Tematrio: Sportlov

Helt enkelt svåremotståndligt med en tematrio Sportlov från Lyran just denna vecka. Trots minimal täckning mitt i sportlovet så blir det en trio. Kortfattat men dagsaktuellt inlägg: Tema Längdskidåkning. VM i val di Fiemme och Vasaloppsveckan pågår ju för fullt...

Först ut blir Gabriella Ekströms Kära Sacha. Nyligen utgiven roman om en rysk landslagsåkare. Inlägg om boken förra veckan på Böcker emellan.

Därefter Sverker Sörlins Kroppens geni -Marit, Petter och skidåkningen som lidelse.

Slutligen. I Lars Petterssons deckare Kautokeino - en blodig kniv, tränar tävlar och satsar den norske polisen på längdskidåkning. Inlägg om boken i oktober ifjol på Böcker emellan.

Augusti, Oktober av Andrés Barba

Augusti, oktober är verkligen en annorlunda bok. Jag tror aldrig jag läst en vuxenbok med en fjortonårig tonåring som huvudperson. Och där huvudpersonens känsloliv är så uttömmande beskrivet. Andrés Barba vänder verkligen ut och in på stackars Tomás, som inte har det lätt i pubertetens agressiva växlande självande känsloliv.

Tomás, hans syster och föräldrar, åker som alltid från Madrid en månad till havet på semestern. Byn är en gammal fiskeort, men numer en semesterort som lever upp på sommaren. Familjen hyr en lägenhet. Olika varje år. I byn vid havet bor även Tomás faster. Denna sommar blir faster Eli dödssjuk. Och Tomás har samma sommar gått från pojke till man.

Tomás söker sig detta år till killarna i hans ålder som bor året runt i byn. Tidigare somrar har han hängt i utkanten av gänget av sommargäster. Men i år söker han något annat. Spänning, farlighet, våld, sexualitet, otrygghet, något som tvingar honom att ta steget.

Augusti går och den allra sista kvällen händer något. Något som Tomás får mycket svårt att leva med tillbaka i Madrid. Han måste göra något i oktober. Tomás är varken sympatisk eller osympatisk. Framförallt är han oerhört självcentrerad. Kanske för att han är där han är i tonåren, men mer tror jag det är ett karaktärsdrag. Mest sympatiskt är han i sin kärlek till sin syster och sin familj. Han håller på att frigöra sig, men familjens gemenskap och kärlek betyder mycket fortfarande.

Augusti, oktober ger mig precis det jag sökt i denna vårvinterns spanska litterära resa. Boken är ny och utspelar sig i dagens Spanien. Dessutom är det en riktigt bra bok. Kort som en lång novell, välskriven och med ett målande språk fångas alla de känslor som far runt i Tomás.

Jag skulle verkligen vilja läsa mer av Andrés Barba. Andrés Barba är född 1975 och anses vara en av den spanska samtidsprosans viktigaste författare. Augusti, Oktober är hans första och hittills enda bok som översatts till svenska.

Det man minns av Alice Munro

Vad? Otrohet 
Vem? Ung kvinna, make, vildmarksdoktor, tant Muriel 
När? Länge sedan? Nutid? 
Var? Vancouver 
Och? Imponerande 
Detalj? Att på båten till Vancouver Island minnas allting, för att sedan lägga det åt sidan för alltid 
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Ett hus i modern stil av Alice Munro

Vad? Vardagslyckan och om att köpslå med Gud
Vem? Ung mamma, maken, makens f.d doktorand, kusinen från landet och livet förrut 
När? Länge sedan? Nutid?
Var? Vancouver
Och? Fundersam men slutligen hoppfull
Detalj? Han cyklade på den tiden när ingen annan cyklade i Vancouver

Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Kära Sacha av Gabriella Ekström

Kära Sacha är en bok som överraskar mig positivt. Jag dras verkligen med in i berättelsen, i Sachas förutsättnigar och villkor. Och efter att ha läst Kära Sacha ser jag de ryska landslagsåkarna med nya ögon.

Sacha växer upp i Khabarovsk, nära den kinesiska gränsen,  i östra Sibirien, under enkla förhållanden. Ensamstående mamma, alkoholiserad och frånvarande pappa. Tryggheten är morföräldrarnas gård, hundarna och naturen i den lilla byn Tynda.

När Sacha är 8 år gammal flyttar mamman till Khabarovsk. För ett bättre jobb och för att Sacha ska få gå i en bättre skola. Sacha är ett ensamt barn men finner sakta en tillhörighet i sportklubben på andra sidan stan. Skidor kan han åka efter många mil i skogarna kring Tynda. 

När Sacha är 14 år gammal lyckas han köpa sina första par begagnade men riktiga skidor, för att omgående upptäcka att han minst skulle behövt ett par skidor till, att åka skate på. Under ungdomsåren är han fortsatt utanför, han har urusel utrustning, tränar fel, äter fel, sover fel . Han måste arbeta extra på nätterna med att lasta gods på lastbilar.  Det är ett fysiskt krävande arbete som medför att när klubbkompisarna vilat och sovit mellan träning och tävling så har Sacha varken gjort det ena eller det andra. Likväl är dragningskraften till skidåkningen så stor och de små stunderna av gemenskap så viktiga, tex i bilen till en tävling tillsammans med de äldre bättre åkarna.

Till slut tar sig Ilja, en avdankad olympisk konståkare, an Sacha och blir hans tränare. Ilja arbetar som vaktmästare på idrottsklubben. Må så vara att han inte är längdskidåkare själv, men han känner folk och lyckas få tag i några par bra skidor, lite träningskläder och en pulsklocka. "Jag ringde Prokurorov".  Det går därefter bättre för Sacha. Han  lyckas få ett mindre fysiskt krävande jobb på ett hotell. Så sakteliga börjar han vinna lite lokala tävlingar och plötsligt och oväntat får han chansen att representera Ryssland i världscupen. 

Sacha kallas in på kort varsel som reserv och får göra sin första flygresa, får sin första utlandsvistelse och får äta massor av god mat på hotellrestaurangerna. Sacha är inte stjärnan, han är en i mängden i det ryska landslaget och han gör sitt jobb. Han blir till sin egen stora förvåning och tacksamhet kvar tävling efter tävling under hela säsongen fram till världcupavslutningen i Falun och dessförinnan slottsprinten i Stockholm. 

Jag gillar skildringen av de ryska landslagsåkarna och hur de lever sitt liv i världscupcirkusen. Jag uppskattar glimtarna av människorna, ryssarna, bakom. Men världscupmiljöerna fascinerar också. Jag gillar att de olikrådande villkor som gäller för skidåkarna av olika nationaliteter berörs lite sådär i förbifarten, vem som var mest hungrig som barn, vem som tål kylan bäst, vem som pratar engelska. Utan att det blir bokens huvudtema snuddar boken även vid frågor som rör doping. När jag når avslutningen på boken, så är den för mig oväntad och jag låter den så förbli för andra som vill läsa Kära Sacha.

Jag funderar en hel del medan jag läser Kära Sacha om man behöver vara idrottsintresserad för att uppskatta boken. Onekligen bidrar mitt eget skidintresse till att jag tycker om boken, tillika mitt intresse för kalla vintriga miljöer långt borta. Men jag tycker det finns något mer i den här boken som borde tilltala bokintresserade även utan idrottsintresse. De ryska miljöerna och kanske framförallt det där med Sachas talang och vilja, som genom längdskidåkningen för honom bortanför de städer och miljöer han har tillgång till långt bort i östra Sibirien.

Däremot tror jag den som rakt igenom bara är idrottsintresserad har svårare att ta till sig Kära Sacha. Det är inte en dokumentär, det handlar inte om Kriukovs och Panzhinskiys väg till medaljer i OS i Vancouver 2010. Det är en roman och som sådan skildrar den en skönlitterär historia. En historia som tar sig friheter, som vrider lite och tänjer lite. En historia som utspelar sig inom den ryska längdskidåkningen, där tävlingsmomenten i den yttersta världseliten endast är en del av förutsättningarna och som mest en krydda.

Jag är inte färdig med Sacha, ej heller det ryska längdlandslaget, när jag läst ut boken. Jag skulle gärna följa Sachas väg vidare i och utanför världscupen.

Läs mer om Gabriella Ekström i en kort intervju om hennes förhållande till rysk längdskidåkning här.

Boken är ett recensions ex från SE Förlag.

Nässlor av Alice Munro

Vad? Barndomens starka gemenskap och kärlek som finns kvar
Vem? Pojke, flicka, man, kvinna
När? Nutid? 
Var? Kanadensisk landbygd
Och? Nostalgiskt och oförlåtligt
Detalj? Den självklara samhörigheten i krigsleken med alla de andra barnen
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

I dessa skid-VM tider: Författarintervju med Gabriella Ekström

Gabriella Ekström har skrivit en roman, KäraSacha, som handlar om en rysk längdskidåkare, Alexandr Sacha Batuhkin. I bokens inledning gör Sacha sin debut i det ryska landslaget i världscupen. Inlägg om Kära Sacha  kommer inom kort.

Det lilla förlaget SE Förlag, som främst ser som sin uppgift att ge ut böcker inom genren "skönlitterära skildringar av cykelsporten", frågade om jag var intresserad av att läsa Kära Sacha. Eftersom längskidåkning är ett stort intresse i min familj, så kunde jag inte låta bli att klämma in Kära Sacha bland alla andra böcker jag tänkt läsa denna vårvinter. Och nu stundar ju dessutom längdskid-VM i Val di Fiemme...

Min första tanke när jag läste om vad boken Kära Sacha handlade om, var hur en svensk sportjournalist och författare kan veta så mycket om rysk längdskidåkning att hon kan skriva en roman som utspelar sig i denna miljö. Gabriellas egen bakgrund är cykel och hennes två tidigare romaner De som inte vann och  Lejontämjaren utspelar sig inom cykelsporten. Jag fick genom förlaget möjlighet att ställa några frågor till Gabriella Ekström som hon besvarat enligt nedan.

Hur kom det sig att du valde just en rysk skidåkare som huvudperson i din nya roman?

Hela inspirationen till boken fick jag under vinter-OS i Vancouver. Särskilt sprinten var magisk och jag kunde inte sluta tänka på bilden av de två ryska skidåkarna, rumskamraterna som tog guld och silver. Där satte fantasin fart och inom några dagar hade jag karaktärerna och huvuddelen av storyn färdig.

Det hjälper att Ryssland är ett land som intresserar mig väldigt mycket. Jag läser mycket ryska författare och även författare från andra länder som skriver om Ryssland, och i flera olika genrer, tex Tom Rob Smith, Dmitrij Gluchovskij, Solzhenitsyn, Cruz Smith, Politkovskaja, Efron mm. Jag har också studerat ryska i några år och rest en del ensam i Ryssland och var sugen på att skriva om landet efter att tidigare ha skrivit om Frankrike och Belgien.

Hur har du gjort för att faktagranska och få insikt i längdskidåkningen och då framförallt den ryska längdskidåkningen?

Jag har använt mig av sådant jag samlat på mig genom åren. Tidningsartiklar, uttalanden i TV och intervjuer. Sedan kollar jag upp specifika händelser såklart, men jag tror att den övergripande förståelsen för sportvärlden och dess villkor är det viktigaste.

Jag har haft ett antal duktiga längdåkare och skidtävlingsarrangörer att bolla med på hemmaplan, och utöver det har jag haft två ryska landslagsåkare som har hjälpt mig när det har varit något jag undrat. Därmed inte sagt att allt i boken stämmer in på dessa två, det är viktigt att framhålla. Boken är och förblir fiktiv, ett verk av min fantasi.

Vad skiljer sig att skriva en roman som utspelar sig i skidsporten i jämförelse med dina tidigare romaner inom cykelsporten?

Faktiskt inte jättemycket. Jag tycker om att lägga fokus på personerna och banden emellan dem, och även på miljöerna och tävlingsmomenten. Jag går inte in på djupet vad gäller utrustning i skidboken men det gör jag faktiskt inte heller i de böcker som handlar om cykel. Min ryskalärare har varit ett stöd i att granska de små detaljerna, som tex förhållandet mellan yngre adept och äldre ledare, tilltal och dylikt. 

Sdan skulle jag inte vilja säga att skidåkning är en helt ny värld. Jag har alltid varit mycket sportintresserad, jag krediterar mig själv med att förstå sport och världen bakom den väldigt bra efter att ha jobbat med proffsidrott i sjutton år redan. Skidor är givetvis annorlunda än cykel, men samtidigt mycket, mycket likt.
 

Tröst av Alice Munro

Vad?Att dö i förtid, fortfarande i konflikt om de principiella frågorna 
Vem? Sjuk lärare i naturvetenskap, hustrun, stadens kreationistiska medborgare
När? Nutid? 
Var? Kanadensisk småstad 
Och? Frustrerat och sorgligt 
Detalj? Psalmer som kampsånger i skolans korridorer 
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Mannen på ön av Lennart Hagerfors

Mannen på ön skildrar en märklig händelse i franska Kongo. En man dyker upp på en ö mitt i Livingstonefallen. En ö dit ingen borde kunna ta sig - levande. Händelsen påverkar hela Brazzavilles befolkning och skakar om den franska kolonin.

Samtalen hos den franske guvernören. Tropisk hetta. Franska fönster. Närvarande är de alla som representerar den franska kolonialmakten. Guvernören, Polisen, Militären, Lärarinnan, Den svenske missionären. Utanför faller deras samhälle oundvikligen samman. Framtiden är den kongolesiske sergeanten. På vems sida är han egentligen.

Vi följer händelserna ur flera personers perspektiv, kongoleser och fransmän. Språket i boken är enkelt och lätt att ta till sig. Läsningen flyter fram i korta genomtänkta kapitel. Boken är inte särskilt tjock däremot innehållsrik.

Lennart Hagerfors är missionärsbarn pch tillbringade sina barndom i Kongo. Jag läste hans Längta hem för några år sedan med stor behållning. Boken skildrar ur ett barns perspektiv hur det var att växa upp i Kongo med missionerande föräldrar. Läs även Johanna Nilssons Jag är leopardpojkens dotter där Johanna skildrar sin far uppväxt och tillvaro som missionärsbarn.

Lennart Hagerfors hörde talas om mannen på ön som barn. För ett par år sedan bestämde han sig för att det var hans uppgift att skriva ner hela historien.

På baksidetexten till Mannen på ön kan jag läsa följande om Lennart Hagerfors författarskap. "Valarna i Tanganyikasjön som handlar om Stanleys expeditition för att finna Livingstone, skildrar inledningen på kolonialismen. Mannen på ön skildrar dess sönderfall." Naturligtvis blir jag när nu Mannen på ön var så bra, även nyfiken på Valarna i Tanganyikasjön.

Släktklenoder av Alice Munro

Vad?Att gå vidare, att växa upp och förbi barndomens ideal och lilla värld och slutligen svika
Vem? Flicka som växer upp till kvinna, fascinerande släkting med fläkt av den stora världen, stabil fader, sjuk moder
När? Efterkrigstid?
Var? Kanadensisk landsbygd och  stad
Och? Förbryllande
Detalj? Tänderna
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Nathalie av David Foenkinos

Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos är en liten fin fransk feelgoodhistoria med humor, som jag verkligen rekommenderar. Boken har nyligen blivit film med Audrey Tatou (givetvis) i huvudrollen.

Nathalie förlorar sin man i en olycka efter några års äktenskap. När hon väl kommer tillbaka till livet, så blir det en blyg nördig svensk man på företaget där hon jobbar, som hon impulsivt ger en kyss. Det blir inledningen till en oväntad romans och relation, för dem själva och för omgivningen, dvs kollegorna,

Gärna fler böcker av David Foenkinos. Han tycks vara en storsäljande  författare i Frankrike. Det kanske kommer fler på svenska. Nathalie tycks ju blivit en stor svensk succé...

Flytande bro av Alice Munro

Vad?Att bli åsidosatt när man som mest behöver få vara i centrum
Vem? Sjuk kvinna, socialt engagerad världsförbättrande make, ung man med rollen vem som helst
När? Nutid?
Var? Kanadensisk småstad
Och? Oroande
Detalj? Tanken att gå vilse i majsfältet under en brännande sol
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munroe

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Vad?Att starta nytt sent i livet och ett nedrigt bus som får stora konsekvenser men ett befriande lyckligt slut
Vem? Hushållerska, busiga tjejkompisar, oansvarig fader 
När? 50-tal 
Var? Kanadas landsbygd
Och? Finstämd, vemodig och rik
Detalj? Det totalt nedgångna hotellet mitt i ingenstans
Vilken? Kärlek vänskap hat av Alice Munroe

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Tack för alla minnen av Cecelia Ahern

I höstas såg jag att väggarna på flygplatsbokhandlarna nere i Europa var fullkomligt tapetserade av Cecelia Aherns feelgoodböcker. Det gjorde mig nyfiken och jag tänkte att jag kanske har missat något. Så jag plockade på mig ett ex från biblioteket häromveckan och kan nu konstatera att jag inte missat något. Kanske var hennes första böcker bättre. Kanske har det gått massproduktion i hennes skrivande. Men en författare definieras även av den lägsta nivån. Det här var krystat och jag läste Tack för alla minnen så snabbt på slutet att frågan är om jag ens läst boken. Fler böcker av Cecelia Ahern lägger jag inte tid på.

Beautiful Creatures: Mörka drömmar, livsfarlig kärlek av Kami Garcia &Margaret Stohl

I Beautiful creatures - mörka drömmar, livsfarlig kärlek blandas amerikanskt highschoolliv och magi.

Ethan går på High school i den lilla sydstadshålan Gaitlin. Inget händer. Ethan vill bara växa upp och komma bort. Han platsar i basketlaget så han har iallafall någon att sitta med på lunchrasten. När en ny tjej, Lena, börjar dras Ethan oemotståndeligt till henne. Hon står för världen utanför. Lena blir inte accepterad. Hon är annorlunda. Hon är inte hejaklacksledartypen. Ganska snart visar det sig att Ethan och Lena har något mer än Ethans längtan bort gemensamt. De drömmer samma drömmar och kan tala telepatiskt med varandra.

Lena kommer inte bara utifrån, hon kommer från en mycket speciell sydstatsfamilj. De är besvärjare. Besvärjare har olika magiska gåvor. Och de blir mörka eller ljusa besvärjare den dag de fyller 16 år. När Ethan och Lena träffas har Lena 5 månader kvar till sin 16-årsdag. Nedräkningen börjar.

Något jag gillar i den här boken är beskrivningen av sydstadsmiljöerna som boken utspelar sig i. Lena bor hos sin morbror på familjen Ravenwoods plantage. Berättelsen länkas tillbaka till inbördeskrigets dagar. Nedan lånar jag en vacker bild på ett plantagehem från gästbloggande Susannas Broströms i Amerikatt. De flesta gamla plantager förstördes under inbördeskriget. Inte nedanstående, ej heller familjen Ravenwoods... Men Ravenwoods gods är bra mycket mer nedgånget, mörkt, gotiskt...

Beautiful Creatures har åtminstone i början det där som gör att man vill läsa vidare. Framåt mitten  tycker jag dock berättelsen stannar av och det blir lite samma fram till slutet. Massa oväntat men ändå inget oväntat. Upplägget på berättelsen gör att man känner att detta är väldigt mycket av del ett i en längre serie.

Förmodligen finns det något som tilltalar Twilightläsarna i den här boken. Jag har bara inte läst de böckerna (och är inte intresserad heller) så jag kan inte egentligen uttala mig, men det där med ung amerikansk kärlek med förhinder och fantasyinslag är väl ett tema i Twilight?

Boken ges ut på svenska i dagarna och kommer som film nu i februari. Boken är en stor succé på originalspråket och det borde den väl kunna bli även i Sverige.

De kommande delarna i serien finns utgivna på engelska. Läs mer här. 

Boken är ett recions ex från Semic.

Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón

I Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón lever några landsflyktiga spanjorer i på Spanska Akademin i Rom under spanska inbördeskrigets och andra världskrigets dagar. Vi följer främst José Maria och hans kära Montse som delvis motvilligt dras in i en spionhärva och i fascisternas maktspel.

Boken är uppdelad i två längre delar, en för varje krig. Och det är en bok som växer. När kriget kryper närmare Rom och våra huvudpersoner tvingats ta ställning och blivit alltmer insyltade så blir också boken bättre.

Men Kärlekens arkitekt var inte rakt igenom min sorts bok. Jag kan dock inse att många andra nog uppskattar den mer. Men boken får mig att inse något. Det där med att leta mystiska symboliska böcker och gamla föremål i arkiv och dammiga källarvalv kombinerat med konspirationsteorier och i förlängningen några poetiska rader som påverkar världshistoriens utveckling alternativt får dramatiska konsekvenser för en ödestiger kärlekshistoria, är inte min grej. Det är inte ovanstående som just Kärlekens arkitekt handlar om, utan ovanstående är snarare ett försök att rama in romanen i en genre. En genre där även Kärlekens arkitekt ingår, om än boken i andra delen utvecklas i en helt annan riktning. Andra böcker som ingår är naturligtvis Dan Brownböckerna men till viss del även böcker som Vindens skugga.

I sitt språk och sin stämning påminner boken mig om Vindens skugga, inte Dan Brownböckerna. Jag tror också att den som känner till Rom geografiskt har stort utbyte av boken. Det är också intressant att följa inbördeskriget från exil, liksom andra världskriget ur romarnas perspektiv. (En skildring av Rom under och efter andra världskriget som dock är oslagbar är Elza Morantes Historien. Kom ut i nyutgåva från Norstedts i fjol. Läs den!)

Kärlekens arkitekt var min första bok i en rad av samtida spansk litteratur i svensk översättning där jag har som avsikt att läsa så många som möjligt under vårvintern. Kärlekens arkitekt var väl inte riktigt den sorts bok jag ville läsa för att uppnå det egentliga syftet med min läsning: Romaner som utspelar sig i Spanien idag, skrivna av spanska författare... Men jag blev ändå nyfiken på Kärlekens arkitekt, trots att den utspelar sig i historisk tid och dessutom i Rom. Och som sagt gillar man att läsa om dammiga heliga symboliska ödesmättade skrifter och föremål, så är det en riktigt fin bok med ett dramatiskt och oväntat slut.

Omläsning pågår: Barnens svenska historia

Dags för omläsning av Barnens svenska historia tyckte 8-åringen.  "Det är en sagofaktabok" berättar 8-åringen för 6-åringen som inte var med förra gången jag läste dessa böcker högt.

Och en sagofaktabok är det. Varvat med den svenska historien kommer små "hittepåberättelser". Igår träffade vi de allra första svenskarna. De tog en fika i Malmö innan de drog vidare efter renarna längs inlandsisens kant. "De glömde visst lite saker efter sig" skriver Sonja Hulth och jag antar att man hittat de allra första lämningarna av en eldstad någonstans i Malmötrakten.

Jag tycker det här är helt fantastiska historieböcker för barn. Vill man väcka barns intresse för historia, svensk historia, så sätt de här böckerna i händerna på dem och läs dem högt för de yngre. De är helt enkelt "jättebra" tycker 8-åringen som ser fram emot när vi i 3:e boken tar oss an det spännande 30-åriga kriget igen.

Jag kom över de tre första i serien på en loppis för några år sedan. Den fjärde fick jag leta upp på Bokbörsen. Att läsa alla fyra är ett måste, för att få helheten och känslan av historiens utveckling. Böckerna är skrivna av Sonja Hulth och kom ut mellan 1986 och 1992. De är illustrerade av fyra olika illustratörer; När människorna kom av Anna-Clara Tidholm, Se där en stad av Jens Ahlbom, När Sverige var som störst av Fibben Hald och När svenskarna flyttade till stan av Ola Ambjörnsson. Böckerna är slutsålda på förlaget men nog måse de finnas på våra bibliotek. Så damma av dem och servera dem! Och nog är det dags för en ny upplaga från Raben&Sjögren. Fler barn måste få chansen att läsa dessa böcker.

From Hell av Alan Moore & Eddie Cambell

From Hell av Alan Moore & Eddie Campbell är en grafisk roman som handlar om en hel massa och en konspirationsteori kring vem Jack the Ripper var och framförallt varför dåden utfördes.

From Hell är ett respektingivande tjockt seriealbum. Nära A4 och nära 4 cm tjock faktiskt. Tjockleken är en av anledningarna till att det tog sin tid att ta sig genom albumet. Den andra är att jag som vanligt läst väldigt många andra böcker samtidigt. Den tredje mest avgörande anledningen till att albumet tog tid att läsa var dock att jag hade svårt att få till något ritkigt läsflyt. Språket och handlingen är krävande.

Det är bra det här. Men jag hade nog väntat mig mer action och driv i berättandet. Det handlar ju trots allt om en mördare... Istället är det den viktorianska tidsandan, sekelskiftet och konspirationen som blir det centrala.

Imponerande men trög läsning kan jag summera läsningen av From Hell med. Dessutom konstaterade jag att det medför vissa svårigheter att läsa ett barnförbjudet seriealbum hemma, ett seriealbum med bland mycket annat en stor blodig kniv på framsidan...

From Hell var den sista boken i min serieutmaning som jag inspirerades av tack vare Eli läser och skriver. Det kommer att blir fler serier och grafiska romaner lästa av mig framöver.