlin, samt den besökande Ethel Leckwith med son.

Vår bästa tid av Penny Vincenzi

En lättläst feelgood som jag kanske kommer minnas pga att hela historien kretsar kring en seriekrock på M4, en av de stora motorvägarna in mot London. Jag har läst Penny Vincenzi förrut, men som ofta med de lättlästa feelgoodböckerna, så minns inte så mycket av dem när det gått en tid.  Vår bästa tid är dock litet annorlunda uppbyggd. Vi får i korta snuttar följa ett antal personer som kommer att bli inblandade i och efter kraschen, som varit inblandade i den stora seriekrocken. Vi får även följa några familjemedlemmar, några av läkarna som tog emot olycksoffren, ett vittne mfl. Det kan tyckas märkligt att bygga en feelgodbok kring en allvarlig seriekrock med dödlig utgång, men det är just det det är. Krocken påverkar och förändrar de många huvudpersonernas liv, saker kommer upp till ytan som annars inte skulle gjort det, nya kärlekar möts etc etc. I ett skede i boken är det dessutom nästan lite spännande. Vi följer nämligen även polisernas haveriutredning; vad och vem orsakade egentligen olyckan?

New Yorks gudar av Lyndsay Faye

I den historiska deckaren New Yorks gudar följer vi den motvillige polisen, eller kopparstjärnan, Timothy Wilde. Han förlorar sitt hem och sitt jobb i en stor brand på Manhattan. Utblottad och med svåra brännskador tvingas han ta jobbet som polis i New Yorks nystartade poliskår. Ganska snart får Timothy lämna sitt jobb som patrullerande polis och istället bli någon slags utredande polis. Och det brott han utreder är en funnen massgrav, full med irländska barn. Någon - en religiös galning? -dödar irländska gatubarn, avlägsnar inre organ och ristar ett kors i bröstet på dem. Och brotten har pågått under flera år.

New Yorks gudar är en roman som kräver ganska mycket av läsaren, främst då den är oerhört detaljerad. Det är en bok som jag tror hade mått bra av lite mer koncentrerad läsning än vad jag lyckats ge den de senaste veckorna. För jag vill verkligen leva mig in i alla historiska detaljer och miljöer. I New Yorks gudar förflyttas jag till ett myllrande, eländigt och fattigt New York i mitten av 1800-talet. Ett New York som fullkomligen svämmar över av irländare som emigrerat i potatispestens spår. Potatispesten som orsakade 1 miljon irländares död på Irland och 2 miljoner emigranter till USA.

Handlingen går ganska sakta framåt i ungefär två tredjedelar av boken. Det är som om 1800-talets immigrantvärld och bokens karaktärer sakta behöver byggas upp för läsaren. Men plötsligt faller allt på plats, man vet vem som är vem och i de sista kapitlen ökar tempot på väg mot den oväntade upplösningen.

Jag tror det är en bok som gillas av den historieintresserade men naturligtvis allra mest av den historiskt deckarintresserade... Boken är del ett i en planerad serie om kopparstjärnan Timothy Wilde. Trevligt!

Boken är ett recensions ex från Norstedts.

Börja läsa böcker - guld, silver och brons

Bland börja läsa böckerna som passerat familjen denna höst är det böckerna i särskilt tre serier, som läses mest villigt, med störst entusiasm och som vid bokens slut ger upphov till en uppmaning om att låna fler.

På första plats: Ulf Sindts böcker om Turbo.
Turbo kallas Turbo för att han springer väldigt fort. Han är en 10 år gammal lillebror och böckerna utspelar sig i välkänd skol- och hemmiljö. Läs mer om varför jag gillar Ulf Sindt här.

På andra plats: Helena Dahlbäcks böcker om Jocke Molin.
Åter böcker som utspelar sig i igenkännande hem- och skolmiljö. Kortare böcker än Turbo.

På tredje plats: Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå.
Sveriges mest lästa deckare. Antalet titlar tycks oändligt. Lite längre än ovanstående böcker, så det var en ett stort steg att läsa den första hela LasseMajaboken själv.

Bubblare: Niklas Krogs böcker om dvärgen Tann. 
Tolkieninspirerad fantasy för mycket unga läsare om dvärgen Tann som vågar sig ut på äventyr. Vi läser just nu Tanarog Yxkämpen högt och beskedet att det fanns fler böcker i en serie om dvärgen Tanarog lugnade känslorna. Men framöver får det bli på egen hand

Tintingate och Lilla hjärtat

Få har väl undgått att märka hur det stormat kring frågan om rasism i barnböcker den här hösten. Först var det Tintin-böckerna som plockades bort ur biblioteket TioTretton på Kulturhuset i Stockholm, men som sedan togs tillbaka snabbt som ögat när folk blev upprörda över "censuren". Sedan briserade debatten om Stina Wirséns bilderboksfigur Lilla hjärtat, som anklagades för att vara rasistisk. Böckerna har nu dragits tillbaka från förlaget, på begäran av Wirsén själv (men biblioteken har i många fall kvar dem).

Så Tintin är alltså kvar, medan Lilla hjärtat försvann. Kan man dra några slutsatser av detta? Det går inte att bortse från att Tintin är en gammal klassiker medan Wirsén skapar böcker idag. Måttstocken för bedömning blir annorlunda på alla sätt. Ändå tycker jag det blev lite snett i båda fallen.

När det gäller Tintin - som definitivt innehåller rasistiska stereotyper - tycker jag inte det är ett dugg konstigt om man väljer att sortera ut vissa klassiker med förlegade värderingar på ett bibliotek som riktar sig särskilt till barn. En vuxen kan möjligen förväntas ha den förförståelse som gör att man kan förhålla sig till exempelvis rasism i böcker, men att barn i alla lägen skulle klara av det, eller ha en vuxen vägvisare vid sin sida, är tyvärr önsketänkande. Kulturhusets beslut var onyanserat - att kapa Tintin rakt över är alltför svepande och tyder på okunnighet. Men principen var inte fel i sig. Jag tycker till och med att det är lite skönt om biblioteken ibland låter etiska hänsyn och annat som hör folkbildningstanken till överskugga strävan efter höga utlåningssiffror. Hade den här debatten förresten blivit lika stor om det inte hade varit så att Tintin är populär och till och med har fått en revival på senare år?

Och så Lilla hjärtat. När jag läser vad amerikanska forskare och andra sagt i frågan så inser jag att vi som är vita i Sverige på många sätt befinner oss i en naiv liten bubbla. Jag har läst en av de där pekböckerna för min lilla dotter många gånger och aldrig reflekterat över det faktum att det är en förenklad bild av ett svart barn med i boken. Det finns liksom inte med på kartan att en nyproducerad svensk barnbok med högt konstnärligt värde skulle vara rasistisk. Snarare är jag van vid att i många böcker stöta på en vällovlig men ibland lite spänd och ängslig strävan efter att skildra mångfald på ett "naturligt" sätt. Men är man blind för sin egen maktposition, sin vithet, vilket jag antar att jag till viss del är, är man nog också blind för vad exempelvis en pickaninny-figur egentligen symboliserar. Nu har jag liksom många andra läst på. Och begriper att rasistiska stereotyper är mycket svåra att fylla med ett "nytt innehåll"; den historiska kopplingen mellan en symbol av det slaget och miljoner människors lidande gör symbolen förbrukad. Man kan faktiskt jämföra med det nazistiska hakkorset.

Böckerna och filmen där Lilla hjärtat finns med är alltså problematiska. Samtidigt undrar jag: Om Stina Wirsén nu ville teckna ett svart barn och göra det i samma stil som de andra figurerna, alltså formmässigt enkelt - hur skulle hon ha gjort för att figuren inte skulle kunna tolkas som rasistisk? Hade flickan behövt ha en annan frisyr? Hade hon behövt ha tunna läppar? Kanske leder ambitionen att rensa ut all eventuell rasism till att exempelvis svarta barn inte går att teckna på ett stiliserat sätt? I förlängningen: Det kanske inte fungerar över huvud taget att skildra människor i en förenklad stil där man lyfter fram vissa kännetecken eller attribut. Karikatyrer, eller karikatyrliknande skildringar, blir i stort sett omöjliga.

Debatten om Lilla hjärtat har absolut varit av godo. Inte minst är det bra att man diskuterar bilderboksfigurer - och inte tror att de per definition är harmlösa! Ändå tycker jag att vi måste vara ytterst försiktiga med att bannlysa kulturyttringar som den här. Risken finns att vi får ett räddhågset klimat där en del konstutövare kanske helt avstår från att försöka skildra t.ex. svarta, judar, araber eller romer för att balansgången blir alltför svår. I så fall motverkas syftet i hela den här diskussionen.

Vintrig iskall spänning

I helgen kom snön, i veckan kommer kylan. Några spännande iskalla böcker jag verkligen rekommenderar kommer i detta inlägg. Alla böckerna är bra böcker, men dessutom utspelar de sig på nordkalotten och i dem fångas iskylan i ord och handling.

Kautokeino, en blodig kniv av Lars Petterson läste jag tidigare i höst och skrev om här. Boken utspelar sig i Kautokeino och fjällmarkerna däromkring. En deckare helt i min smak. Och fruktansvärt kallt är det hela tiden.

I vargars följe av Stef Penney läste jag förra vintern och skrev om här. Mord på en pälsjägare. Jag fascinerades av denna historiska roman i Alaskas utmarker. Och om vi med våra moderna dun- och goretexkläder fryser nuförtiden, vad de måste frusit om vintrarna i Alaska i mitten av 1800-talet.

I isens grepp av Gay och Laney Salisbury - den dramatiska jakten på difteriserum, Alaska 1925 är det riktiga guldkornet i denna samling iskalla spänningsromaner. En sann historia jag läste för några år sedan. En difteriepidemi bryter ut mitt i vintern i den lilla isolerade staden Nome i norra Alaska. För kallt för alla andra transportmedel än hundspann. Närmsta difteriserum finns 100 mil bort. Staden räddas genom att man lyckas arrangera en hundspannstafett, en helt fantastisk historia och bragd